Japp, är det en fördom man verkligen får bekräftad i Thailand så är det hur sviniga ryssar är. Som sagt, undvik dessa så mycket du kan.

Hmm, det måste vara yngre ryssar som förstör, jag sitter på Jomtien nu och visst är det invaderat av ryssar - ryska skyltar osv. Men det är 40-50 eller äldre till stor del och det verkar gå ganska lugnt till.

Om jag blir rånad på hotellrummet (34m2 med AC,WiFi,kyl/frys,SatTV,balkong,soffgrupp och matsalsbord) för 800BHT/natt så blir jag hellre rånad i Thailand på under 200kr/natt än i Sverige för 2000kr/natt för liknande rum.

Trafiken är ju nåt man kan reta sig på dock, men dom kör som biltjuvar i dom flesta varma länder verkar det som.

Om andelen turistmord är större i Thailand, tja det verkar väl så när jag tänker efter lite men det var väl 150 svenskar som dog här förra året varav ca 110 i trafiken. Så 40 st (vissa var el-olyckor eller självmord, andra förknippade med tyngre brott om jag inte missminner mig) är kanske för mycket.

Känner mig säker här i alla fall, sålänge jag inte är ute i trafiken iallafall.

En speciell typ av turist-dödsfall är väldans vanlig i Thailand...nämligen ramlat från balkong. I stort sett alla av dessa fallen skrivs av som självmord eller olyckshändelse. Under året har ett fall i Pattaya misstänkts vara "hjälp över kanten".
Finns det någon här som kan ge exempel på ett land där turister råkar ut för mer "skit" än Thailand? Hela djävla landet är på väg att "tappa ansiktet"....och då vet insatta vad jag menar.

Thailand, fy fan, aldrig i helvete jag sätter min fot i ett land med så många importerade äckel och lismande infödingar.

Varför ska man hålla sig från Bangkok? Känns betydligt säkrare att irra runt här jämfört med i Göteborg en lördagsnatt...



Ja, det är ovanligt vanligt att folk ramlar ut från balkonger, men balkongräckena här är oftast mycket lägre än den svenska motsvarigheten, som du säkert vet, och i samband med alkohol/droger så är det lättare att trilla ner... Även många säkerhetsräcken i shoppingcentran känns väldigt låga..

Tänk dig Gösta 54 år som stått och borrat hål i brickor på fabriksgolvet hela livet och nyligen blivit lämnad av sin fru som tröttnat på deras miserabla tillvaro. Gösta blir deprimerad och ifrågasätter sin trista tillvaro och kommer fram till att han levt i en lögn hela sitt vuxna liv. Han har gått och inbillat sig att meningen med livet är att stämpla in och stämpla ut från jobbet, titta på nyheter och till helgen åka ut till kolonilotten och odla tomater och andra spännande växter med frugan. Hur fan har Gösta orkat med denna tristess undrar han nu? Åren har bara flugit förbi och han har missat allt!

Göstas bästa vän (som i själva verket är en arbetskollega) har under åren pratat om hur bra allt är i Thailand och att Gösta borde vara lite "äventyrlig" och åka till Thailand på semester. Gösta har dock inte velat åka då det skulle betyda att kolonilotten inte skulle bli skött under dessa veckor. Men efter att frugan lämnat honom så skiter Gösta faktiskt i kolonilotten och bokar under en av sina sedvanliga fredagsfyllor en resa på två veckor till Phuket.

Thailand är bättre än vad Gösta någonsin kunnat drömma om! Han har upptäckt att trots sina 54 år och en redig ölmage så är han faktiskt mer "hansum man" än han någonsin varit hemma i Sverige! Han är faktiskt så pass "hansum" att han träffat en 24 årig Thailändska. Han träffar många nya och likasinnade "vänner" i form av barägare och barkunder, Gösta som trivs i barerna tänker att han också skulle kunna bli en barägare då det i Göstas ögon måste vara det bästa jobbet man kan ha. Gösta pratar om sin dröm med en av barägarna han lärt känna och till Göstas stora glädje erbjuder barägaren Gösta att köpa hans bar till ett mycket bra pris!

Gösta åker hem till Sverige och säger upp sin hyresrätt, säljer Volvon och åker tillbaka till Thailand för att börja sitt nya drömliv som barägare i paradiset. Han köper baren för 1,3 miljoner baht vilket i Göstas ögon är ett kap, och hyran är bara på 45k baht! Han anställer ett par bartjejer och flickvännen får bli lite av en barchef medans Gösta i fyllan "underhåller" kunderna. Gösta har det skitbra de första månaderna, livet är toppen och han oroar sig inte ett dugg över att baren går back 20-30k baht varje månad, det är sånt man får ta i början och Gösta har ju faktiskt nästa en miljon baht kvar på banken!

Månaderna går och baren går fortfarande back, och Gösta (som vid det här laget börjat förstå att det kanske inte var så smart att köpa baren trots allt) krökar allt hårdare för att bota ångesten. När det gått ett par år har Gösta inte många baht kvar på banken, han är ordentligt nersupen, han vet att han hunnit bli 56 år gammal och att utsikterna att få ett arbete när man är 56 år och ens erfarenhet sträcker sig till att borra hål i brickor och odla tomater är inte vidare värst goda. Det är vid denna tidpunkten hans nu 26 åriga flickvän lämmnar honom och Gösta inser att han misslyckats totalt med livet.. Ingen vill köpa hans bar som han haft ute på annons under ett år och han har knappt råd att betala nästa hyra. Han är i det närmaste bankrutt.

Köper han för dom sista pengarna en biljett hem till Sverige och går till socialen, eller super han upp de sista slantarna och hoppar från en balkong?

Ja, precis så.

Inte bara välskrivet utan också väldigt sant. Händer nog liknande saker skrämmande ofta.

Jag skulle tro att detta scenario är extremt ovanligt.

Att folk går så långt som att ta livet av sig är ganska ovanligt, men det övriga speglar ganska bra hur det kan gå till när en Svensson som aldrig klarat av mer än att skaffa sig ett pissigt jobb får för sig att bli "företagsledare" i Thailand. Jag har sett det med egna ögon, och oftast går det helt åt helvete i raketfart.

Jag tog barägande som ett exempel, men det kan lika gärna handla om att det ska köpas mark och produceras bostäder (när Svensson kommer på denna idé så köper han oftast överprisad mark i ett område ingen vill bo/redan är överproducerat). Eller så öppnas det tvättservice/mini mart/ it cafe/restaurang/frisörsalong eller liknande. Idéerna i sig behöver inte nödvändigtvis vara dåliga, utan det är när folk som inte har något driv och tror att pengarna ska rulla in av sig självt startar dessa verksamheter det går åt pipan.

Klarar man inte av att driva ett företag i Sverige så klarar man det garanterat inte i Thailand.

Jag skulle tro att många av många av dom som startar något slags företag här gör det av fel anledning, nämligen för att kunna ha semester året runt, och inte för att jobba...

Fast det finns undantag. Glassbar nånstans i Isaan, kan ha hetat "Andersons IceCream" eller nåt, beläget centralt i en universitetsstad, helt sjyssta glassrätter, priser som fick mig att stöna lite, men inne bland unga thailändare. Statusgrej att kunna gå dit efter plugget.