Jag besökte denna "underbara" del av Estland för ett par månader sen. Jag och mina vänner tyckte det lät som en trevlig idé att gå av partyfärjan i hamnen i Tallin och sedan glida runt i Estland lite i någon vecka, något som jag nu i efterhand inte ångrar, men inte heller kommer göra igen.:'(
Eftersom att vi var svenska turister så åt vi ju självklart på restaurang varenda dag, lunch som middag. Enda nackdelen med detta var att allt vi åt smakade...speciellt, och vi blev även matförgiftade av det mesta. Pga att Tallin var en fruktansvärt seg stad att vara i under den här delen av året så bestämde vi oss att efter ett par dagar glida med bil ca två timmar från Tallin, till en liten ort som heter Palamuse, vilket är "landet" fast i Estland. Vi anlände till Palamuse med bilden av att det skulle se ut sådär:
http://www.elnet.ee/nordic_iug/images/palamuse.jpg
men det såg ut ungefär såhär:
http://collin-jonsson.se/public/20090425073.jpg .
Vi kom dit på kvällen och det var väldigt mörkt ute, så vi insåg inte riktigt vart vi hade kommit till för ställe egentligen. Vi valde att bo på ett vandrarhem som faktiskt såg helt ok ut efter 2h i bil, i kyla och mörker. Jag skulle kunna uppskatta att det bodde ungefär 30 personer på vandrarhemmet just då. Vi tog något snabbt att äta i baren/restaurangen på vandrarhemmet, för att sedan sätta oss på vårat rum och dricka lite öl och ta det lugnt. Efter ett par timmar kändes det i magen att vi ätit mat på ett vandrarhem på landet i Estland och vi fick då springa framåt tillbaka på muggen hela natten.
Samma natt vaknar vi alla i rummet av att någon kille i våran korridor (som vi delar toalett med) skriker/gråter, och vi blir lite smått fundersamma men bryr oss inte speciellt mycket, och somnar om igen. Dagen efter har magen lugnat ner sig, skönt tänkte vi, och fullt inställda på att vi inte skulle må dåligt den här natten så valde vi att inte äta någon riktig mat, utan vi gick till en kiosk som skulle ligga ca 5 min promenad från vandrarhemmet för att bunkra upp med lite chips och choklad och liknande istället. På väg mot kiosken inser vi vilken håla vi egentligen kommit till, vi var mitt i ett ghetto omringat av åkrar, fält och lite mer åkrar, ca 10 mil från ryska gränsen.
När vi kommit tillbaka till vandrarhemmet igen upptäcker vi att det ligger en liten liten simhall mitt emot, och vi bestämmer oss för att ta ett litet bad, klockan var då ungefär 15.00. Vi badar i någon timma och vi mår prima och bestämmer oss för att dricka lite öl på rummet, igen, då det inte fanns så mycket annat att göra. Vid ca 19.00 känner min kompis att han har riktigt ont i magen, och han tror att han har fått tillbaka sin magkatarr, han väljer då att gå och lägga sig och vi tänker inte något mer på det. vid 21-tiden börjar mina fyra andra vänner visa samma symptom, och väljer också att gå och lägga sig, tråkigt tänker jag och jag som inte riktigt finner det roliga i att dricka öl själv väljer att göra samma sak.
Mitt i natten vaknar jag av att mina kompisar ligger och skriker, gråter och hallucinerar. Jag mår då helt prima själv och ringer efter ambulansen, efter 30 min springer två läkare in på rummet och pratar/skriker väldigt högt på Estländska och Engelska. Jag får reda på att mina kompisar har åkt på den Estländska versionen av vinterkräksjukan, som är betydligt värre en den svenska, och anledningen till att dom fått den var troligtvis för att vi hade badat i ett allmänt badhus under kräksjuka-säsongen. Mina vänner får två sprutor var i baken som skulle lindra deras tillstånd ganska kraftigt. Jag tackar nej till sprutorna eftersom att jag mår bra och alla somnar om igen lite eftersom. Ett par timmar senare vaknar jag upp av att jag mår fruktansvärt dåligt, och jag inser att jag fått kräksjukan och jag känner direkt att jag måste spy, och det var nu, mirakulöst hinner jag till toaletten i korridoren, men jag missar den med ungefär en halv meter och allt hamnar på golvet. Jag skiter i det och går och lägger mig igen. Resterande delen av dygnet består av att springa mellan toaletten och sängen och ev sova några minuter. :|
Efter något dygn har vi pignat till och vi bestämmer att åka tillbaka till Sverige, och det var direkt. Vi checkar ut och får reda på av personalen på vandrarhemmet att alla av dom 30 som bott på där blivit smittade av ett gäng Svenskar (vi) och personalen frågade hur vi mådde, och min kompis svarar snabbt "vi mår bra".
Vi kom hur som helst hem igen till sköna Sverige och jag åker aldrig mer tillbaka till Estland, men det var en upplevelse att gå igenom detta. Jag har aldrig varit rädd för att dö, men jag var helt säker på att jag skulle dö där, i en håla, 10 mil från gränsen till Ryssland. Tack för mig.