Ursprungligen postat av Dmizor
Det stora problemet är ju att du för alltid kommer att vara en illegal invandrare, och därför kan många saker bli väldigt mycket jobbigare. Sjukvård och jobb osv.
Dem 3 första månaderna kommer jag ju vara där lagligt (förutom att jag kommer vara efterlyst för att hålla mig från övervakningen, och det måste ju ändock beräknas ganska milt i sammanhangen). Sjukvård, jag kommer vara hel-försäkrad via svensk försäkringbolag och vad jag kunnat läsa mig till utgår inte den för att jag är illigal invandrare i USA, blir det så pass allvarligt att livet är i fara får man ju givetvis bita i det sura äpplet och uppsöka vård iaf.
Jobb, endligt min syster och det fakta jag kommit över skall det vara ganska lätt att få minimum avlönade jobb om man kan arbeta med kroppen (ej hora), och jag har både lärt mig byggnads och maskin förar-yreken samt hållt till goda med dem 10 kr och 90 öre man tjänar per timma i kåken.
Jag förstår att om en oförstånde svensk grabb utan lite skit under naglarna skulle vara och slåss om leverbrödet i LA skulle dem säkert fått det svårare än någon som fått gå den hårda vägen hela livet. Att sitta isolerad 18 månader med fulla restriktioner gör man av en liten pojke, så mentalt klarar jag av väldigt mkt och jag anser att det är på den biten många drömmar krossas i USA.
Jag åker inte dit för att bli en stjärna, jag vill lämna sverige för att jag har absolut inget här att hämta. Som jag skrev i mitt första inläg är jag inte rotad här, och eftersom jag levt utan allt som jag säkert oxå saknade en gång i tiden (vad det nu är/ var kan jag inte minnas) så ska det nog inte vara några problem om det nu råkar sig så att det blir ett par hprda månader den första tiden /året.
Men jag skall inte förneka att tanken på att sitta uppe i hillsen som omger staden och sänka några kalla bärs lockar något fruktansvär, här ifrån min lilla uppblåsbara madrass och regnet piskar mot fönstret.