hej igen alla som läser tråden, en helt klart kanontråd som tycks leva kvar ett bra tag till.
ja vill berätta lite om philipinerna jag med nu för ja blev sugen när alla skriver om det.
för att starta lite lätt så började min asienresa på det sätt att ja träffade en tjej via en kontaktsida på internet för 6 månader sen, och vi pratade mycket innan jag tog steget att fatta beslut om en ev testflytt för att se om det funkar, nu ska tilläggas att alla damer från philipinerna inte är pålitliga utan dom som sina landsmän även kan utnyttja dig fullt ut för ekonomisk vinning till ett bättre liv så var försiktiga om ni tänker tanken.
hur som helst så är min tjej kanon, vi bor just nu hong kong och vi trivs hygglilgt här och har det bra, tanken är att spara ihop pengar för att senare åka hem till philipinerna där vi tänker fortsätta hennes företag.
ja bor med ett gäng killar och tjejer som jobbar här i hong kong och vi har det kanon, dom berättar om allt ang philipinerna och vad man bör och vad man inte bör göra för att få det så lätt och bra som möjligt.
många varningar finns det faktiskt så en dröm för en som inte har vart där är det inte, ja var i manila i juli i år och möttes av penninghungriga grabbar redan på flygplatsen där dom jagar kunder till taxibilarna, vet man nu bara om det innan man dyker till manila så är det lungt anser jag.
det finns en del råd som man nog ska lyssna till men i allmänhet så gäller det nog att vara streetsmart.
Jag har inte vart utomlands innan jag reste till hong kong så allt var nytt för mig, efter tre veckor for vi till philipinerna för att semestra tre veckor, det var en ren kulturchock att se manila när man inte sett asien förrut, massor av folk och bilar överallt, det tog mig ett par dagar att vänja mig vid allt.
när vi några dagar senare tog bussen till tjejens ställe så var det mycket trevligt folk där, inte samma stress som i storstan manila, nu var jag iof en av mycket få vita i den delen av philipinerna så alla tittade på en mer än en gång.
många tror nämligen att man är "americano" när man är vit och att du har mycket pengar så är det bara...
när man vant sig vid det och börjat prata med folket i stan så känns allt lättare och man har chansen att berätta och även lyssna till deras tankesätt.
själv så är jag en öppen person och hade inte några problem på philipinerna så ja gillar lite mindre städer.
efter två veckor i tjejens stad så började folk känna till en och jag tog en "tricycle" själv till stan när man känner till killarna som kör dom.
ja ska väl säga att jag är gravt synskadad med nu för att göra det här lite mer spännande.
ja har en ögonsjukdom som heter RP och gör att jag har noll mörkerseende och det skapar problem helt klart, men inte här i hennes stad, ja trodde att det skulle bli mycket komplilcerat och svårt men så var inte fallet.
ja har fått ett nytt hopp nu i mitt liv och jag tänkerr försöka leva på philipinerna med min tjej (blivande fru) och ja är övertygad om att det kommer att gå bra även om jag nu inte är berest överhuvud taget.
utan lite spänning i livet så är livet noll värt i mina ögon.
ja har sjukpension från sverige vilket gör att ja har fast inkomst varje månad och det är en klar fördel och förutsättning för att bo på philipinerna.
utan pengar så går det inte.
nej ja rundar av här för att inte trötta ut er som läser det här och ja vill än en gång tacka dig Aiolos för alt du delat med dig av.