Hej allihopa
Snälla läs inlägget trots att det är långt och svara på det!

jag ska skriva om något som är svårt för mig att ens tänka på.

Lägenhet låter kanske inte som en resefråga, men anledningen till att jag skriver är:

Jag har väldigt länge planerat en resa till Australien. Att jobba och resa där i ett år på ett jobbvisum. Jag bokade resan, men fick vad man nog kan kalla en panikångestattack över det för ett par dagar sedan. Så jag bokade av. Detta var väldigt nyligen. Jag grät mig till sömns dagen då jag bokade av.

Jag har efter det kommit underfund med att jag nog inte var redo. Jag ska förklara varför.

Jag är 23 år, blir 24 till sommaren och har aldrig:
- Flyttat hemifrån
- Rest utomlands
- Bott på hotell, i alla fall som jag minns
- Jag har bara utan med familj bott/semestrat utanför min hemstad 3 gånger. Första gången på ett sommarläger som jag jobbade på i en månad förra sommaren, andra gången hos en kompis i Stockholm en helg, och tredje gången hos min syster i Östersund i en helg.

Min familj har aldrig gjort någonting under semestertid när jag var liten. Vi brukade åka till vår sommarstuga i typ en vecka och resten av tiden satt jag och tittade på TV hela somrarna.
Vi har varit hos släkt i Finland, men då var jag så liten att jag knappt har några minnen från det.

Och under väldigt lång tid av min barndom och min vuxentid var jag MYCKET ensam. Det kunde gå nästan ett år innan jag gjorde något med en enda människa. Detta höll på under säkert 10 år av mitt liv
Startade med utfrysning och mobbning i skolan.

Och slutligen kändes det som att det var en för stor satsning med mina ihopslitna sparade pengar. Jag har kunnat spara 35 000 kronor och jag har slitit som en idiot med 3 jobb. Jag kan nästan ta på den välkända väggen och enda anledningen till att jag orkade hålla den sortens arbetande uppe var för att jag hade drömmen Australien som höll mig i gång. Inte för att just Australien som land var lockande, men resande, skapa vänner för livet och äventyr var det.
Och så hade jag tänkt resa med ett W&T program och då skulle bara fakturan från dem vara nästan alla mina sparade pengar, sedan skulle jag gärna ha 20 000 till i reskassa.

I alla fall. Nu när jag bokat av resan har jag våldsam panik, för att jag har fått chans på en lägenhet, eller del av en i alla fall. Det är ett kollektiv men ett lugnt sådant. Lägenheten ligger ca 1 minuts promenad från resecentrum och 3 minuters promenad från innerstaden och då menar jag inne inne staden!! Lägenheten är jättefin och stor, med gemensam toalett, vardagsrum och kök. Hyran är på runt 3000 kr i månaden. Rummet som kommer bli mitt är jättefint. Jag har inget mot att det är kollektiv. Lite glad faktiskt, jag är lite rädd för att bli helt ensam och isolerad vilket inte riktigt händer när man bor med andra.

Jag fick denna chans av min kompis som söker något lite mer eget och har hittat en jättefin 1: a med typ en minuts promenad från sin pojkvän.

Grejen är också att det händer så snabbt! Jag ska träffa de andra i lägenheten i dag och min kompis vill veta hur jag gör på senast fredag. Jag har knappt hunnit sluta gråta över Australien så kommer denna möjlighet. Som SÅ SNABBT gått från "skulle du kanske vara intresserad" till "du får kontraktet på onsdag så kan du kanske skriva på och lämna till mig på fredag".

Jag känner att det är tid för mig att flytta hemifrån men det känns som om jag gör det så kommer jag aldrig ta mig utomlands alls. Jag kommer bli som min mamma som aldrig rest. Hon har heller ALDRIG varit någonstans. Det är min skräck!

- OBS - min kompis vill att det ska hända så snabbt för att om hon tackar ja till den nya lägenheten på senast Lördag så kan hon flytta in i nya lägenheten 1 april, så flyttar jag in i gamla samtidigt, så slipper hon dubbla hyror.

Jag är så rädd att göra fel och om 10 år sitta och säga - "jag borde ha rest i väg". Och så sitter jag fast här i Sverige. Mina sparade pengar borta på saker jag inte ens minns och utsliten från jobb och dagliga rutiner!

- Kan man resa iväg och jobba i ett år utomlands trots att man flyttat hemifrån - om det är drömmen, klarar man det? -

Snälla svara på mitt inlägg. Jag vet inte vad jag vill!!

MVH
Lulubell

Ganska vag frågeställning här men jag ska försöka i alla fall.
I verkligheten så är det ingen annan än du själv som bryr sig om du får ett bittert, förutsägbart och tråkigt liv. Inte ens din morsa, som nog helst av allt vill att du bara ska bo hemma så att du kan vara nära henne resten av livet. Så huruvida du gör lite jävla action av saken här och åker iväg och ser en del av världen (medan du faktiskt har möjlighet) eller sjunker närmare ett mediokert liv p.g.a. avsaknad av trygghet är ju helt upp till dig.

Men hur du än gör så tror jag att du riskerar någonting; åker du iväg riskerar du en del pirr i benen och trygghet, men åker du inte iväg riskerar du även att ångra dig någonting enormt senare i livet och missa många värdefulla erfarenheter och upplevelser. Det är okej vilket som, alla kan inte ha bra liv i dagens värld.

Jag var i en liknande situation för ca 10 år sedan, och första långa resan blev just till samma ställe.

Enda problemet är väl att sverige omdelbart blev så tråkigt att jag inte ville tillbaka, och än idag bor jag utomlands, fast i sydostasien.

Om du väl åker så kommer du INTE ångra dig. De kan ja lova. Man upplever så sjukt mycket på resande fot. Men ja kan förstå lite hur du känner. Paniken över att åka iväg långt bort själv och inte ha någon trygghet.
Du skulle ju kunna ta den lägenheten, bo med nytt folk, som du kommer lära känna och med stor sannolikhet ha mycket kul tillsammans med. Kanske bo i ett halvår, knega ihop ännu mer pengar så du har reskassa. Och efter det åka.
Om du väl känner ett stort sug efter att resa nu så tror ja du kommer känna samma sug senare i livet. Och eftersom du aldrig bott hemifrån nån längre tid så kan det ju vara bra att testa på det i Sverige först. Allt handlar bara om att ge sig fan på att göra det man vill!

Rubrik justerad

/Mod

Hej allihopa

tack för alla fina svar. Nu på efterhand har jag varit orolig för att jag bara skulle få elaka svar eftersom att jag var så hysterisk och halvt deprimerad när jag skrev senast. Jag har inte varit inne här pga det...

Lägenheten blidde inge av : / Jag gick dit och pratade med alla men de ville välja en annan sökande...
Lite sur över det. men nu kan jag rikta mig mot det jag vill istället. RESA

Australien är på G igen! Efter min halva panikattack/vinterdepression var jag otroligt nere men nu har jag gjort min första utlandsresa någonsin. Till Holland där jag stannade en helg hos en kompis som bodde där då. Jag var faktiskt lite i Tyskland också eftersom att flyget dit ; ) - ni kan aldrig förstå hur stort det var för mig! och vad kul jag hade!

Så nu gäller det bara att ta steget och våga. även om jag kräks och gråter mig igenom avresedag så ska den bli av. efter sommaren då jag sommarjobbat och jobbat ett par månader till och samlat reskassa.

Sedan får det bära eller brista. jag kan ju inte avgöra alls hur det blir så jag ska inte tänka på det utan bara göra det. Ta steget... sedan ta ett annat steg någon annanstans om allt blir ett elände : D

Om ni vill så får ni jättegärna skriva om er första utlandsresa hur det blev och vad som hände. har ni varit i Australien?? Var ni lika hysteriska som jag?

Och så undrar jag - Finns det någon med asbergers därute, som endå har rest och haft superkul. kan man leva livet utomlands även om man har sociala svårigheter. kan man på riktigt specialdesigna sin resa efter vad som passar en själv? även om man är en ganska svårtydig och konstig person? men som så klart är jättesnäll : P

tackar för alla svar!

Skitkul att du kom iväg! Nu vet du själv att du klarar av det och gillar det. Precis alla som jag pratat med som rest iväg på nått sånt du funderar på, har varit så sjukt glada över det. Absolut ingen har ångrat det!. Och det vet jag att du inte heller kommer göra

Ja tror alla har lite ångest och är rädda för att ge sig ut i världen. Det är helt normalt. Egentligen bara bra att man är lite eftertänksam och funderar på vad man vill göra lite. Men som du säger - "jag ska inte tänka på det utan bara göra det" Det är framförallt så du ska tänka tycker jag, bara ge dig iväg och ta dagen.

Har vänner som varit Australien och dom har älskat det. Vänligt folk, härlig natur och rätt lätt att få jobb. Du kommer träffa många likasinnade.

Det finns konstigt folk överallt. Så det är nog inget du ska oroa dig för. Var bara trevlig och gå på magkänslan.

Jag var där förra vintern. Innan jag skulle åka var jag så äckligt nervös och hade jag inte redan köpt flygbiljetten hade jag aldrig någonsin åkt. Så illa var det. Låg vaken hela nätterna och mådde piss över det. Så, ja, jag var nog lika illa som dig.

De första 3-4 dagarna gick jag mest å funderade på hur jag ska skulle klara mig, hur pengarna skulle räcka osv. Allt det släppte dock efter några dagar.

I slutändan; det bästa jag gjort i mitt liv och värt allt jobbigt.

Hej Lulubell, vad modig du är! Riktig eloge ska du ha för att du vågar bryta trygga svennetänket och göra vad du egentligen alltid velat!

Jag har rest mycket och fått ut så mycket av det, jag är grymt självsäker nu och vill bara ha mer och mer kultur och roliga, spännande människor i mitt liv. Men inte har det alls varit så alltid! Snarare motsatsen, alltid lite rädd att göra mig till hörs och våga stå ut. Vågade knappt prata i telefon fan, haha! Men när man äntligen får klara sig själv och tänka själv händer så mycket! Det bästa du kan göra i din situation är att resa, breda ut vingarna. Det kommer, det lovar jag, att förändra hela dig själv till en sida du gillar bättre. Det känns skitläskigt jag vet, jag låg och grät hela natten dagen innan jag åkte iväg till Australien för ett år på W&H. Fattade inte hur jag kunde lämna alla vänner och allting för något jag inte visste ett skit om. Just nu fattar jag inte vart tiden tog vägen och överraskas av att alla vänner finns kvar och gör samma saker som tidigare. Ett år är så mycket för den som reser och upplever men ett år för den som stannar kvar försvinner i mängden. Jag gör allt i min makt för att peppa vänner jag vet egentligen bara vill bryta sig fria och leva lite på loppan men inte vågar. Bara den som provat på vet ju egentligen hur mycket det gör

Du är stark hursomhelst, och du fixar detta utan problem då detta är en dröm för dig du kan uppfylla! Du kommer märka att så många andra är i samma situation som dig och möta folk som kommer bli vänner för livet. Det kommer allt vara värt när du sitter på flygplanet och förstår att DU GÖR DETTA!!

Lycka till, Australien är supervackert och kommer ge dig många oförglömliga stunder och minnen att ta med i livet, och ta dig med dig på nya upptåg, för mersmak kommer du få..!

Hej
Oj va fint du skriver. Jag blir så glad

Det känns jättebra att veta att jag inte är den enda som gråter Jag har gråtit så många gånger angående detta och jag har inte ens beställt flygbiljett än Känns bra att veta att man kan klara av det även om man är hysteriskt nervös ha ha

Jag blir så glad när ni alla säger att man kan göra det, och det börjar verkligen kännas som att jag kommer klara det snart, jag tänker resa efter sommaren och nu känns det verkligen som att det kommer hända på riktigt

Tack så mycket!! Verkligen.

PS: Förresten undrar jag om någon skulle kunna ge mig en lista på saker som man måste fixa innan man kan resa och jobba i Australien. Jag vet så här långt bara om Jobbvisum. Men jag vet till exempel inte hur man får tax-file nummer, hur man skaffar Australiensisk bank när man är där etc. Så om det finns någon därute som har varit i Australien och vet vad man måste fixa så får DU gärna skriva ett par rader

Med vänlig hälsning
Lulubell

Bara att gå in på valfri bank.

Härligt! Njuta av svenska sommaren och sedan dra för att komma lagom till Australienska våren och sommaren, perfekt drag!

Om du tycker att det är mycket att tänka på kan du ta hjälp av en organisation som t.ex. Blueberry http://www.blueberrysprak.nu/utlandsarbete/australien.asp, dom hjälper dig med ALLT. Tax file number, bankkort, simkort, tar hand din post om du inte har en fast adress, hjälper dig skriva bra CV på engelska och ger dig stöd och rådgivning i ett år. Vart du än är kan du alltid e-maila dem och be om kontakter till arbetsgivare där du befinner dig. Jag åkte faktiskt med just denna även fast jag egentligen ville och trodde jag kunde fixa allt själv, men det var för oroligt för far min att släppa iväg mig utan en grund att stå på Det kostar ju lite men det kan vara värt om man är supernervös att veta att man blir omhändertagen.

Annars om du vill göra det själv så ansök bara om ett Work and Holiday visum(arbetsvisum är om man vill vara där minst ett par år tror jag). Sedan är första att ansöka om ett tax file number, vilket du kan göra på internet. Och ett bankkort så de kan föra över pengar såklart, vilket som tidigare talare sa bara är att kliva in på valfri känd bank. Jag hade Westpac och var nöjd med dom hela mitt år. Skaffa sim-kort första dagen också, så folk kan få tag på dig. Jag hade Telstra, de har bra täckning över hela landet. Annars tror jag inte det är så mycket döviktiga saker, du klarar dig fint

Skaffa reseförsäkring och möjligtvis ett utskrivet kontoutdrag från internet på dina tillgångar om någon på flygplatsen eller sådär skulle vilja se om du kan klara dig i landet, det är vad man rekommenderade mig men jag tror aldrig att det händer riktigt att de vill se, haha. Internationellt körkort kan vara en bra idé också, kan du ansöka om online här: http://www.motormannen.se/resan/internationellt-korkort/

Det är vad jag kan komma på, haha!