Det här med att vi stockholmare skulle tro att vi är någonting är ett intressant fenomen, och det begränsar sig inte enbart till stockholmare. Då jag har en sociologisk ådra i mig har jag haft för vana att vid nya bekantskaper fråga vederbörande vilken angränsande stad/ort/stadsdel eller liknande som är allmänt illa omtyckt i dennes hemstad.
Med få undantag har personen alltid kunnat svara att staden X är ogillade, med motiveringen att "de tror att de är någonting". Folk från Skara ogillar Skövdebor, personer från Skellefteå ser ned på Umebor, i stort sett hela Mälardalen avskyr Västerås osv.
Det beror givetvis på att den egna identiteten formas utifrån vem man
inte är. Är du från Katrineholm så är det viktigt för din identitet att du inte är som de dryga jävlarna i Stockholm. Sen om det är sant eller inte är helt egalt för det psykologiska grupptänket.
Vad gäller stressen så kan det i mångt och mycket bero på att vi har en väl fungerande lokaltrafik. Brukar själv vara ute i sista stund för jag vet att om tunnelbanan ska gå 14.18 och vara framme 14.37 så kommer det 98 gånger av 100 stämma. Då vill jag inte behöva missa tunnelbanan för att någon klåpare står med resväska och öppen mun på vänster sida i rulltrappan.
I övrigt är det få saker som jag kan identifiera mig i av det som har nämnts i tråden (bilar stannar inte för att släppa över fotgängare???), däremot var det någon som nämnde att vi är opraktiska och det kan jag hålla med om.
Mitt tips till er som ska resa till Stockholm är att undvika turistfällorna på Drottninggatan och i Gamla Stan (tro fan att man upplever det som stressigt då
. En picknick på Skinnarviksberget eller Monteliusvägen lockar fram stadens bästa sidor.