För en vecka sedan satt jag med några kollegor på Mosebacke en lördagkväll med ett par kalla öl. Det var 30 grader varmt och sol. Vi såg kryssningsfartygen lämna hamn och började diskutera om vi också skulle ta en tur. Det måste ju vara kanon att sitta på soldäck och se skärgården flyta förbi. Sagt och gjort, vi försökte boka nästa lördag (4 juli) på Birka Paradise. Det var kört, Birkas weekendkryssningar är fullbokad t.o.m. augusti. Någon föreslog Galaxy och kors i Kristinehamn, den hade gott om plats när vi bokade fyra dagar innan lördag.
Klockan 18 var vi på plats i värtaterminalen. Incheckningen gick smidigt med automaten. Ja för alla utom en som glömt att skriva ut bokningsbekräftelsen. Han fick vackert köa till den manuella incheckningen medans vi andra tog ett par öl i baren. Det var en salig blandning av blivande passagerare som trängdes i barområdet. En brud i vit klänning med bebis och man som tydligen skulle på bröllopsresa. Många skinheadsliknande personer med tatueringar, punkare, damer i alla åldrar och former. Men det var god stämning och alla skrattade och hade kul.
Redan här kunde vi nog konstatera att det inte primärt var party som gällde för en majoritet av passagerarna. Flera hundra stod i kö för boarding, en och en halv timme innan avgång. Mycket barnfamiljer och soloresenärer. Visst kan väl soloresenärer festa men de flesta såg ut som om de ville till hytten och sova.
Så var det dags för boarding strax efter kl 19. Jag hade en deluxehytt på plan nio (1700 kr) och den hittade jag utan problem. Hytten var välstädad och det låg små askar med tandborste,sykit, duschmössa och rakhyvel i en plastmugg. Jag kan inte klaga på storleken, som ett litet hotellrum med dubbelsäng, soffa, skrivbord och platt-TV. Det som irriterade mig mest var att dubbelsängen var bäddad med två enkelsängslakan. Det blir givetvis trassliga lakan då. Det andra som jag noterade var att TV:n var fastspikad i en fix position. Ingen chans att vinkla den åt något håll.
Efter hyttinspektionen så var det snabbt till soldäck för ett par kalla. Däcket är minimalt med kanske hundra sittplatser som inte låg under tak. Otroligt nog så var det ändå ingen trängsel och vi hittade ett bord för fyra. En kille (soloresenär) joinade oss. Han skulle till Finland för att introduceras för flickvännens föräldrar. Trevlig prick. Ölen serverades i mycket mjuka ”plastglas”, den där nya typen som framställs ur majsstärkelse. Varför? Vinglasen var ju i glas. Visst, en liten detalj men öl i plastglas ökar inte glamourfaktorn.
Vi bestämde oss för Grill House för middagen. Vi kom dit ca kl 21 och det var inget problem att få ett bord. Här börjar man undra hur arkitekten tänkte. Inget bord hade riktig fönsterutsikt, ja kanske raden närmast fönstren men arkitekten prioriterade att korridoren skulle ha utsikt. Det började med ett förrättsbord (buffé 126 kr). Inte illa, med gubbröra, sallad och smarriga smårätter. Jag beställde en oxfilé med bearnaicesås och klyftpotatis (252 kr). Fanns egentligen inte på menyn men servitrisen hade inget problem med att jag mixade om tillbehören mellan rätterna. Jag blev ganska misstänksam när servitrisen inte frågade hur jag ville ha köttet (rare, medium, well done). Det visade sig dock att köttet var perfekt tillagat (medium). Efter middagen frågade jag servitrisen och hon sa att de alltid gör medium om gästen inte säger något annat. Beasåsen var dock en besvikelse, industriell, vattnig och ganska smaklös. En annan märklighet var att jag säkert fick ett halvt kilo kött på tallriken.
Betyget för restaurangen blir en trea (godkänd). På ett kryssningsfartyg vill man ha utsikt när man äter. Betalar man 252 kr så ska beasåsen vara ”hemgjord”. Men jag blev mätt och det smakade verkligen inte illa.
Efter maten gick vi till Cigar Club för en kuban, kaffe och avec. De flesta som satt där rökte cigaretter och fåtöljerna fungerade mer som ett fint rökrum. Allt fick beställas och betalas i baren. Kaffet fick man ta själv ur en termos. Det fanns ingen lagrad rom, men ett skapligt utbud av lagrad konjak till bra pris. Min Monte Christo No 4 hade en perfekt fuktighet och röktes med njutning. Inte heller här fanns någon utsikt, minimala fönster som satt högt upp.
Nu började vi känna oss redo för nattlivet. Klockan var närmare midnatt och pianobaren hade stängt. Wine bar var tom, puben likaså. Det kändes som en måndagkväll i Stockholm. Vi gick till Starlight Palace och där var det halvfullt men en ganska sömnig stämning. Ingen dansade och folk började droppa av. Sista chansen var discot och här blev det ganska fullt framåt småtimmarna. Jag pratade lite med personalen och tydligen är det ganska få kryssningsresenärer på routen. Bara ca 20% har bokat kryssning, majoriteten använder Galaxy som transport.
Silja Galaxy är ett modernt och bekvämt fartyg. Det är definitivt ingen kryssningsupplevelse av det exklusivare slaget. Restaurangerna behöver mer ljus och fönster. Maten är okej men det finns massor med utrymme för förbättring. Soldäcket är minimalt men det finns ändå ingen större efterfrågan. Galaxy har inget kryssningsklientel så frågan är om det är värt att göra så mycket åt restauranger, soldäck och kryssningsupplevelsen?
Jag är dock imponerad över personalen som altid var hjälpsam och trevlig. Allt ifrån hyttstäderskor till barpersonal och servitriser. Alla gjorde sitt bästa och de kompenserar många av Galaxys övriga brister vad gäller kryssningsupplevelse. Nej, jag skulle inte välja Galaxy för en kryssning. Birka är i en helt annan division med ett mer dedikerat kundunderlag. Galaxy är ett utmärkt transportmedel men kryssning med sång, party och dans, nej inte ens i närheten.