Talk of the Town.
Luton town alltså.
Luton - en mycket, mycket risig och ohärlig plats på jordklotet det kan jag bara säga er.
Då snackar vi alltså om en stad cirka 50 kilometer ifrån London med en befolkning på 205,900 pers; varav 68% är vita och resten är av ... blandad härkomst. Däribland fotbollshuliganer.
Anledningen till att jag hamnade i denna enorma europeiska lyx-metropol (nåja...) - och fick se eländet live med egna ögon - var att vi var på en weekend fotbollsresa till London 2010 för att se West Ham - Everton i en lördagsmatch. Men vi planerade att landa i London redan på torsdagen av någon outgrundlig anledning.
Så för att ha något att göra på en svinkall december-torsdag så åkte vi tåg ut till Luton för att se en FA-cup omspelsmatch mellan Luton Town och Charlton Athletic. Frös röven gjorde vi av oss - innan vi fick den genialiska ideén att låtsas att vi var V.I.P-gäster och skrev in oss helt prompt på gästlistan i V.I.P-baren i katakomberna under slitna Kenilworth Road, inte för att det var någon större eller bättre V.I.P-bar, men det var varmt i alla fall. Och det var där vi kom i slang med M.I.G (Men In Gear), alltså Lutons huligan-firma.
Tilläggas kan att den där själmordsbombaren ni vet från en småländsk byhåla hade sprängt ihjäl sig själv och ingen annan i Stockholm samma vecka vi var där, och han hade anknytningar just till Luton!
Perfect timing med andra ord att befinna sig i Luton av alla platser på jordklotet.
West Ham, och East End, var nästan rena rama paradiset i jämförelse med Luton ...