Varje gång jag varit utomlands har jag upptäckt hur bra vårat land faktiskt är. Förstår mig inte på er som klagar så förbannat på Sverige.
Efter danmark kan man ju inte ens dricka kranvatten längre utan att skita på sig
Egypten- Vidrigt. Jag var på den lilla halvön där det faktiskt finns alkohol och är väldigt västerländskt i sig, så området vare inget fel på utan folket... Aldrig hatat människor så mycket som jag gjorde där, helt omöjligt att gå ut på stan och prata med sin vän, utan så länge man är ute får man mota bort säljare (till och med taxi bilar tjatar på dig genom att tuta så in i helvete på dig och när den väl har gett upp och åker iväg kommer en ny jävel å gör samma sak) som gör allt för att du ska köpa något och senare på natten byts alla dessa säljare ut mot lika påstridiga knarklangare som var ännu jobbigare. Så äckligt genomfalskt folk har jag aldrig mött i hela mitt liv. Det är en jävla tur att röda havet är så vackert.
Berlin- Deppigaste staden jag sett, skott- och granatskadade hus varvat med nya hus om vartannat, så från en gata till en annan vare som himmel och helvete, svårt att undvika de obehagliga områdena efter som helt plötsligt så var dom där. Staden är verkligen sönder klottrad, folk skiter it, folk går runt och drar tags mitt på dan, ingen bryr sig. Som graffitimålare på den tiden var detta ett konstigt dilemma i mitt huvud. Hela staden hade gett upp hoppet av återuppbyggnad kändes det som. Östra sidan av staden var verkligen obehaglig att vistas i. Folk bodde i halva hus, alltså bombskadade hus så man såg folk vardagsrum för det fanns ingen vägg. Sirenerna från polisen gick hela hela tiden och blickarna från folket där var inget jag vill se igen.