Charles26, tack för ditt tänkvärda citat, det bästa citat jag läst på länge på FB, det hjälper mig att sopa undan all PK-dynga ur skallen för gott och "Göra vad situationen kräver" som Valjakkala sa.
Från det ena till det andra, fick höra den ena berättelsen efter den andra av två kompisar som hade dragit till Thailand för några år sen, den ena av dom hade stuckit ensam i hela 3 månader och jäklar vad sugen jag blev, han talade om det goda livet i ett exotiskt land långt, långt borta från kyliga Sverige, och tjejer, ja det fanns i överflöd berättade han.
Kanarieöarna kändes så jä*la 80-tal och jag förstod rätt snart att det var Thailand som gällde för hela slanten nu på 2000-talet.
Men oj-oj-oj, det var ett stort steg att ta för en introvert ensamvarg som mig som knappt kände sig trygg på hemmaplan ens. Nåväl, till sist insåg jag att det var nu eller aldrig, att jag aldrig hade varit särskilt populär bland tjejerna i Sverige var nog droppen som fick bägaren att rinna över och en tid senare satt huvet som gjutet i ryggstödet då piloten släppte bromsen på jumbojeten på Arlanda
Skulle jag berätta om hela resan så skulle jag få sitta här till långt in på småtimmarna
men jag blev knappast besviken.
Träffade rätt snart en tjej där nere som hade det där lilla extra, inget man haft förmånen att välja hur som helst här hemma i Sverige, i Thailand var det minst sagt enkelt att få ett Ja till svar då man bjöd ut någon tjej, såvida hon inte redan hade pojkvän,
en del säger nog Ja t.o.m. även om de har pojkvän fick jag en diffus känsla av.. :'(
Idag jobbar jag här hemma i Sverige och räknar alla priser och ev. utgifter i Baht, ett effektivt sätt att behålla sparsamheten på svensk mark, när jag sparat ihop tillräckligt bär det av igen, då lutar det åt en lång vistelse, fan livet är för kort för att bara stanna en månad åt gången i Thailand.
Jag har dock en "issue" som jag skulle vilja ha lite feedback på av er andra som blivit sålda på Thailand. Visst fan var det nice att vara "K*ng" hos tjejerna, men jag kunde aldrig riktigt slå bort tanken på att tjejen jag träffade / tjejerna man träffar, med stor sannolikhet inte skulle ha varit särskilt intresserade av en om man hade råkats här hemma i Sverige där de hade haft en betydligt bättre ekonomi, förstå mig rätt nu, jag behövde inte pröjsa för att hon skulle vilja vara med mig, varken om dagarna eller om nätterna
men det jag undrar är hur ni förhåller er till det faktumet att man till en (stor) del är populär hos tjejerna p.g.a. att man är en "rik" svensk..?
Hur går era tankar kring detta "dilemma" då man väl ändå till syvende och sist vill ha en tjej som gillar en för den man är och inte för att man är "rik" och svensk..
Såvida ni inte enbart sätter bartjejer över natten för då uppstår ju inte detta "dilemma", personligen känns det dock rätt halvdant att ha O.N.S. med någon bartjej som i de flesta fall
enbart gör det för pengarna, visst kan det vara nice att leka av sig lite, men personligen föredrar jag nog något djupare i längden.