Jag lyckas alltid ha förmågan att finna Svenskar på alla möjliga konstiga platser när jag är ute och reser.

Brukar ni ger tillkänna när ni träffar andra Svenskar eller skiter ni i vilket.

90 % Så säger jag inget.Uan lyssnar mest och ibland fått höra väldigt roliga saker.Antar att dom tror att ingen förstår.

Det är väl på fyllan jag brukar ge mig tillkänna.

Vad gör ni?

Jag brukar alltid lyssna först, många av dem kommenterar på mitt utseende, klädval, beteende osv i tron att jag inte fattar, då gör jag mig tillkänna kan man säga hehe!

Många svenskar man möter utomlands är lika stela som i Sverige. Så hör man svenska utomlands är det inte direkt man känner själslig förening. Svenskar = världens fegaste folk.

De svenskar jag träffat när jag varit ute har varit väldigt trevliga. Möter jag svenskar brukar jag berätta att jag är svensk. Däremot har jag märkt att folk inte gör detsamma om de kan svenska.

Nja, beror på. Börjar man prata med folk och de undrar var jag kommer ifrån så brukar jag oftast bara säga Sverige. Då brukar det bli prat på svenska. Så det är okej. Då kan de även få reda varifrån Sverige om de är riktigt nyfikna. Men sedan kan jag höra förbipasserande, i en kö eller andra situationer prata svenska men jag brukar inte direkt störa dem för att kunna prata svenska med främlingar.

Så om folk frågar så får de reda på det. Annars kan jag strunta i det.

Svenskar är precis tvärtom utomlands enligt min erfarenhet.

Ingen aning om vad du menar om världens fegaste folk ?

Jag tror han menar att svenskar generellt sätt är väldigt mesiga. Tar inte mycket plats och är väldigt introverta/blyga. Särskilt utomlands.

Världens mest missunsamma folk skulle jag nog säga.

Beror på.
Bland det värsta jag vet är om man semestrar med sin partner och är där främst för att slappa/festa/gå ut äta med henne. Så dyker det upp något annat svenskt par vid poolen som hör man pratar svenska och börjar prata med oss för att sedan resten av vistelsen hela tiden klänga fast och skall med vart man själv än skal varenda dag. Detta slutar alltid med tjat om att "vi måste höras och träffas när vi är tillbaka i Sverige", men blir naturligtvis inte av och var redan från början bara skitsnack.
Som om det inte är tillräckligt med att vänta in frugan hela tiden tills hon sminkat färdigt sig, kräma in sig och alla de andra hundra grejer kvinnor alltid skall hålla på med i trekvart, nu skall man synka det hela med ett annat par varenda j-a lunch, middag och utflykt i nattlivet.

Med ett större gäng kompisar spelar det ingen större roll. Där hänger inte hela gruppen envist tillsammans varenda eviga sekund av vistelsen och om vissa från en grupp skall möta upp några från en annan grupp kan man skippa det och fly sin egen väg själv eller med annan polare som inte heller har lust slösa tid på att få ihop en hel skock folk.

Ibland. Skulle inte göra det på stranden på Gran Canaria men om det är på ett lite mer oväntat ställe så kanske man byter några ord.
Jag är också extremt försiktig med att prata skit om omgivningen på svenska. Det har hänt mer än en gång att folk som sitter vid bordet bredvid på en restaurang och pratar något inhemskt språk med varandra har tilltalat en på svenska.

Edit: Skulle jag resa till Kosovo så är nog fasen svenska det första språket jag skulle testa om jag behövde kommunicera med en bar- eller hotellägare.

Förr i tiden pratade jag gärna med svenskar typ för 15-25 år sedan. Nu för tiden försöker jag mest glida undan om jag hör en svensk. Är jag och frugan på restaurang och jag hör svenska viskar jag till frugan att vi snackar engelska from nu. Danskar tar jag gärna ett snack med iom att jag talar danska med.

Beror lite på var och i vilket sammanhang.
Glömmer alldrig den episoden när jag var med och spelade kicket i utkanten av scarbourogh, dyker upp en svenskreggad bil och en man frågar på riktigt dålig engelska hur man hittar in till centrum, han blev riktigt överaskad när jag förklarade vägen för honom på svenska.
Men är man på nån resa runt meddelhavet så reagerar man inte på sveska längre.
Var lite annat på 80 talet när man var ute och båtluffade i grekland då var man du och bror med alla som kunde svenska.
Men av nån jävla anledning träffade jag mest finnar på den tiden.