Mina minstrala talanger lämnar något att önska tyvärr haha, men nog har jag gott om livshistorier att dela med mig av, liksom du säkerligen har.
Enligt mig så är det lättare att både prata om och bearbeta svåra saker när man vandrar. Hjärnan kopplar på något vis av när man väl har kommit "In i lunken". Kroppen slår över till autopilot medan själen får rasta. Att vandra är en lisa för själen helt enkelt!

Drar gärna några mil med dig, och en grillkväll är aldrig fel

Japp, såklart man tänker bäst på vandring eller i skogen. Naturen ger energi
och endorfiner, detta gäller iaf mig, alla är olika och går igpng på olika saker.
Jag funkar bäst i naturen helt enkelt, jobbar som tur är i skogen också.
https://www.flashback.org/t1358371

Idag fick jag en rejäl skrämsla i skogen.. Fan det var skithämskt...
I en skog, ca klockan 17 - 18. Jag parkerar bilen, och av någon obskyr
anledning lämmnar jag kvar hunden i bilen, det brukar jag inte göra.
Jag ville testa att göra några kast i en liten tjärn. Sagt och gjort.
När jag står där och kastar så hostar jag lite, upp dyker en jävla björn, en best.
Detta sker ca 100 meter från mig, jag ser en rörelse mot mig och lägger benen på ryggen.
Nu är det så att jag är något justerad i ena benet för tillfället och kan inte
springa som jag vill. Jag får panik och sluter tänka...
Jag kommer till bilen iaf och känner mig knäsvag. Frossan sitter kvar ännu.

Känslan jag har nu är,,, att jag måste ut direkt i mnorgon så det inte blöir en
nojja av detta, samt att det är fan häftigt i naturen...