Innan jag bestämde för att bosätta mig en tid i Filippinerna var jag inne på olika platser på nätet och fick läsa från många olika håll att filipinos var världens vänligaste människor och landet beskrevs som "the land of the smile".
Den andra sidan av myntet visades så fort jag satte foten ur flygplatsen. Vänligheten var inte alltid så "äkta" minst sagt och bakom vissa påklistrade leenden fanns det dolda motiv.
Det värsta som jag råkade ut för var som sagt inbrottet i mitt hus under veckan som jag var på Mindoro. Blev av med min psp och alla spel, Aiolos väns bärbara dvd och min gamla mobiltelefon som ej fungerade. Fanns inte så
mycket mer för tjuvarna att sno då jag ej förvarade pengar hemma förutom 1000 sek i ett vägguttag som dom ej upptäckte.
Risken för den händelsen hade minskat rejält med stabila lås av
svensk kvalitet + larm eller hade kunnat undvikas nästan helt genom
att be någon bo i huset medans man är borta. Det var helt enkelt
för lätt för tjuvarna att bryta sig in.
Trots alla brister och en massa totalt ologiska saker och "lösningar" i landet så trivdes jag riktigt bra i värmen och kommer att ta en tripp ner och bosätta mig där tidigast i december.
Kommer att stanna betydligt längre denna gång och hittar jag ett sätt att försörja mig på när jag är där så stannar jag.
Det finns inget rent paradis på denna jord vilket vi fick se bevis på senast i filmen the beach.
Dom hittar en karta till en hemlig tropisk orörd ö där en liten skara människor
lever i sin mysiga lilla bubbla,röker gräs och har gruppsex hela dagarna.
När dom väl tagit sig till ön så slås dom av skönheten och alla skrattar och
lever sedan i total lycka vilket får biopubliken att tro att dom nu kommer
att leva lyckliga i alla sina dar och filmen slutar, man reser sig upp och går ut med en "feel good" känsla inombords ur biosalongen och med
ett nytt hopp och drömmar.
Dessa drömmar som stora delar av publiken hunnit bygga upp krossas sedan totalt när den första oväntade blodiga hajattacken inträffar på den där spjutfiskande svensken,arga narkotikaodlare och en total avsaknad av toalettpapper på ön att torka sig i arslet med. Kan säga att det var mer än en ur biopubliken som rusade ut när filmen var slut storgråtande och det var inte bara tjejer.