Har två kandidater:
Egypten, men av helt andra anledningar än de flesta andra som nämner Egypten. Jag tillbringade två veckor i Kairo 2013 och förstår verkligen inte hur ni kan tycka att människorna var jobbiga. Vart jag än gick i den enorma huvudstaden möttes jag av vänliga, leende människor som hälsade mig välkommen till Egypten. De var genuint glada över att se en västerländsk turist, i de oroliga tider som var då. Kairo var i praktiken helt tömt på (västerländska) turister. Under en hel dag vid pyramiderna såg jag två andra ”vita”, annars bara arabiska turister. Marknaden khan-el-khalili var också helt tom på turister men jag kunde ändå vandra runt i mitt eget tempo utan att försäljarna var påträngande.
Varför jag känner att det var första och sista gången jag besökte Egypten var snarare att två veckor i Kairo var otroligt påfrestande psykiskt. Så högljutt, många människor och nya intryck att man var helt slut i skallen efter en dag på stan. Väldigt dålig luft också. Jag känner att jag sett Kairo, och fått en rättvis bild av Egypten och egyptier, och därför behöver jag inte åka tillbaka. Men en fantastisk resa, det var det. Jag har rest mycket över världen men egyptierna är det folk som gjort störst positivt intryck på mig. Kände mig otroligt välkomnad och trygg överallt i Kairo.
Kuba. Det sägs att Kuba är som att resa i en tidsmaskin till 1950-talet och det stämmer verkligen. Allt är gammaldags. Gamla bilar, wifi finns bara på ett fåtal platser i de större städerna, extremt få influenser från övriga världen (såg inga sushi- eller thai-restauranger till exempel). Ett allmänt svårrest land, som inte var speciellt billigt heller (på grund av deras dubbelvalutasystem). Så när man väl varit där och upplevt ”muséet” är det få saker som egentligen lockar tillbaka. Vill man ha sol och bad finns lika vackra stränder, med bättre service, i Thailand. Men även i Kuba var människorna väldigt varma och trevliga. Ett musikaliskt folk som älskar att bjuda på sig själva. Så jag kan starkt rekommendera att åka dit och uppleva det innan allt förändras.