Durrës, stad i mellersta Albanien; centralort i distriktet Durrës och residensstad för Durrësprefekturen. Staden har 113 800 invånare (2004).

Enligt legenden grundades den av kung Epidamnos vars sonson Dyrrah gett namn åt staden.

Under namnet Epidamnos grundades staden 627 f.Kr. som knutpunkt för handeln med de illyriska stammarna av kolonister från Kerkyra (Korfu). En tvist mellan moderstäderna om kontrollen över staden bidrog till att utlösa det peloponnesiska kriget 433/432 f.Kr. Romarna som styrde över staden mellan 200-talet f.Kr. och 300-talet e.Kr. kallade staden Dyrrhachion. Därav namnet Durrës. På 400-talet inrättad som huvudstad till det romerska provinsen Epirus Nova och blev säte för en ärkebiskop samma århundrade. För en kort tid (1914) var Durrës Albaniens huvudstad men ersattes av staden Tirana då Albaniens självständighet utropades 1920.

Flera av Romarrikets mäktiga och rika män t.ex. Cicero och Caesar sägs ha tillbringat somrarna här. Den välkände romerske talaren Cicero beskrev Durrës som en förtjusande stad, medan poeten Catullus kallade Durrës för värdshuset vid Adriatiska havet. Enligt legenderna skall Paulus en gång ha besökt staden. Anastasios som senare blev Bysans kejsare föddes i Durrës och även Jan Kukuzeli som blev en framstående sångare och musiker i Konstantinopel under 1100-talet.

I Durrës finns en amfiteater och en delvis bevarad stadsmur. I övrigt uppvisar stadsbilden få spår av de många främmande herrar som behärskat platsen.

Gjirokastër, stad i södra Albanien; centralort i distriktet Gjirokastër och residensstad för Gjirokastërprefekturen. Staden har 22 800 invånare (2004).

Gjirokastër ligger på en bergssluttning intill Dhrinflodens dalgång, vid östra delen av Gjerabergen som ger en bra utsikt över Vjosafloden.

Vid sidan av administrativa funktioner är lättare tillverkning (bl.a. skor) och turism grunden för dagens näringsliv.

Stadens namn kommer från den illyriska stammen Argyres, på grekiska kallas staden Argyrocastro; därav dess nutida namn, på albanska Gjirokastra. När Balkankrigen utlöstes 1912-13 gjorde grekerna anspråk på staden, och mellan 1939- 1944 hade staden blivit ockuperad av italienska och tyska trupper.

Historiska monument inkluderar ett par moskéer och venetianska kyrkor från 1800-talet som har genomgått renoveringar under 1990-talet. En slott från medeltiden står fortfarande kvar vid bergssidan som vetter mot staden. Slottet nämns tidigast i ett historiskt register 1336. Staden Gjirokastër utnämndes 1961 till museistad p.g.a. sina välbevarade stenhus (1600- till tidigt 1800-tal) och sin medeltida borg.

Berat, stad i mellersta Albanien; centralort i distriktet Berat och residensstad för Beratprefekturen. Staden har ca 40 500 invånare (2004).

Staden är lokaliserad vid floden Osum. Man har en bra utsikt över Osumfloden eftersom staden huvudsakligen är belägen vid bergkanten. Staden har textil- och livsmedelsindustri.

Ursprungligen en illyrisk bosättning, staden grundades under namnet Antipatrea på 300-talet f.Kr och blev en fästning för den illyriska stammen dasaretes. Sedan strömmade romare, följda av bysans, slaver, turkar och många andra främmande folk fram över området.

Stadsbilden domineras av en medeltida fästning, och det finns flera välbevarade stadsdelar från 1700- och 1800-talen. De historika monument som finns kvar är många, även moskéer från olika epoker och åtta urgamla stenbroar. Berat förklarades som museistad 1961.

Korçë, stad i östra Albanien; centralort i distriktet Korçë och residensstad för Korçëprefekturen. Staden har 58 800 invånare (2004).

Korçë är omgiven av ett bördigt jordbruksområde, har bl.a. livsmedels- och textilindustri. Staden är vid en höjd av 800 m ö h.

På 1300- talet var Korçë en feodal egendom. Under perioden 1600-1800 blev staden en viktig handelsstad. Och enligt historieskrivningar startades den första albanska skolan 1889, i Korçë. Staden blev en viktig stad för Albaniens oberoende från turkarna, och staden hade många hjältar, Themistokli Germenji och Mihal Grameno, för att nämna två. Staden blev ockuperat av grekiska trupper 1912-1914 och av franska trupper år 1916-1920, men blev ånyo en del av Albanien när alla utländska arméer lämnade landet.

Stadsbilden domineras av en moské från 1500-talet och flera nutida statsbyggnader.

Tirana, huvudstad i Albanien; centralort i distriktet Tirana och residensstad för Tiranaprefekturen. Staden har 352 900 invånare (2004).

Platsen var bebodd sedan antiken. Staden grundades 1614 av den ottomanske generalen Sulejman Pasha som lät uppföra en moské, ett bageri och ett turkiskt bad på platsen som han döpte till Teheran efter en militär seger i Teheran i Persien. Tirana ersatte Durrës som huvudstad då Albaniens självständighet utropades 1920. Tirana var säte för kommunistpartiet i Albanien som grundades 8 november 1941. Utan utlänska styrkor lyckades albanska partisanarmén befria staden från tyska och italienska ockupanterna i november 1944 som tryckte ut dem mot albanska hamnstaden Durrës.

Under kung Zog:s tid (1928-39) anlitades italienska arkitekter för att återbygga och förfina staden. Idag finns "Gammla stan" kvar som sträcker sig i öst och norr om torgen, där finns ålderdomliga byggnader och arkitektur. Skanderbegtorgen är belägen i staden centrum, brevid finns Etehem Bej moskén och Kulturpalatset. Bland sevärdheter finns även Nationalhistoriska museet och Kommunistpartiets hus samt Shpella e Zezë.

Tirana är den enda huvudstaden i Europa där det inte finns någon McDonald's-restaurang.

Vlorë, stad i sydvästra Albanien; centralort i distriktet Vlorë och residensstad för Vlorëprefekturen. Staden har ca 83 000 invånare (2003).

Stadens sköna och naturliga port är inte mer än 50 kilometer från Italien. Eftersom det är så nära har Vlorë blivit en av de rikaste områden i Albanien.

Staden har Albaniens näst största hamn, efter Durrës. Det är också en fiskehamn och en ort som besöks av turister. Vlorë är en uppskattad turistort med många sevärdheter. Maj till september är det turisternas högsäsong för besök till Vlorë. För kulturintresserade är april månad mer lämpad för besök till sevärdheter och evenemang. Under sommarmånaderna är det väldigt varmt. Ända in i oktober är havet fortfarrande varmt nog vid stränderna för badaktiviteter.

Vlorë har en rik och lång historia, som sträcker sig ända tillbaka till antiken 600 f.Kr. Vid den tid var staden känd under namnet Aulon. 400 f.Kr. uppfördes en stadsmur som omringade staden. I antikens värld var staden känd för sina viner, oliver och salt. Vlorë blev en viktig hamnstad för Illyrien efter Apollonias och Orikums fall. Under medeltiden hade slottet Kanina en betydelsefull roll. År 1081 var Vlorë belägrad av normander, 1205 av venetianer, senare övergick till tysken Hohenschtauf, och år 1272 var staden del av det albanska kungariket Arberien. På 1400-talet styrdes Vlorë av den albanska feodala familjen Balshaj.

Shkodër, stad i norra Albanien; centralort i distriktet Shkodër och residensstad för Shkodërprefekturen. Staden har 85 800 invånare (2004).

I Italien finns Rom och romare, i Grekland finns Aten och atenare och i Albanien finns Shkodër och shkodraner. Albaniens regering har förstås sitt säte i staden Tirana. Men landets huvudort är Shkodër vid sjön med samma namn, Shkodërsjön. Det är en av landets äldsta städer och en av de historiskt mest betydande städerna i Albanien. Den är idag ett viktigt lokalt kultur- och handelscentrum.

Staden har varit bebodd i nästan 2400 år, det var ursprungligen en illyrisk bosättning. Inrättad som huvudstad i kungariket Illyrien under Gentius herravälde, kapitulerade därefter för romarna 168 f.Kr..

Efter romarrikets sönderfall kom staden under olika herrar. Under namnet Scutari tillhörde staden 1396-1479 Venedig, därefter Osmanska riket. Den albanska folkstammen Bushati åstadkom självständighet i Shkodër år 1760.

Efter 1831 undertryckte Osmanska riket dess självständighet och gjorde Shkodër till huvudstad i vilajeten (provinsen) med samma namn. Efter att Prizrenligan nedkämpats 1881, spelade Shkodër en framträdande roll under den albanska frihetsrörelsen. Under ledning av kung Nikolaus belägrade Montenegro Shkodër 22 april 1913, men på grund av starka påtryckningar från stormaktshåll tvingades den montenegriska armén att utrymma staden redan 9 maj.

Mellan åren 1916 och 1924 hamnade staden i Österrike-Ungerns styre. Under andra världskriget intog tyska trupper staden och ockupationen pågick ända fram till 1944.

I början av 1990-talet blev Shkodër centrum för en stark demokratisk rörelse som motarbetade kommunismen i Albanien.

Piana degli Albanesi, stad i Italien, delort i regionen Sicilien och Palermo provinsen.

Ursprungligen kallades Piana degli Albanesi för Hora vilket betyder stad. Den albanska benämningen för staden är Hora e Arbëreshevet. Den grundades 1488 av en grupp albanska flyktingar som rymde från den turkiska armen. Kung John II av Spanien tillät dom att bosätta området och behålla sin grekiska kultur vilket resulterade att den lila staden fick namnet Piana del Greci. Med tiden så ändrades det till Piana degli Albanesi. Sen 1941 är den lokaliserad på en kulle, under den finns det en vagga av en konstgjord sjö.

Samhället har 6.384 invånare och en area av 6.489 hektar och en folktäthet av 98 invånare per kvadratkilometer. Staden är belägen 720 meter över havet.

Säd, vindruvor, oliver och grönsaker är de primära jordbruksprodukterna för byns ekonomi. Även avel av boskap och får är väl utspridd. Likaså hantverksprodukter som broderier i guldfärg, dockor i albanska dräkter, ikoner av religös innebörd och keramik.

De viktigaste landmärkena är bland annat domkyrkan med grekisk inslag som byggdes 1590. Även chiesa di Santa Maria Odigitria (Sankt Mary Odigtrias kyrka) byggt 1644 efter ritningar av arkitekten Pietro Novelli. Chiesa di S. Giorgio (Sankt George kyrka) som är stadens äldsta och chiesa di S. Vito (Sankt Vitos Kyrkan) som har en majestätisk portal.

I Piana degli Albanesi finns en säregen och vacker påskfest som utspelar sig enligt en särskild resväg: vid inträdet till staden tar två Pianesi (invånare i Piana), i sin typiska klädsel, emot besökare och ger dem några färgade ägg. Senare följer gudstjänsten och under den läses evangeliet upp på sju olika språk, bland annat arabiska. I slutet går ett långt processionståg efter gatorna och vid detta tillfälle är invånarna klädda i praktfulla dräkter.