Hej

Allt mer och mer fylls jag av tanken att bara försvinna, det beror på en hel del anledningar men som är onödiga att ta upp här. Jag undrar lite vilka möjligheter det finns att överleva en längre strapats (vandring enbart), låt säga ner till mellanöstern (till en början) utan några pengar överhuvudtaget förutom biljett över sundet. Det hade varit som en själslig vandring, som en pilgrimsfärd fast utan kristna förtecken utan enbart en människa i symbios med naturen.
Min tanke är att man kan överleva på fiske och naturen, saker man får ta med sig är vindställ, någon slags sovsäck, litet fält kök och andra små nödvändigheter för överlevnad. Bäst är väl att lämna Sverige när det börjar bli varmt och därefter bara låta solen styra ens resa.

Vad jag undrar över är; hur långt är det egentligen möjligt att komma? Är det ens möjligt att överleva en längre vandring (eller är man alltför anpassad till det moderna samhället)? Vilka problem kan det finnas, som att t.ex. passera gränsövergångar eller andra saker som försvårar?

Jag kan tänka mig att åtminstone vara borta ett år, kanske för att aldrig komma tillbaka - eller för att vända redan i Södertälje - vem vet.

riktigt tufft om du ger dig ut på denna resa! do it!

Låt det stanna vid en tanke. Sannolikheten att det skulle fungera är rätt liten faktiskt.
Då är det bättre att försöka "tigga" sig till lite mat och husrum mot att man tex utför någons syssla på någons gård eller liknande.

Håller med dig. Skog och mark är privat i andra länder så man kan inte bara sätta sig och fiska vid en sjö eller plocka bär.

När det gäller länder utanför EU måste du ha visum för att besöka flertalet länder. Visum kostar pengar och brukar behöva sökas innan man ger sig av hemifrån.

Antar att du är helt oerfaren inom överlevnad i naturen, så skulle inte tror du klara dig ens 1 vecka. Om du nu verkligen vill göra det så träna lite i Sverige först och läs mycket böcker om vad man kan äta och vad man inte ska äta, även viktigt att få tag på vatten som går att dricka många länder kan man inte dricka vattnet från kranen.

Sen har vi ju allemansrätten i Sverige som gör det väldigt vanligt att träna i.

Har en bekant som hade som projektarbete i gymnasiet att se hur långt han och en polare kunde ta sig utan pengar med utgångspunkt Småland.

De kom till någon ort i Italien, vilken vet jag tyvärr inte. De gjorde däremot inte detta projekt till fots, utan de liftade med framförallt lastbilschaufförer. Detta är väl kanske ganska riskfyllt, men det funkade för dem. Vad gäller mat och dylikt så tiggde de till sig.

Frågan är hur du bara ska kunna vandra över gränserna utan några pengar när du kommer utanför EU..

Det är ganska vanligt att folk med olika typer/grader av psykiska problem hittar på dylika saker. Man åker iväg på resor, med lite eller inga pengar. Tyvärr brukar problemen ofta komma ikapp så småningom, och personen får eskorteras hem till Sverige. Utan pengar, med skulder och ofta med värre problem än tidigare.
Jag ber därför TS att noga tänka igenom ett dylikt beslut. Det går inte att "fly" ifrån personliga problem.

Rent praktiskt är det omöjligt att ta sig någon längre bit utan några pengar. Det går att klara sig med mycket lite pengar, förutsatt att man är helt frisk i knoppen och kroppen och därmed klarar av det mycket krävande livet det är att leva på enformig och dålig mat kombinerat med att bränna massa kalorier genom vandring. Fiske och dylikt är inte speciellt realistiskt, snarare ris till frukost, lunch och middag kombinerat med 1-2 olika typer av Euroshopperkonserver.

Du inser att du som vit man anses ha mycket pengar och att t.o.m. polisen i många länder på väg till mellanöstern kommer vilja blåsa dig va?

Intressant fråga. Jag har funderat på precis samma sak.

Jag får för mig att man klarar det ganska bra, men kan såklart underskatta svårigheterna.

Här i Göteborg finns det ju en uteliggare som.."går omkring", han verkar rätt kapabel, och jag har funderat över varför han inte går någon annanstans, jag menar, det måste finnas roligare saker att se, men jag gissar att det finns ett skäl, och att det kanske är att det är rätt tufft där ute.

Mitt alternativ är att tända eld på hela världen istället, jag tror jag väljer det.

Nu säger jag inte att du har fel, det ligger mycket i det du säger. Samtidigt, i en sjuk värld så är det kanske inte den som känner att han inte passar in som det är fel på alla gånger.

Och om man nu gör en sån här sak, så kanske det inte finns något "värre"? Jag skulle säga att det här är självmord för den som aldrig skulle ta livet av sig.

Är det verkligen så vanligt? Jag vet inte..



Det är jävligt tufft utan mat, helt klart, man blir trött som fan, och ska man nu komma någonstans så funkar ju inte det.

Man kommer helt klart vara beroende av andra människors godhet, och får nog vara villig att kompromissa med både sina värderingar och sin moral.

Skulle tro att du inte kommer speicellt långt. Det är inte helt lätt att bara "leva av naturen" när man är ute och går. Kan inte bara gå och fiska hur som helst i alla sjöar, och det är ju inte givet att du alltid får fisk eller hittar bär och du har ju inte direkt möjlighet att konservera maten och bära den med dig heller för ett par dagar.