Monrovia/ Liberia är en av de värre städerna jag besökt, inte fullt lika farligt som Kabul i Afghanistan, men inte långt ifrån heller.
Var med om en rad sjuka händelser, bland annat så försökte en man stoppa oss mitt på gatan när vi kom körandes i vår bil, han stod mitt på vägen och rispade sig själv i halsen med en kniv för att på så sätt försöka stoppa oss, vi körde vidare.
Jag har hört uppgifter om att så många som 30 till 40% av befolkningen har HIV, om det är riktigt sant törs jag inte svara på, men UN sa åt oss att om ni är med om en trafikolycka så får ni absolut inte stanna och hjälpa till utan be de skadade ta sig till sjukhus med taxi, just på grund av risken att exponera sig för HIV smitta.
Kannibalism under inbördeskriget var vanligt mellan de olika rebellgrupperna, det gick nämligen rykten om att: Äter ni hjärtat på eran motståndare så kommer ni att få dennes krafter. Mycket andra sjuka storys gick också bland lokalbefolkningen, ett var att om man idkade älskog med en oskuld person så blev man botad från sin HIV infektion.
En sjuk händelse inträffade när Liberia mötte Senegal i kvalmatchen till fotbolls VM, Liberia förlorade och helt galna Riots utbröt i centrala delar av Monrovia, bilar stacks i brand, folk låg tillsynes döda längst gatorna, total panik utbröt.
Jag återvänder nog aldrig till Västafrika då jag vet vilken misär som råder där, men jag ångrar inte heller att jag fick tillbringa 7 månader i det spännande landet.