Tack för gratulationerna.
Om Mindanao då: Förutom i kuststäderna men även där i vissa och inne i landet är det enkelt att känna dom inte tycker om att ha oss där. Blickar och verbalt skit dom kastar efter en. Detta står i enorm kontrast till människorna jag mötte på Cebu och Bohol som var blyga och jättevänliga. Självklart är det skillnad när man kommer till fruns hemby för då har du så att säga biljetten men annars är det inget ställe jag rekomenderar. Visst finns det trevliga människor i Mindanaos inland också men dom märks inte mycket. Faktum är att man stundtals associera känslan med filmen "Den sista färden" .
Vi kom in till en liten stad via en mindre kostig och skulle kolla guldvaskningen där i floden. Så vi stannade till och presenterade oss i stan vid affären/fiket och berättade att vi ville ta lite bilder av guldvaskningen där och om dom kunde visa oss. Men det var bara buttra miner mest så vi kollade lite själva men såg inte skymten av några guldvaskare. När vi skulle åka därifrån så var det ett antal snubbar som stod framför och ville att vi skulle betala pesos till dom eftersom det var deras stad. Så efter vissa hårda diskussioner och dom förstått att det skulle kosta dom åtskilliga blåmärken att försöka få några pesos av oss så släppte dom iväg oss. Självklart tur för oss att dom var obeväpnade annars hade det hela troligtvis slutat annorlunda. När vi körde ut ur stan riktiga vägen så blev vi stoppade i en militär postering och dom undrade vadfan vi gjorde inne i detta område. Dom beklagade att dom hade något fordon där så dom kunde eskortera oss ut ur området men vi fick köra vidare om vi lovade att inte stanna förrän vi var ute på huvudvägen igen.
När vi skulle upp och besöka en guldgrävarstad som bedöms som en av de säkraste (inga muslimer) så fick vi inte köra dit om vi inte hade beväpnade vakter med oss. 1200 pesos så det överlever man men ändå det förtar större delen av nöjet med utflykten. Faktiskt så var det ganska många trevliga människor vi mötte i denna stan. Men fyfan vilka förhållande att arbeta nere i dessa små schakt/gruvgångar. Kvicksilver användes överallt för att få fram det finkorniga guldet och sedan så äter dom fisken i floden minst sagt tragiskt(kvicksilver blöter guld men inget annat).
En kväll så blev det en miss i planeringen så vi var en bra bit från boende så vi var tvungna att köra länge och sent. när vi kom fram till en by och skulle fråga efter vägen eftersom kartritarn verkade haft annat i tankarna i här så förfasade sig folk över att vi körde efter mörkret inbrott. vilket dom själva inte gjorde och dom påstod att enda anledningen vi inte blivit stoppade i miltärposteringarna var att det var ett sånt jävla regnade så dom pallade inte gå ut och stoppa oss. Dom sa åt oss att åka bort till polisstationen, vi skulle garanterat få sova där. Snacka om vi tyckte dom överdrev. Två dar senare när vi körde, så var där en 7-10 snubbar efter vägen som gick ut i vägen för att stoppa oss när vi kom så jag saktade in och när vi nästan var framme så vek jag av och gasade. Då var det en jävel som tog fram en machete och försökte hugga mig i halsen och som så när träffade min fru i huvudet när jag vek undan (hon satt bakom mig på motorcyckeln). Så visst finns en anledning till alla militärposteringar.
Så kontentan är håll er borta om ni inte är beväpnade. Det är definitivt inget ställe för semester med barnen. Men städerna funkar bra utom Tandag där ogillar dom också utlänningar. Jag kommer inte att åka dit fler gånger den trippen räckte mer än väl för mig. Vägarna där var också minst sagt miserabla. det var i princip bara inlandsvägen ner till Davao som var hyffsad och lite kustvägar på norra delen.
sry om detta blev mer likt en reseberättlese än ett inlägg i ett forum.