Ursprungligen postat av Juli14
Visst överlever man på 1000-2000P/dag och det var med boende ifall jag minns rätt, men hur kul blir det i längden,
Förstår dock ni som kanske bor där ,6/7 dagar i veckan ligga i soffan och kolla film gå en sväng på stan pilla sig i naveln läsa/lyssna på en bok
Men tjejerna lär ju knappast tråna efter er med den ekonomin
Nä har man inte pengen att ha lite kul i Fili då kanske man ska stanna hemma
Det här svaret är inte riktat bara till dig utan är egentligen svar på även andra kommentarer i tråden men just pga din syn på tjejerna så valde jag att citera dig.
Ja, det räcker i princip att du är vit för att tjejerna ska tråna efter dig om dom inte redan är gifta.
Har du ens varit i Filippinerna? Har du vågat dig på att prata med tjejerna du träffar? Alltså de vanliga tjejerna som jobbar på restaurangerna, varuhusen etc? Det verkar närmast som att du bara träffat bartjejer.
Kanske du bara varit i Manila och turistorterna med tanke på dyn syn på tjejerna, jag stannar inte längre än nödvändigt i Manila. Visst om du vill köpa flickor regelbundet så räcker nog inte 1-2000 peso/dygn men vanliga bondtjejer kostar ingenting jämför med att dejta en svensk tjej.
Jag dejtade tre tjejer senaste besöket, den första var en 19-årig tjej, hon jobbade som hushållerska i en familj. Jag bjöd ut henne på middag, vilket väl kostade runt 500 peso inkl dryck. Sedan kostade tricycleföraren ytterligare 500 peso och då väntade han hela tiden redo att skjutsa oss. Därefter skjutsade han oss till mig... Alltså 200 SEK totalt för den kvällens nöjen, nu råkade jag bo väldigt billigt i bekants hus just då så jag klarade mig nog ändå under 2000 peso totalt det dygnet men det var väl mest en slump och dygnet kunde ju ha slutat på 3000 peso ifall jag råkat befinna mig i ett dyrare hotell.
Andra tjejen var 22 och ungefär liknande historia bortsett från att vi istället hamnade hos henne då det var närmare och huset för tillfället var tomt utöver personalen. Troligen ville hon nog även visa upp den vita killen åt sina vänner. Det framkom senare att hon redan hade barn...
Tredje var en äldre kvinna med utflyttade barn, hon hade alltså uppnått den åldern då det inte kändes så romantiskt att fråga om åldern så jag vet inte men runt 50 skulle jag gissa. Hon jobbade statligt och dom tjänar bra med Filippinska mått mätt. Henne träffade jag efter att vi bägge varit på massage, hon bjöd mig hem till sig, bjöd på middag och kostade mig alltså inte ens en peso och dessutom slapp jag lite hotellkostnader. Hon hade ju naturligtvis hjälpredor i huset som alla andra med lite högre lön.
Ska man åka runt och se alla turistattraktionerna kostar det ju naturligtvis extra varje gång men jag har sett det mesta på Cebu, Bohol, Mindanao och jag vill mest koppla av och jag håller mig helst borta från turistfällorna där både mat och hotell är dyra. Och människorna där är dessutom väldigt giriga.
Jag äter vanligtvis där lokalbefolkningen äter, och då kostar en måltid utan öl vanligtvis under 100 peso. Men ibland blir man ju less på den filipinska maten och då kan det ju bli McD, Greenwich, KFC etc
Jag vill inte dela rum med okända filipinare så hostel är uteslutet men eftersom jag bor på billiga hotell, helst under 1000 peso/natten finns det sällan frukost som passar min smak så en typisk morgon söker jag upp en Sarisari, köper kanske kaffe, pandesal, ägg och lite frukt som jag äter utanför kiosken och det kommer nästan alltid kvinnor dit för att handla och dom är ofta nyfikna på den där vita mannen.
Ofta får man förslag om deras släktingar som råkar vara singel.
Råkar jag befinna mig i nåt samhälle så tar jag gärna frukosten på McD, för omväxlingens skull. Det är naturligtvis över min budget men det jämnar ut sig.
Råkar jag passera någon turistplats med attraktioner att se så besöker jag naturligtvis dessa och då kan det ju dra iväg en hel del pengar men åter igen sker det ganska sällan så det är inte hela världen.
Allting är ju vad man gör det till, jag håller alltid en låg profil och jag vill också att lokalbefolkningen ska tro jag är ungefär en backpacker med väldigt lite pengar.
Bortsett från att jag vill slippa den sortens vänner som bara tror det ska ramla gåvor ur mina händer så är det ju också en säkerhetsfråga i ett land där man lätt betraktas som en vandrande bankomat.