Ursprungligen postat av Månsan
Jo du har förstås rätt, din beskrivning är bättre än min grovt generaliserade.
Men slutsatsen att kineskillarna oftast inte deppar ihop över att några av de mindre eftertraktade kvinnorna går till utlänningar gäller dock.
Säkert finns det gott om kineskillar som ogillar att västerlänningar kommer och träffar kinestjejer, men det är inget jag stött på personligen, tvärtom har det flera gånger hänt att kineskillar försökt para ihop mig med eller tipsat mig om var det är bäst att träffa kinestjejer. Tydligen ska Lijang i Yunnan vara en guldgruva av sällan skådat slag, det har jag hört av flera fristående källor. Gott om kinesiska turisttjejer som kommer dit för en kort romans. Resemålet har tydligen ett rykte om sig i Kina, att vara perfekt för just romanser. Jag vet inte om det stämmer eller inte men har fått det berättat för mig minst två gånger av olika kinesiska män som ville att jag skulle åka dit och knulla med kinesiska tjejer. Så nja, säkert finns det många bittra, men jag tycker de verkar ta det med ro. Kineserna är visa människor och vet bättre än att reta upp sig över sånt.
Jag mindes idag en tjej ifrån Ningbo i Zhejiang nära Shanghai. Hon var ytterst konstig, men väldigt snäll och fin att titta på. Jag kom i kontakt med henne via en chatsida efter att jag sagt till kinesiskan från Kathmandu att jag inte var ute efter något förhållande och hon börjat leta på annat håll. Jag minns inte allt eller i vilken ordning allt hände, men det var någonting åt det här hållet. Hon tyckte om att chatta väldigt mycket märkte jag ganska fort, och hon skrev om alla möjliga saker till mig. Någon gång när jag frågade vad hon gjorde så skickade hon bild på matbordet och så visade det sig att hon satt och åt med familjen medan hon chattade.
Det visade sig ganska snart att hon var lite egen även i andra avseenden. T.ex hade hon inga vänner hon träffade och hon sa att hon ogillade de flesta andra människor ändå. Det verkade på henne som om hon hade någon slags social fobi och bara satt och chattade dagarna i ända. Sedan när det blev dags att träffa någon av hennes chattvänner (antingen en hon aldrig träffat innan eller en gammal vän som hon numera bara chattade med) så drog hon sig alltid ur.
Hur som helst så sa hon efter ett tag att hon ville att jag skulle hälsa på i Ningbo. Jag frågade om hon skulle komma isåfall eller dra sig ur igen och hon sa att kanske kommer hon springa iväg när hon ser mig eller låtsas vara någon annan och strunta i att gå fram, jag skulle ju ändå inte kunna urskilja henne från alla andra kineser runtomkring henne.
Det lät ju inte särskilt bra tänkte jag för mig själv och bestämde mig för att inte åka dit. Men jag fortsatte att chatta med henne ändå. Hon var ju snäll och så och mycket fin, och jag vart lite orolig över henne i o m att hon vägrade träffa människor och verkade så ensam och ledsen. Men att vi fortsätter chatta leder ju bara till att hon blir mer och mer på om att jag ska komma och hälsa på henne i Ningbo.
Hon ska snart börja universitet igen efter sommarledigheterna och pratar om att hon känner sig så konstig där i skolan, att hon inte har några vänner i sovsalen och så vidare. Och chattar gör hon hela tiden. På morgonen, kvällen och natten. Jag får intrycket att hon mest är lite osäker och att hon nog vore gladare om hon hade skaffat några vänner. Och eftersom hon inte vill skaffa vänner men verkligen - säger hon - vill träffa mig, så kommer jag på den briljanta idén att säga till henne "Om du inte går ut och försöker träffa en ny vän idag så kommer jag inte och hälsar på i Ningbo".
Hon vill inte riktigt säger hon, men så ger hon till slut efter, och så framåt kvällen börjar hon skriva till mig om hur hon pratat med någon och inte tyckte det var särskilt roligt. Bra bra säger jag till henne och upprepar det hela ett par dagar senare igen. Snart har hon, mot sin vilja, träffat lite nya människor och skaffat sig ett par vänner i sovsalen. Hon tycker fortfarande inte att de är så roliga men av någon anledning vill hon verkligen att jag ska hälsa på, så hon ger gång på gång efter för min utpressning. Och efter några veckor har hon börjat tycka om sina nya vänner, hon träffar dem av fri vilja utan att jag behöver säga till, och de har det roligt tillsammans. Hon har även börjat åka buss istället för taxi, något hon vägrade innan eftersom hon inte ville träffa främlingar.
Jag får lite hybris. Känner mig väl som en Dr. Phil 2.0 och bestämmer mig för att trappa upp det hela ett snäpp. Jag bestämmer mig för att försöka få henne att skaffa en pojkvän. Då kommer jag dels ur knipan själv, och så får hon en pojkvän.
Men när jag börjar försöka säga åt henne lite lätt (inte utpressa henne, bara säga att det vore väl bra om du skaffade en pojkvän nu också, varför inte, men kom igen nu då
så slår något slint i'na. Hon blir arg och ledsen och, ja, jag vet inte vad, men det var ju inte en sund reaktion iallafall. Hon säger ju att hon tycker om mig och vill att jag ska flytta till Ningbo och bli hennes pojkvän. Jag har redan från första början sagt att jag inte är ute efter något sånt och försöker med att vi är ju vänner bara, jag kan ju inte bo i Ningbo fattar'u väl. Men hon är efter mig och fortsätter skriva åtminstonde ett par gånger om dagen. Jag känner mig lite trängd och fortsätter uppmuntra henne att skaffa en pojkvän där i Ningbo, eftersom jag vill slippa ifrån, jag minns att jag träffade en stilig och trevlig pojk ifrån Ningbo i Hunan och försökte se om hon ville bli vän med honom på Wechat. Hon blir mäkta vred även denna gång. Ledsen med. Efter ett par halvdana försök lägger jag ned och tänker att hon får väl göra som hon vill.
Jag vet inte vad som hände riktigt därefter, men något måste det ha varit, för till slut blev jag lite lätt sinnesförvirrad av det hela. Jag minns att jag var orolig över henne, hon var ju snäll och rolig, och väldigt konstigt, men väldigt fin också så det jämnade ju ut sig. Och det var inget krångel med henne, hon sa att när jag (motobike) flyttar till östeuropa (jag hade under den här perioden planer på att flytta till östeuropa) så kan jag också flytta dit, jag vill inte bo i Kina längre, jag lagar mat och tar hand om dig, jag vill inte gifta mig heller (jag hade sagt till henne att jag aldrig kommer gifta mig för att hon inte skulle få för sig något) och jag hjälper dig betala hyrorna. Du är så snäll mot mig, jag tror jag är kär i dig (och sen blev hon arg och ledsen när jag skrev att jaa asså jag tycker också om dig som en vän).
Jag hade fruktat den kommande flytten till östeuropa, som jag såg som de sju svåra åren Farao drömde om i bibeln, och tänkte efter lite övertalning att det vore ju kanske något det här, samtidigt som jag tänkte att det är väl bra för henne med. Så till slut bestämmer jag mig alltså för att åka upp och hälsa på i Ningbo för att se vad det var för någon människa.
Redan när vi ska träffas blir det krångel. Vi ska träffas på stora torget i Ningbo. Hon går vilse eller nått. Vi upprättar någon slags gps-länk och jag ser hur hon yrar runt och inte lyckas hitta vägen. Vänd dig om skriver jag till henne och hon vänder sig åt något slumpmässigt håll, yrar bara runt. Men hon hittar till slut till torget. Jag ser att hon är där på gps:en men kan inte urskilja henne ur mängden, precis som hon skrivit tidigare. Så jag går runt och tittar efter henne en stund innan hon till sist kommer fram. Jag blir smått överrumpad. Hon är uppklädd i svart åtsittande klänning och högklackat (som hon snart tar av sig ändå för att de är så obekväma), och har lockat håret och sminkat sig. Mycket vacker. Men hemskt blyg visar det sig, mer än jag förväntat mig, t.ex försöker hon hela tiden dölja ansiktet, så att jag inte ska kunna se henne, och när jag försöker titta så säger hon "nooo, wait, i'm too shy!". Efter en stund lugnar hon ner sig och bryr sig inte så mycket längre. Hon börjar plocka fram lite presenter istället. Hon har sytt en tröja och ett bokmärke åt mig och köpt ett par byxor i vad jag tror är någon slags klassisk kinesisk stil. Bokmärket eftersom jag alltid när jag inte orkade chatta skrev att jag var upptagen med att läsa en bok, så hon måste ha trott att jag läste en massa böcker hela tiden. Bokmärket ser ut som en panda och är mycket välgjort. Kläderna är lite konstiga, i något material jag inte kände igen riktigt, vita byxor med snörning och en blå skjorta som har ihopbindbara repstumpar istället för knappar.
Hon är trött och efter att vi ätit vill hon sova. Men det börjar tuta i mobilen. Hon ser lite orolig ut och försvinner efter en stund när någon ringer. Hon är borta i uppåt en halvtimme och ser helt uppriven ut när hon kommer tillbaks. Det visar sig att hon skolkat och att hon inte rapporterat att hon inte kommer att sova i sovsalen. Hennes föräldrar har blivit kontaktade och pappan är jättearg och säger att han ska komma och hämta hem henne nästa dag och att hon inte ska få gå till universitetet mer. När jag frågar om vad de kommit överrens om säger hon att hon till slut bara stängde av telefonen. De sitter säkert och försöker ringa just som vi satt där och pratade. Jag försöker få henne att sätta igång telefonen och ringa upp igen men hon vill inte. Hon vill sova. Så vi försöker sova. Det visar sig snart att hon vill bli av med oskulden. Jag lyckas som tur är stå emot.
Nästa morgon flyr jag till Xian efter att hon återvänt till universitetet. Det var lite för mycket det där. Jag åker trots att det bara finns ståplatser kvar. 25 timmar lång resa. En vedervärdig upplevelse. Hon skriver framåt kvällen och är ledsen över att jag flytt och säger att varför stannade jag inte och sov hos henne istället. Ångrade mig bittert när jag stod där i en full tågvagn och mådde skit hela natten lång, ren jävla misär.
Hur som helst. Det är runt ett halvår sedan nu och hon har numera en pojkvän och är väldigt glad verkar det som. Då är jag lite stolt. Dr. Phil-motobike kallar jag mig numera.