hej, tja... går du på gatan på måfå, så kan du ha tur eller inte.
dem flesta säljarna kan grundord som hello, how much m.m...

som helt novis kan du göra dig förstådd och handla, du kommer bli nöjjd.
men vill du ha bästa pris m.m. så behövs bättre kontakter.

se det så här.

en hint e att amerikanska ebay kan man göra bra affärer med.

det finns kinesiska motsvarigheter som e helt gratis för både köpare och säljare.

med andra ord har säljarna inga lager hyra omkostnader. så dem kan sälja grymt billigt, och det e redan grymt billigt i affärerna, fejk marknaderna i kina.
haken e att för att handla online i kina måste du kunna flytande mandarin och ha bank konton m.m.. då kan du få bästa pris.

tänk också microsoft förlorar deg på varje såld xbox, fabrikerna som tillverkar data delar , kläder m.m. dem gör det aldrig på förlust.

är ni insatta inom mode branchen så vet ni huhr billigt man kan tillverka ett par jeans m.m.

rör sig om få kronor, vad som står på etiketten kvittar.

d&g gucci m.m. tillverkar allt orginal i kina, bara så stora företag som kan ha så stor kvantitet typ.

det e därför kineserna pissar ut kopior snabbt. för dem gör orginalen..

även dvd film m.m. made in china......

gucci LV m.m. för att kalla det made in italy räcker det att tyget e gjort i italien sen skickar dem det till kina och dem producerar.
sen kan ni räkna själva på löner m.m...

tror ni dem stora företagen skulle ge en fabriks arbetare 100kr i timmen och uppåt?

quantity , quantity rules the streets....

som min frakt firma fraktar till sverige, dem fraktar gratis för hans farsa e chef på china post..... kontakter..

Tack för svar

har varit på mindoro, återkommer under morgondagen med uppdateringar och eventuellt lite foton.

Soft!

Ja detta ser vi fram emot Aiolos!

Gick det så hårt till? Är du vid liv? Får vi några bilder? :'( :|

Ledsen att det inte blivit några bilder än, har haft problem med att ladda upp dem. Dessutom har min flickvän precis flyttat in här, så vi har en del att göra. Allt är väl iaf.

oj, det gick snabbt med att hon flyttade in menar jag.

Hur fungerar det när man hyr sig ett hus. Tar det lång tid
innan man kan få flytta in? Binder man upp sig att hyra huset en viss tid?

Edit: Bilder borttagna då de inte fungerade ordentligt, se inlägg längre ner för bilderna.

Lördagen 21:e oktober klockan 2 på morgonen vaknade jag och Judith, och klockan 3 blev vi upplockade av hennes kusin Ate Jo. Vi blev körda till flygplatsen utanför Manila av Ate Jo och Kuya Ronnie, där vi fick vänta ett bra tag på att bara komma igenom säkerhetskontrollen. Två timmar innan hörde vi att man ska vara där, och flyget gick kl 5:45 till San Juan som ligger på södra Mindoro, i occidental. Efter en flygtur på runt 45 minuter landade vi där, på en liten flygplats som var sliten och full av beväpnade vakter. Vi tog sedan en tricycle till en "busshållplats", dvs en sandplätt med två bussar. Efter en timmes väntan lämnade bussen (utan luftkonditionering) San Juan. För det facila priset av 180 pesos per person fick vi åka tre timmar till Sablayan, några mil norrut. Det var dammigt, vägen var gropig och det var varmt. Längs vägen såg vi ris, ris och mer ris. Alla fält som syns på bilderna är risfält, inget annat. De torkar också riset på vägarna, så en del av tiden kör bussen på ris.Jag vet inte hur många ton vi såg, men många var det. Varje liten plätt som kan användas, används. Basketbollsplaner, vägar, uppfarter, gräsplättar med plast under, inget plats var för konstig för att torka ris på. I grossistledet kostar ris runt 25 pesos per kilo, ut till kunder två pesos mer.

Nåja, efter många långa timmar kom vi fram till den del av Sablayan som Judiths familj bor i. Bussen stannade precis utanför huset, vid det som ute på landet här kallas för stora vägen. I det här fallet var det en eländig grusväg med ungefär tre fordon per timme som ända trafik, förutom en och annan buffel som används i jordbruket. Väl där träffade jag hennes mor Bernardita, hennes far Jose, samt systrarna Josie och Juvi. Huset de bor i är minst sagt spartanskt. Det har cementblock ungefär 50 cm upp, resten är trä, mest bambu. Någon el finns inte, vilket gör det väldigt varmt när man är van vid aircon och fläkt. Judith såg dock till att jag inte var för varm genom att ständigt svalka mig med en liten handfläkt. De frågade vad jag ville äta och jag svarade att kyckling adobo skulle smaka gott. Sagt och gjort, Papa Joe som jag kallar honom gick iväg och kom tillbaka en halvtimme senare med två levande hönor. Den ena nackades, plockades och tillagades enligt mina önskesmål. Hennes familj var hela tiden väldigt trevliga mot mig, även om det märktes att de var väldigt nervösa och inte riktigt kunde prata engelska. Nästan allt som sades under tiden vi var där fick översättas av Judith.

Efter maten frågade Papa Joe om vi ville ta en tur med båten, vilket jag givetvis ville. Vi gick ner till stranden som syns här till vänster och väntade på att Papa Joe skulle komma med båten. När vi kom till stranden var vattnet fullt med barn som badade, runt 20 stycken. Ganska snart upphörde leken och istället satte de sig på stranden för att iakta mig, den mystiske vita mannen. När båten kom åkte vi runt tio minuter till en strand längre bort där Papa Joe har några av sina nät. Vi tömde dem på de få fiskar som fanns, badade och återvände sedan till deras hus. När det blev mörkt tändes det upp gaslyktor och liknande, vilka gav ett mysigt sken som dock knappast duger att läsa en bok i. Vi åt resterna av adobon och satt och pratade i några timmar innan vi gick och la oss på den väldigt hårda träsängen som ställts till vårt förfogande. Vi hade som tur var tagit med egna kuddar, de som fanns var väldigt hårda. Bristen på fläkt gjorde sig påmind och det blev väldigt varmt under början av natten. När jag vaknade under natten märkte jag att det nu hade blivit väldigt kallt, och vi kröp ihop mer för att inte frysa.

Vi vaknade tidigt på morgonen av tupparnas galande, eftersom Judiths pappa har ett gäng tuppar som används i tuppfäktning. En barbarisk sed som jag dock inte känner att jag kan påpeka. Hade jag klagat på det hade ingenting förändrats ändå och jag skulle ha förlorat respekt, så något val fanns det inte. Fem tuppar för hur som helst en hel del oväsen och ganska snart anslöt sig deras talande fågel till ljudbilden. Bland de vanligaste sakerna den säger återfinns "Pangit! Pangit!" (ungefär Fuling!), "Tao Po" (används för att påkalla uppmärksamhet när man kommer hem till någon) och "Paquiao" (som är fågelns namn). Efter en frukost bestående av stekta ägg och en sorts lokal sötpotatis åkte vi ut på utflykt. Vi hämtades än en gång upp av Papa Joe's båt och åkte norrut till en liten insjö. Där tillbringade vi första timmen med att dyka ner till botten av sjön (full av lera vilket gjorde att sikten var ungefär 5 cm med cyklop på och letade efter snäckor som vi sedan skulle äta och resten skulle säljas. Då jag flyter som bambu i saltvatten fick jag leta upp en sten på runt 5 kilo som jag sedan höll i vänsterhanden hela tiden för att kunna stanna nere medan jag letade efter snäckorna med högerhanden. Att visuellt hitta dem var omöjligt, det var bara att känna efter med handen och hoppas på det bästa. Mina första 5 dyk hittade jag absolut ingenting, men till slut blev jag bra nog för att kunna hitta runt 6-7 stycken per dyk. När vi var klara badade jag, Judith och hennes systrar medan hennes pappa gjorde iordning maten. Det var inte överdrivet gott, men helt klart en upplevelse att äta det på stranden efter att själv ha plockat det från sjön.

När vi var klara åkte vi söderut igen till ett ställe där familjen känner folk. Vi lade till vid ett gäng hus och gick iland. Väl där tittade vi runt, hälsade på folk och tittade på apan som de har. En grabb på runt 12 eller så klättrade upp i en av de hundratals kokospalmerna och slängde ner ett halvdussin kokosnötter. Papa Joe öppnade dem med sin machete och gjorde skedar av skalet. Mjölken var härligt söt och det tunna lagret kokoskött på insidan var väldigt gott. Givetvis var vi hela tiden omgivna av nyfikna barn som troligtvis aldrig sett en vit man förrut. När vi var mätta åkte vi tillbaka till huset igen och några timmar senare åt vi kvällsmat. Vi satt och pratade i flera timmar under kvällen och jag passade på att ta foton på familjen och på omgivningarna. Totalt blev det runt 75 foton under resan, men jag laddar bara upp en del av dem här.

Efter ytterligare en natt på den hårda träsängen steg vi upp tidigt för att ta bussen som gick kl 4 på morgonen. Enligt fin filippinsk tradition var den försenad med en timme givetvis, och när vi väl kom på den åkte bussen över ett hål i vägen när jag skulle sätta mig vilket ledde till att jag först slog bakhuvudet i hatthyllan och på vägen ner slog huvudet med full fart i sätet framför. Jag slog upp ett ganska så rejält jack nedanför vänstra ögonbrynet och blödde i några timmar innan jag fick slut på det. Med tanke på att det var en 6 timmars bussresa var det inte speciellt mysigt att sitta och blöda, men det gick bra ändå. När vi kom fram till Abra De Ilog gick färjan som vi tänkte ta 5 timmar senare, så vi tog en privat banca (båt med bambustockar på sidorna för stabilitet) till White Beach, Puerto Gallera. Resan tog en timme, var blöt och dyr.

Väl framme i White beach tog vi in på första bästa hotell eftersom vi båda var enormt trötta. 800 pesos per natt betalade vi, vilket är en aning dyrt med tanke på att det inte var säsong, men ändå helt ok. Vi stannade på White beach i tre nätter, och jag lyckades givetvis glömma att ta bilder där. Vi letade också efter hus att hyra här, men det visade sig vara svårt eller omöjligt att få tag på vad vi letade efter: ett privat hus vid stranden med el och tillgång till internet. Nåja, bättre lycka nästa gång. Totalt sett var det en lyckad resa och inte alltför kostsam. Jag fick ut hälften av vad jag hade hoppats på, nämligen att träffa hennes familj. De var helt underbara mot mig allihop och jag kände mig verkligen som hemma. Hade det bara funnits el och en ok säng hade jag gärna stannat en vecka eller två.

Jo, ganska så snabbt gick det allt... Men när allt känns rätt så finns det ingen anledning att vänta. Allt funkar toppenbra.

Oftast verkar man kunna flytta in så fort man betalt hyra och deposition. Mitt kontrakt är på 6 månader, men det går säkert att få kortare och givetvis också längre om man nu vill det.