Hoppas du inte tar illa upp (om det är jobbigt att prata om det) ,men.
Hur kommer det sig att du kom till Sverige så sent? Bodde du på barnhem i Sydkorea. Eller lämnade du dina biologiska föräldrar så sent?
Väldigt nyfiken!
Har en del adopterade vänner. Men det brukar alltid bli fel när vi tar upp ämnet, då det oftast sker i fyllan.

Mitt ex var adopterad men inte från Asien. Hon har däremot aldrig haft några planer på att söka sina "rötter", hon ser sina adoptivföräldrar som sina riktiga föräldrar och sitt svenska villakvarter i den medelstora svenska stad som hon är uppväxt i ser hon som sina rötter.
Men sådant där varierar nog från person till person skulle jag tro.

Blir förundrad när folk frågar om jag tar illa upp. Som om jag inte hade varit i frid med mitt ursprung. Verkar som dina adopterade vänner inte är det iallafall. Kanske är det så när man kommer hit som bäbis och det enda ursprung man har är sitt ansikte och pga det så blir man aldrig helt svensk trots att man känner sig 100% svensk.

Jag har mina aningar varför dom lät mej åka, men jag antar jag får reda på det till sommarn då jag ska åka dit och söka upp dom, jag och en kompis som är oxå från korea.

Hade gärna fått tips av andra adopterade som har gjort sån resa själv.

Bättre med sent svar än aldrig!

Det är riktigt olika med huruvida vissa kan ta väldigt illa upp vid den frågan.
Men min fråga kvarstår. Hur kommer det sig att du blev adopterad så pass sent?
Det stämmer säkert det där med mina kompisar. Har väl 5st adopterade kompisar. Och samtliga adopterades tidigt i deras liv.

Jag skulle kunna spekulera vad som helst. Det är väl en av frågorna jag kommer att ställa till henne. Hon hade nyligen träffat en ny man (verkade rik) och denne gav mej alltid pengar för att göra något annat medans dom umgicks, en gissning är att jag inte fanns plats i den nya familjen som skulle bli till. Min pappa hade väl inget att säga till om saken, inkompetent alkoholist som han var.

Jag minns att jag sa att jag skulle komma och hälsa på när jag är 18, ja så blev det ju inte, men bättre sent än aldrig. =)

Men det är många om och men, det hela förutsätter att dom är i liv och att jag hittar dom och att dom ens vill träffa mej.