Jag har ju allt för liten kunskap för att bedömma detta, men efter att ha sett Manila så verkar det mesta vara gjort på en höft. Det verkar jätteviktigt att gå omkring och se ut som om man var anställd av ett amerikanskt vaktbolag. Snygg uniform och så där, men det spelar ingen roll om man står på en soptipp. Tjejen jag umgicks med tyckte om att spela lyxhustru. Hon stolpade iväg före mig i klädbutikerna och viftade till sig personalen, beordrade dem hit och dit, skickade iväg dem efter större storlekar m.m. Själv kände jag mig jävligt löjlig. Hon betedde sig likadant på restauranger, och hotell. Det finns ju alltid något att klaga på, och påpeka för personal om man verkligen vill, men det blir ju minst sagt helfjantigt när restaurangen man besöker mest påminner om grannungarnas lemonadstånd under de svenska somrarna. Det finns ju en del att påpeka där om man bara vill. Vi gick egenom ett område med vanliga hyreshus som hade vägbommar vid båda infarterna/utfarterna. Där stog det sådana där vakter. Som sagt var, snygga uniformer och tungt beväpnade, men de hissade upp bommarna för allt. Jag förstod inte deras uppgift. En gång sov vakten så folk passerade bara kuren på fel sida, den bomfria sidan. Sedan gick vi in i en vanlig livsmedelsbutik för att köpa mineralvatten åt mig. Där stog det en vakt med något som såg ut som ett automatvapen i en rem runt halsen. Han gjorde iallafall lite nytta genom att öppnadörren åt oss. Inne i butiken stog det en beväpnad polis och jag började fråga tjejen vad som var på gång? "Nja de håller bara vakt", vadå håller vakt? Detta är ju en vanlig livsmedelsbutik... "Ahmen klockan är ju snart 24.00!". Jaha ja, tänkte inte på det. Silly me! Men vad är det med dessa filippiner, är det höjden av lycka att gå omkring i dessa uniformer? De borde satsa mer på att rensa upp staden istället för att ösa ut pengar på uniformer, vapen och kravallfordon...

Tjejen jag umgicks med tyckte om att spela lyxhustru. Hon stolpade iväg före mig i klädbutikerna och viftade till sig personalen, beordrade dem hit och dit, skickade iväg dem efter större storlekar m.m. Själv kände jag mig jävligt löjlig. Hon betedde sig likadant på restauranger, och hotell. Det finns ju alltid något att klaga på, och påpeka för personal om man verkligen vill, men det blir ju minst sagt helfjantigt när restaurangen man besöker mest påminner om grannungarnas lemonadstånd under de svenska somrarna.

Hur är kaffet på de ställena då?
Åtminstone fanns inte Coffeehouse By George, Waynes, Espresso House, med flera amerikanska kedjor?
Kan man gå in på ett sånt ställe och få en riktigt bra cappucino med snygg latte art?
I så fall finns konkurrens. Annars ligger de efter.

Det ser man ofta att filippinskor med en vit ledsagare spelar över. Det är likadant i Sverige att när dom fått ett dåligt betalt städjobb så blir dom helt plötsligt rika.
Det går inte att förklara att de flesta arbetande har samma lön och oftast mycket högre. Man kan märka detta beteende även hos polskor, som kommer till Sverige.

Jag tror att detta beteende förekommer hos alla med ett ursprung i ett fattigt land. Filippinerna är på många sätt ett underbart land men man måste lära sig att leva där. Många tycks ha den uppfattningen att det är ungefär som i Sverige fast det är varmare klimat och mycket billigare. Man märker ofta att kunskapen om landet är väldigt dålig.

Tjejen som fick storhetsvansinne av att jag skulle handla lite billiga t-tröjor hade samtidigt mycket svårt att låta bli sin iPhone. Det förvånade mig lite att hon hade råd med en sådan, men hon hade jobbat i Singapore och påstod att det var billigt med sådant just där. Hon hade t.o.m. skaffat sig en iPad. Själv misstänkte jag väl att någon snäll man hjälpt till, vilket jag givetvis inte har några åsikter om, eller är det så att det skulle vara billigare med Apple-grejor i Singapore? Jag hade då absolut inte tjänat något på att köpa sådant på flygplatsen i HongKong, men det kanske är skillnad på Singapore?

Det kan mycket väl stämma eftersom mycket av den elektronik som säljs i Filippinerna är dyrare än i övriga sydostasien. Och om du tvivlar på att hon hade jobbat i Singapore kan det också mycket väl stämma

Det är väldigt många filippinskor som jobbar i Singapore, som entertainers
av olika slag.
ibland av väldigt olika slag. Dom kan få några tusental dollars insatta på ett
konto som är låst på exempelvis 6 månader.Sedan får dom jobba av beloppet.
Ofta blir dom blåsta, för killen som har etablissemanget, försvinner från arenan
ett par veckor innan damerna ska åka hem, och visumet går ut efter sagda 6
månader.Så polisen ser till att dom åker hem och dom här företagarna tar
in nya damer via en annan agent i en annan del av Phils.
Vad beträffar elektroniken, så får damerna ofta sådana prylar som presenter.
Priserna i Singapore är ungefär samma som i Svedala.

Jo, men jag syftade mer på "vanliga" jobb. Att jobba som fillippin i andra asiatiska länder är vanligt, och att dessa människor oftast har råd att köpa elektroniska märkesvaror. Mer än normalt arbetande filippiner i just Filippinerna.

Det kan mycket väl stämma eftersom mycket av den elektronik som säljs i Filippinerna är dyrare än i övriga sydostasien. Och om du tvivlar på att hon hade jobbat i Singapore kan det också mycket väl stämma

Jo, jo jag har känt henne i mer än tio år genom hennes släkt här i Sverige. Vi träffades liksom här för flera år sedan. Hon är inget jag plockat upp på gatan i Manila och hon har jobbat 6 år som hårfrisörska i Singapore. Då kanske det stämmer att det är billigare för henne att handla i Singapore, men skulle jag tjäna något på att handla där? Hemelektronik verkar ju faktiskt redan ganska billigt här i Sverige. HongKong som ju låter som ett billigt ställe var ju snarare dyrare än Sverige.

En Tricycle kan jämföras med en motorcykel med mycket öppen sidovagn. Man sitter två stycken i
sidovagnen och en bakom föraren i något som kan liknas vid ”Damsadel”. Jag tror att man faktiskt ibland
kan sitta tre stycken i själva sidovagnen. Fordonet drivs fram av just en motorcykel, eller ibland en vanlig
cykel. !

Vi var en gång 18 st !!!!!!!!!! i två tricycles . De flesta var visserligen ungar men när det erbjuds gratis mat så går det att klämma in väldigt många Vi skulle till Jollibee
Personligen hatar jag maten där men de tyckte absolut att jag skulle med, undrar varför, hahahaha, det var inte så svårt att lista ut.
Sista natten i Filippinerna för denna gången, Imorgon sitter man på flyget hem