Ursprungligen postat av xanan
Var själv till tokyo just för språkskola 2011 (tror jag) och tempot var ju ös och som sagt man läser ju endast språket och befinner sig i hjärtat av japan så man utsätts för språket hela tiden så det är klart den effektivaste vägen att gå.
På mitt universitet så har vi kvällar efter skolan där elever träffas och paras ihop efter vilket språk man vill läras, då det går elever från hela världen på mitt universitet, kanske borde prova det då jag sätt att japanskan finns
Jo, jag kan tänka mig att det är på lite mer seriös nivå än om man läser någon kurs i japanska i Sverige. Vill man lära sig språket skall man självklart på ett sätt eller annat åka till landet, men själv tror jag, som nämnt ovan, att det bästa är att först åka till landeto ch bara plugga språket en viss period, för att skaffa sig en ordentlig grund, för att sedan plugga vidare i Sverige och till sist åka tillbaka ännu en gång, men då göra lite andra saker än bara språkstudier.
Ursprungligen postat av Godamonginsects
Man måste ju ha bachelor för att få working visa iaf, 4 år.
Nej, det finns inget krav att ha en universitetsutbildning över huvud taget. Det finns många olika typer av arbetsvisa i Japan, beroende på vilken typ av yrke man vill utföra och tumregeln är helt enkelt att man måste bevisa att man har kompetens att utföra yrket (vilket kan bevisas genom en universitetsexamen), samt att man också måste ha ett färdigt jobb som väntar på en i Japan.
Eventuellt kanske det finns specificierade utbildningskrav för vissa typer av jobbvisa, som tex forskningsvisum, men den typen av jobb kan man ändå i praktien inte få utan att faktiskt ha en ordentlig utbildning.
Ursprungligen postat av wtyd
En fråga på ämnet Komplimanger och ödmjukhet. sitter och kollar på den strida strömmen av Japan-How-to-videos som finns och blev lite ställd av den
här.
Kan man anta att han menar att människor beter sig på detta viset när de just träffat dig och sedan slutar med beteendet? Har väldigt svårt att förstå hur man ska kunna ge och ta komplimanger på ett ärligt sätt med folk omkring en annars. Visst är det inget svårt att låta bli själv, men att svara på någon annans komplimanger >.<
Samtidigt, hur säljer man sig själv i situationer som en arbetsintervju om det inte är okej att säga vad man kan? Många frågor men hoppas svaret är att det där bara gäller generell artighet mot nya bekanstkaper. Vi är ju likadana på något vis.
Jag håller med den där videon i stort sett, men det är inte direkt så att man så fort man pratar med någon kommer med massa komplimanger, utan det sker väl främst när man lär känna varandra och sedan lite då och då. Djävligt störande är det dock, men när man har vant sig förstår man ganska snabbt när folk faktiskt menar det.
Jag har inte varit på någon jobbintervju själv, men jag har väldigt svårt att tänka mig att man inte får prata om sina bedrifter och meriter då. Det hela handlar ju om att anställa den mest kompetenta personen, men visst, man kanske inte behöver skryta om irrelevanta saker man har gjort, men det gäller väl i vilket land som helst...?