Horknullarn och Bhobi har rätt. Alltså, vi talar om två skilda världsbilder. Den romantiska backpackerbilden där man har obegränsat med tid men brist på pengar och det hela handlar om att bara fördriva tid. Den där backpackern med långt hår, gitarr, och som fixar minst en ny brud om dagen (natten).
Problemet är bara att den här personen inte finns. Och fanns han någonsin så var det en rätt välbeställd unge och sådana har gott om pengar så det hela blir en logisk motsägelse. Ok, om du har en månad som ung människa och sedan skall hem så går det, men vad är meningen? Sitta på en strand och titta ut över havet och göra ingenting? Eller i en djungel eller var det nu är. I verkligheten kostar även inträden till sevärdheter hyfsat med pengar. Men visst, skall man bara göra av med en månad så funkar det även om jag inte ser meningen.
Och vill du stanna längre blir det problem med jobb därhemmaför de flesta. Och söker du långtidsvisum så vill ambassaden se att du har en ordnad situation, och då skall du ha jobb, och då blir det problem men att vara borta länge.
Bara att inse att skall du utnyttja dina 30 dagar och se mycket så går det pengar. Jag brukar räkna med 1000-2000 SEK om dagen men då har jag familj. Går att klara sig på mindre men även när jag levde skitsnålt ibörjan av 90-talet var det svårt att klara sig på under 2000 THB om dagen.
Enda use caset jag ser för dom här budgetarna är att bussluffa runt i Isaan och promenera runt i städerna som inget hört talas om, Maha Sarakham, Kalasin, Roi Et, Surin med flera metropoler. Kan ju faktiskt bli en riktigt genuin Thailandsupplevelse och du lär ju få credd bland alla "äkta" hippies men var beredd på att det är slitsamt. Och kom ihåg att inte ta fjollbussarna med A/C utan de oranga bussarna med speedade chaufförer som gör vansinnesomkörningar mitt i natten.