Ni som bor där nere på heltid eller under längre perioder, hur gör ni för att inte bli skogstokiga på de mest korkade sakerna som inträffar i vardagen??
Kan ta ett par exempel:
Skulle transportera mig med minivan från en stad till en annan, ca 3,5 tim, jag hade köpt biljetten i förväg
, de trycker in mer och mer folk i fordonet och till slut börjar jag som sitter längst in att protestera.
Föraren ser ut som en fågelholk när jag frågar hur många som det är tillåtet att transportera i bussen, efter en viss väntan så kommer han fram till att det är tillåtet med 14 passagerare.
Ok säger jag, då kan du börja med att slänga av 3 passagerare eftersom vi är 17 här nu.
Vad händer? Ingenting, jag får som svar, no problem sir, 14 is ok.
Jag säger, det ÄR ett problem eftersom vi är 3 mer än vad som är tillåtet och jag har ingen lust att sitta som en sardin i 3,5 timmar (kortare sträckor bryr jag mig inte).
Jag ber honom räkna passagerarna och till min förvåning får även han antalet till 17.
Detta hjälper dock inte, får bara samma svar igen, no problem, 14 is ok och sedan kör han trots mina protester.
Till saken hör att det var ganska sent och jag hade inte lust att vänta på nästa buss annars hade jag definitivt klivit av.
Som det var nu så satt jag med ena skinkan i skarven på ett nersuttet säte i 3,5 timmar på dåliga vägar:'( .
Nästa exempel
Skulle till Boracay, det börjar med att man får stå i TRE st långa köer för att: köpa biljett 50p, terminalavgift 100p och slutligen miljöavgift 200p.
Det är inte summorna jag opponerar mig emot utan varför kan man inte köpa allt på samma ställe så man slipper köa TRE gånger??????
Det är dock inte över än, när man kommer in i terminalen ska man fylla i ett slags arrivalcard som är typ dubbelt så omfattande som det du skriver när man anländer till landet.
Dum som man är så protesterade jag igen
Jag får förklarat för mig att jag inte kommer att tillåtas att borda båten om jag inte skiver blanketten.
Ilsken som ett bi rycker jag åt mig en lapp och börjar skriva med darrande händer
Name: Donald Duck, City of Residence: Duckville, Country: Disneyland, Age: 6, Sex: F, Travelling companions: Huey, Dewey and Louie, och så fortsätter det med en massa frågor var man ska bo, hur länge, om man varit där förut, hur många gånger, vad man ska göra där osv osv.
Jag lämnar bara nonsens svar på alltihopa och när jag är klar ger jag lappen till han som var så påstridig från början.
Han tittar snabbt igenom det och säger: Excellent, that was not so hard, was it?
sista exemplet
Skulle åka tricykel från hotellet till ett ställe som låg ca 2 min bort.
Frågar vad det kostar, 100 p blir svaret.
Jag argumenterar att det var mycket för en sådan kort resa. Får då förklarat att det kostar det om man ska åka från hotellet.
Ok säger jag, så om jag går 15 meter på gatan och stannar en tricykel så blir priset ett annat.
Föraren skruvar på sig, perfekt tänkte jag och gick ut på gatan och stannade en ny chaufför, frågade honom om priset, 15 p
.
Nu kan man tro att historien slutar här men det gör den inte, jag åkte denna resa många gånger eftersom jag var där ca 2 veckor och varje gång gick jag förbi och vinkade till de som stod och väntade vid hotellet och tog en tricykle som körde förbi på gatan.
Dessutom talade jag om det för alla andra turister som ville höra
Inte en endaste gång gjorde de som väntade utanför hotellet en antydan till att sänka priset, de satt hellre och gjorde ingenting
Klarar ni av att hålla er lugna i alla lägen eller tappar även ni humöret ibland.
Jag har varit i Filippinerna massor av gånger men ibland blir det för mycket för mig.