Akte till USA med ett vanligt Visa Waiver i januari 2010 (20 ar gammal), det var forsta gangen jag besokte USA och jag hade varken bekanta eller slaktingar i landet. Trivdes trots det sa bra att jag valde att efter 90 dagar att stanna kvar, trots konsekvenserna och blev darmed fran dag 91 kvar i landet olagligt.
Jobbar inom byggbranchen och jag har en dagslon pa: $120 dagen, jobbar 5 dagar i veckan och far ut $2400 i handen varje manad. Jag ar alltsa botten skrapet av byggbranchen, ar bara en hjalpreda och gor grovjobbet, hade ingen erfarenhet av nagot liknande yrke innan.
Jobbet kan bli upp till 12 timmar men brukar oftas hamna pa 10 timmar beroende pa vilket jobb det ar. Det positiva med dagslon ar att om vi jobbar pa ett projekt 10 timmar en dag sa far jag $120, nasta dag for att avsluta projektet jobbar vi bara 4 timmar, da far jag fortfarande $120 for en hel dag och sen ar man ledig.
Jobbet ar mycket hart, men jag trivs riktigt bra, som stereotypen ar sa ar jag den enda vita killen forrutom chefen och hans son som ar vita amerikaner. Alla arbetare ar latinos, men som sagt, bra manniskor och jag gillar att ga till jobbet. Lar mig aven mer spanska an vad jag gjorde i gymnasiet, vilket ar en bonus.
Chefen ar en riktig reko kille. Aldrig problem med betalningen, bjuder alla pa bra lunch varje dag och fragar alltid vad vi ar sugna pa, bidrar med kalla laskedrycker utover kallt vatten som finns tillgangligt 24/7. Efter varje arbetsdag aker han och koper whiskey och ol at alla och sa aker vi till ett av hans hus och roker cigarr och snackar om allt mellan himmel och jord. Det ar en schysst gest som far alla att verkligen trivas. Inte konstigt att hans team ar sa sammansvetsat och alla jobbat tillsammans i over 10 ar. I jamforelse med andra sma byggfirmor dar arbetarna blir uttnytjade till max, klagar, byter jobb eller far sparken varje vecka for att arbetsmoralen ar sa lag.
Skulle vilja saga att 80% av alla arbetare pa mitt jobb ar papperslosa.
Mina manadskostnader ar som foljer:
Hyra for 3 rum, el, varme, vatten, kabel-TV/Bredband gar pa: $1200 manaden delat pa 2 = $600 (Delar kostnaderna med en kompis)
Har darefter cirka $1800 att leva for varje manad, bor aven tillaggas att du far mer for $1800 i USA an vad du far i Sverige (alltsa cirka 11 000 SEK)
Ater ute eller bestaller hemlevererad mat varje dag, raknar aldrig pengarna nar helgerna kommer, jag har rad att ga ut och roa mig, har val rad med det mesta som mina likgiltiga i bade USA och Sverige har rad med, om inte mer. Ur ett ekonomiskt perspektiv sa ar livet i USA battre an i Sverige. Jag kanner verkligen att jag kan fa mer for pengarna har.
Det daliga ar praktiska saker, som att jag inte ar forsakrad, om jag inte ar kapabel till att jobba pga sjukdom eller skada sa forlorar jag pengar. Sjukvarden ar till for alla, sa om jag blir akutsjuk ar jag inte orolig over att jag ar papperslos.
Men om olyckan val ar framme och nagon inte kan jobba (amerikan som illegal invandrare) ar kollegor och bekanta solidariska och staller upp med pengar, oftas genom trevliga “fundraiser events”. Amerikaner ar valdigt solidariska, osjalviska och hjalpsamma faktiskt, aven ifall deras ideologiska system inte ar det och resten av varlden ser de som giriga egoister. Ska jag vara riktig arlig sa tror jag att Amerikaner ar mer solidariska an Svenskar, i USA blir det som att man maste man ta hand om varandra, medan i Sverige betalar man hog skatt och later staten ta hand om en. Det marks verkligen i vardagslivet och det skapar en annan typ av samhorighet. Men men...
Jag har heller inga semesterdagar, men vadfan, hela min vistelse har kanns ju som nagot av en semester.
En annan dalig sak med att vara papperlos har ar ju det uppenbara, att man kan bli deporterad, vilket skulle skada mitt psyke ganska rejalt da jag verkligen skapat mig ett trivsamt liv har. Men som jag brukar saga: For att bli deporterad masta man fortjana det. Bega brott eller var en allman skitstovel, sa far du en gratis biljett hem av ICE. Men de springer inte runt och jagar papperlosa.
Sen ar det lite daligt att jag inte kan aka hem till Sverige eller semestra i Europa utan att bli utvisad fran USA i 10 ar. Ar val egentligen ingeting jag deppar om forrutom vid juletid eller nar man blir riktigt sugen pa en “svensk” kebab.
Jag angrar mig ingenting, i overlag sa kanner jag att livet i USA har gjort mig till en battre och tuffare manniska, var en riktig soffpotatis i Sverige och allmant slapp, bade nar det gallde min installning till livet och arbete.
Framtiden? Tja, giftemal ar val det anda alternativet for mig om jag ska stanna har och bli legal. Livet leker nu nar jag ar ung, men jag kommer val till en tidpunkt i livet da jag vill skaffa barn, kopa lagenhet, bil och starta ett eget foretag.
Stall garna fragor mellan himmel och jord, har en ganska bra ide om hur livet funkar i USA dock. , ma handa att jag skrev nagot ointressant eller orrelevant. Jag forsokt beratta sa mycket som jag hade undrat over om situationen var ombytt.
Ber aven om ursakt ifall texten ar rorig, kan inte heller skriva hela svenska alfabetet och min svenska ar val allmant slo da jag inte anvander spraket. Har inte traffat en svensk sen i snart 2 ar.
En sak jag undrar i alla fall, finns det nagra andra Svenskar som bor i USA och ar papperslosa? Beratta! Ibland kanns det som jag ar den enda.