När jag anlände i början av 80-talet hade Tokyo Disneyland precis öppnat, det kom en ny Walkman varje månad, åtminstone varannan och Tokyo var något av det mest vitala jag någonsin upplevt. Klart häftigare än New York City. Sedan när jag varit här några år så slog det mig att trots denna oerhörda modernitet och framåtskridande så var det som om de sociala normerna hakat fast sig i 50-talet och inte kunde komma loss. Du tillhör ju då en begränsad skara japaner som kan göra den jämförelsen och jag förstår att det kan kännas frustrerande. Tänker exempelvis på Matsumoto Rika som är dotter till Asahara Shoko. Det kan inte varit lätt för henne eller hennes syskon att växa upp, trots att de var små barn 1995, eftersom "huset" så att säga drabbas av en kollektiv skuld. Ibland undrar jag om det inte är grunden till tystnadskulturen. Basunerar man ut otrevliga sanningar så dras oskyldiga familjemedlemmar ned i fallet.

Inbillar mig att du ibland kan känna dig fången mellan den närmast extrema individualismen i Sverige, där barnbidragen ofta går direkt till ungarna när de blir tonåringar, till den paternalistiska kollektivismen i klansamhället. Där baksidan i Sverige är flykten från ansvar medan priset i Japan blir ofrihet. Men jag är den förste att erkänna att likheterna mellan folken och samhällena är större än skillnaderna, medan skillnaderna då är de som blir väldigt påtagliga, nära på en i livet.

Som du själv säger är ju förekomsten av sarkasm (ironi tycker jag verkar helt omöjligt) begränsad till ens inre skara, såvida man inte använder den i självnedsättande syfte. Åtminstone om det är Awamori gubbarna på haket. Okända hade säkert genast gått igång med そんなことないよ. Däremot kan det fungera alldeles utmärkt med 中高生 av någon anledning. Undrar varför de så småningom tappar den distansen.

Hittar du folk i västra Hyogo som förstår vad det innebär att bära två kulturer inom sig? Kobe är väl Kansais mest internationella stad, så jag föreställer mig att det borde finnas en del. Eller är du långt från spåren?

Att föreställa sig att jag inte skulle ha blivit påverkad av att ha vuxit upp i båda länderna med dess något extrema ideal som drar åt två olika håll är ju liksom naivt att tro, oavsett om jag själv säkerligen försöker att försköna det. Så ja, du har såklart rätt. Många gånger som tidigare skrivits i tråden så har du säkert märkt att jag vänt taggarna utåt och många gånger sett det som du beskrev det "ett påhopp på både Tenno och Nationen"...Alltså...Ska jag vara ärlig så stämmer det ju. Det är en motsägelse att säga att problematik inte existerar för mig bara för att jag etniskt sett är en japan, innehar medborgarskap, pratar språket, har förfäderna etc etc så innebär det ju inte per automatik att det skulle göra något bättre för min del. När jag argumenterar mot folk som jag anser försöker sätta mig på plats så gör jag väl precis som de flesta andra, dvs ser ingen anledning till att inte spela retoriskt till min egen fördel, men i ärlighetens namn så är det paradoxalt nog tvärtom. Jag kan många gånger känna att jag är För japansk i japaners ögon då (förutsatt att de inte känner mig) ofta kommer med frågor de aldrig skulle ställa till en utlänning när jag i själva verket kanske känner mig mer utländsk än någon annan utlänning i mitt eget land. Vilket jag förvisso inte gör generellt sett men vid vissa situationer så kan det absolut uppstå situationer där jag kan känna mig negativt särbehandlad bara för att jag har Samma hudfärg som lokalbefolkningen men kanske ett något annorlunda/modifierat sätt att tänka då jag uppväxt i Sverige, så ja. Det är något jag med åren fått lära mig att hantera, och som jag än idag inte kan hantera fullt ut, i synnerhet inte när det kommer till min relation till Sverige och svenskar som folk.

Jag kan ju säga att hade det inte varit för mitt engagemang inom idrotten när jag växte upp i Sverige och det sociala skyddsnät jag hade då så hade jag antagligen blivit självmordsbenägen alternativt totalt galen och hamnat i en jävligt destruktiv cirkel helt enkelt. Det finns alltid de som haft det värre, men å andra sidan vill jag vare sig förringa någon något eller försköna heller om jag ska vara helt ärligt. Det är vad det är och med facit i hand så kan jag ju säga att ja, det var fel av farsan att ta med mig till Sverige och även om föräldrars intention många gånger kan vara från djupet av deras hjärtan så kan deras beslut få förödande konsekvenser för sina eventuella avkommor.

Det är ju ett faktum som inte bara jag måste brottas med (höhö, utan även många andra, jag tänker bland annat på många adopterade sydkoreaner i Sverige. Där kan vi snacka om identitetskriser och galningar. Jämfört med dem så har jag ändå haft en biologisk familj och släkt att luta mig tillbaka mot som barn. Inte deras fel men om vi ska dra paraleller så kan jag känna starkt för dem då de också kan känna en slags rotlöshet, men ändå inte riktigt samma sak så att mitt fall är mer unikt har jag faktiskt insett efter våra samtal då de flesta japaner jag känner som vuxit upp utomlands faktiskt tänker jävligt annorlunda än vad jag själv gör. Varför? Ingen aning mer än att de uppenbarligen klarat av att integrera sig i deras host-countries bättre än vad jag gjorde, då många kommer ifrån relativt välbärgade övre-medelklassfamiljer vilket jag förvisso också gör, men så har inte alltid varit fallet i min släkt och i synnerhet inte för mig som jag lever nu, då jag som sagt snarare skulle kategorisera mig själv som arbetarklass då jag vare sig äger mitt eget boende, har någon direkt prestigefylld utbildning eller arbetar med något speciellt högavlönat jobb.

Däremot så har jag ändå trots allt som egentligen talar emot det faktiskt på något sätt hittat en balans jag trots allt kan känna att jag trivs med. Jag har ett jobb, en familj och ett socialt skyddsnät som ställer upp för mig till 110% och vice versa. Det är väl kanske mer på Flashback och internet som tonen är något uppskruvad men så är det ju med Internet. Jag har inga problem med att tala om mitt liv, då jag vet att många haft det bra mycket jävligare, men helt klart så är jag präglad av att ständigt behöva förhålla mig till hur andra känner/tycker/tänker och ibland kan jag undra hur fan jag ens lyckats att överleva. Men den största fighten sitter trots allt i min egen skalle och ska jag vara helt ärlig så tänker jag återigen börja snacka idrott och säga att jag alltid varit en fighter, överlevare och som alltid försöker se livet optimistiskt och ändå inte gett upp hoppet om att människor faktiskt kan förändras och därför så försöker jag inte vara mer bitter än nödvändigt. Men när folk ska börja göra tävlingar om vem som är mest av vad...mest rik, snyggast klädd, bäst på grammatik, bäst på japanska, mest japan, mest svensk, mest välbeläst inom allmänna områden...Liksom jag orkar inte sånt, och antagligen också är det därför jag skiljer mig från många andra utlandsjapaner, japaner, eller för den delen svenskar då jag hoppat av ekorrhjulet sedan jävligt många år och bara försöker njuta i min egen lilla värld där jag trots allt funnit den friden jag anser mig själv kunna vara förtjänt av. Därför ser jag ingen prestige i att försöka vara mer än vad jag är, dvs för de flesta jag ser på daglig basis bara en helt vanlig människa. Vilket såklart bara är skönt. Som jag var inne på tidigare så är det så jävla skönt att ungdomen är passerad och att man som vuxen bara kan fokusera på det nödvändigaste som familjen, de närmaste vännerna och bara njuta av det lilla i livet. Det tycker jag alla förtjänar någon gång i livet.

Men för att svara på din fråga om jag hittat folk som kan förstå vad det innebär att leva med två kulturer så: Ja och nej. Ja då jag trots allt är bekant med både Nikkeijin, haafus och även med vissa koreaner via idrotten (korea-japaner är jävla duktiga i sport ska du veta. Sjukt starka). Men nej när det kommer till fru, andra mer nära vänner osv...De förstår inte och kommer antagligen altid att fatta. Däremot kan de såklart försöka att förstå, och det är i många fall bättre än att de hade förstått till 100% för då hade de kanske inte gjort samma ansträngingar för att försöka att förstå mig. Om du fattar vad jag menar.

Nu är jag helt uttömd Björne. Nu kan vi väl försöka släppa just mig som ämne? Snälla? Jag vill bara vara glad och kunna diskutera med svenskar då jag är uppväxt i Sverige och jag förstår om jag väcker frågor men jag kan inte göra mer än vad jag har gjort, dvs förklarat så gott jag kunnat och det anser jag mig ha gjort nu. Är det okej med dig?

Vill du lära känna mig mer så kan vi väl dra några PM och eventuellt mötas upp om tillfälle ges? Vore faktiskt trevligt att träffa någon svensk med lite mer kött på benen än de flesta andra svenskar som vistas i landet.

Som du märker är jag vetgirig, det tolkas ibland som nyfikenhet. Gammalmodig nog att fortfarande göra distinktionen, men jag förstår att det kan bli tröttsamt, särskilt om det inte upptar ens eget intresse. Tacksam att du tog dig tid att svara så utförligt, även om det säkert var jobbigt, kanske även kämpigt. Men du har helt rätt, den här sortens diskussioner gör sig bättre över lite Asahi Super Dry och Kiku no Tsuyu. Kanske lite kycklinghjärna och anus som tilltugg.

Har forskat lite i de haafu som uppkom i Nagasakis Maruyama då holländarna från Dejima erbjöds tillfälle att besöka ett yado eller två. Därav det djupa intresset. På Okinawa är det också gott om dem då G.I. Joe kan förbli hemlig och lämna närhelst ansvarslusten sinar. Således inget nytt fenomen. Men ingen verkar tänka på de som får leva med konsekvenserna. Nåja, nog om detta för tillfället.

Antar att intresset för brottning uppstod i Sverige. Men det borde ha varit efter Frank Anderssons storhetstid. Vem var inspirationen? På manliga sidan har väl Japan aldrig riktigt fått fram några storheter? Kvinnorna verkar betydligt tuffare. Skillnaden på 肉食系 och 草食系?

Tack. Ska jag vara helt ärlig så har jag faktiskt känt en viss ovilja eller kanske besvikelse över att ämnet åter och åter kommer på tal när jag uppenbarligen uppvisar en ovilja eller obekvämlighet över att diskutera det djupare. Jag känner inget behov av att bekräfta mig själv men samtidigt så har jag såklart även haft mycket positivt i mitt liv och dessa frågor är ingenting jag går och grubblar på i min vardag. Utan då måste jag dra mig till minnes just negativa situationer när de väl kommer på tal, vilket är väldigt sällan om nästintill aldrig förutom just här. Men som du mycket väl förstår så är det väl aldrig trevligt för någon som varit med om negativa saker i sitt liv att tala om dem. Så jag önskar att om du är så pass nyfiken så kan vi gärna diskutera över en flaska eller två snarare än här. Ber dig respektera det även om jag kan förstå att det kan vara intressant.

Dejima...Mötte en Holländare som sa att han kände sig speciell över att vara Holländare just för att det var just Holländare som fick ankra i Dejima Det han inte fattade var att Dejima på den tiden var en liten ö där de tilläts hålla på och missionera under delar av Edo därför att regimen helt enkelt inte ville ha in dem på fastlandet hahaha. Men ja, han var mycket stolt över sin nationalitet i förhållande till Japan, även om japanska historieböcker referar det till 南蛮貿易時代 Men det var ju ingenting jag tog upp med honom just då utan det var väl mest kul för honom att få vara glad. Ibland, men bara ibland så kan ignorans uppenbarligen vara till någons glädje haha.

Brottningen för mig kom in tidigt i livet då jag delvis hade skolkamrater som brottades, men även Judo kom också in relativt tidigt om än mest som ett komplement till brottningen och mina föräldrar tyckte givetvis att det kunde vara kul för mig att återknyta lite kulturellt till Japan, men förebilder. Ja, Frank Andersson i all ära men Martin Ljungberg och senare Lidberg har väl varit något av svenska idoler. Dock har jag aldrig direkt gillat Tomas Andersson som brottare. Tycker han skadat svensk brottning mer än han tillfört med sina dopingskandaler och även om jag är rätt liberal och tycker att om man vill uppnå något på ett personligt plan så får väl folk trycka steroider, men inte i sammanhang där man tävlar mot andra som bör vara på samma villkor. Men Lidberg är en jävligt skön kille, dessutom från rätt del av landet Annars så helt rätt, Japan har aldrig varit någon större brottarnation på herrsidan även om vi heller inte varit helt värdelösa. Tyvärr har det aldrig funnits någon brottarkultur i Japan efter att folk lagt ner sina aktiva karriärer i motsats till Sverige där även seniorer kan fortsätta träna i sina klubbar. Det existerar helt enkelt inte "vuxenklubbar" i Japan på samma sätt som i Sverige utan det blir att vi som är riktigt inbitna antingen går över till att coacha alternativt söker sig vidare till andra liknande idrotter mest för att man vill vara något aktiv. Är liksom inte lika kulturellt förankrat som i Sverige. Budo finns ju dock som alternativ, men de flesta som brottas officiellt inom förbundet går ofta vidare i sina yrkeskarriärer till Jietai faktiskt. Mycket pga fysiken men jag antar också att många gillar den mentaliteten. Vuxna män som gör saker tillsammans liksom haha, men ja, så är det. Däremot har vi trots allt en hel del medaljer på herrsidans lägre viktsklasser, men ja, det är väl mycket en fråga om genetiska fördelar för vissa folkgrupper och då i synnerhet när män tävlar i grek-romersk stil. I fristil är det lite mer jämnt och det är väl främst där Japan haft sina framgångar på herrsidan även om jag personligen alltid föredragit den grek-romerska stilen mer. Men det är bara mina preferenser

Ungefär som känslan när butikspersonal insisterar på att tala med frugan om och om och om igen? Nää, den lämnar vi dithän.

Det är ju så att sånt som vi uppfattar som självklart och naturligt, men omgivningen ser som underligt, är det som hamnar i fokus. Och vi kan inte göra mycket åt det, åtminstone inte om vi vill gå igenom livet som sura dynghögar.

Det är nog mer än 25 år sedan. Jag var hemma några veckor över sommaren (den japanska har man inget emot att undvika om man kan) och var inne i Köpenhamn. Mot mig på Ströget kommer en japansk mor och hennes vuxna dotter (runt 22) gående emot mig. De studerar kartan flitigt och ser sig förvirrat omkring på hus och gatunamn. Jag noterar detta när jag passerar, lutar mig in och säger 道路図を逆にしたらわかりやすくなると思うんですけど。De ler, tackar och bugar. När jag gått tre steg bort ropar de på mig (外人さ&#12435 och jag stannar till. Först blir det lite kontroller på att jag verkligen begriper japanska, att det inte bara var en fras jag plockat upp någonstans och lagt på minnet. Sedan har vi en utormoförträffligt trevlig pratstund i en dryg kvart. Trodde nästan att tanten skulle börja truga dottern på mig. Men i takt med att vi står där och dividerar och jag ger dem diverse råd om vad de inte bör missa när de nu är enda gången i sitt liv i Köpenhamn så blir vi efter ett tag omringade av nyfikna danskar. Säkert många som anslöt sig för att det bildades en klunga och så vidare.

När väl mor och dotter avlägsnat sig blev jag utfrågad av en del som samlats där. Så nog kan nyfikenheten verka även åt andra hållet.

Ja, men alltså det handlade ju om En enskild isolerad händelse (mig veterligen) som var för över 20 år sedan. Jag ifrågasätter ju inte ditt liv eller din person utan skämtade väl mer om den händelsen lite i efterhand. Men alright, för husfridens skull så ska jag inte nämna att du HOPPADE UPP PÅ KASSADISKEN PÅ LAWSON I LÖRDAGS OCH SLOG DIG FÖR BRÖSTET SOM EN GORILLA OCH VRÅLADE SOM TARZAN "ÖÖÖÖÖÖÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÖÖÖÖÖÖÖÖHHHHHH!!!" medan butikspersonalen samlades i ett hörn. Kramade om varandra och grät...Nej, det låter mer som mig själv. Sorry. Skämt åsido så ska jag givetvis inte kasta sten i glashus, men vi får helt enkelt ta det över några raka salty dogs utan salty och utan juicen.

Jo givetvis är det så att livet inte skulle varit speciellt roligt om vi letade efter just saker som upprör eller liksom får en att känna sig obekväm. Tror de flesta inkl mig själv såklart väljer en tillvaro, plats, osv i livet där sådana situationer i högsta grad kan undvikas, och i mitt fall blev det ju att jag fann mitt eget lilla lugn och ro i Hyogo. Så det ser jag som rent naturligt. Sedan finns de ju alltid dem som är ute efter "action", som aldrig riktigt vill växa upp utan ständigt måste söka nya kickar, men då får de också vara bredda på att obekväma situationer kan uppstå, och då får de enligt mig skylla sig själva.

"omringade av nyfikna danskar" Hahaha. Nej men det är klart att nyfikenhet kan komma både från höger och vänster, men sedan kan jag tycka att man måste försöka kunna väga in faktorer som hänsyn och liknande även om det kanske just i ditt exempel med Danmark kanske mer var oskyldig nyfikenhet snarare än om folk som av ren ignorans ställer jobbiga frågor. Ditt exempel kanske visar den mer finare/positivare formen av nyfikenhet. Vad vet jag, men jag kan tänka mig att många minoritetsgrupper i Sverige blir bemötta med en hel del ignorans eller till och med rädsla (tänker på Muslimer i första hand), vilket för mig är totalt sjukt då ett folk givetvis inte ska behöva känna sig osäkra i sitt eget jävla land hahaha. Lite nationell integritet skadar enligt mig inte, även om jag starkt tar avstånd från rasism. Det är också en femma jag tänkt på. I Sverige så har man inte nationell integritet på samma sätt som i Japan, och därför så anser de att vi skulle vara främlingsfientliga? Det är ett argument jag då och då fått höra, att japaner skulle vara främlingsfientliga? Senast tror jag var Aftonbladets Henrik Torehammar AAHAHHA (vet inte om du vet vem det är, men han ser ut som en hund och vill du inte bli blind så kan jag rekommendera att inte googla honom). Är ju skitsnack, vi är inte ett dugg främlingsfientliga men däremot har vi en ganska stark nationell integritet.

Hur spenderar du din fritid i Japan då? Har du några andra intressen än historia osv? För mig är det ju uppenbart sport som gäller, men utöver det blir det väl det vanliga. Läsa nyheter, glo på tv, bli tvingad att köra familjen till AEON och låta dem spendera halva min lön på Muji och liknande butiker..."Ja men det är ju 50% rea", oavsett vad det ursprungliga priset var hahahaha. Men ungefär så mycket action försiggår i mitt liv vilket säkert kan verka tråkigt, men för mig är det just och nu ingenting annat jag skulle vilja leva än det liv jag lever. Och ja, på senare tid, sitta och tjattra med dig på FB, men det har mestadels varit en trevlig bekantskap.

Läser mycket, skriver också böcker och driver en liten obetydlig blogg. Sedan har jag en cykel med PAS som gör att det även går att komma upp för backarna så jag cyklar en hel del och om det inte är ebb brukar jag även simma en dryg timme eller så på morgnarna så jag är redo för dagens vedermödor.

På kvällarna jagar jag spjuthak och andra trevliga etablissemang. Men ärligt talat är det lite dåligt med 炭火焼 i grannskapet så det ibland blir det lite längre räder. Funderade faktiskt på en längre utflykt i afton, men tyvärr är det lite i kyligaste laget idag. Har redan varit ute en vända och vindarna var kalla och snåla.

Beslutade för ett tag sedan att jag nått den aktningsvärda åldern att det fick vara slut på att lägga energi på att ragga damer, är de intresserade så får de ta sig i kragen. En minst sagt tveksam attityd i ett land där de från barnsben får itutat sig att de skall vara timida och passiva. Det är rätt kul att efter att ha suttit och tjabbat med ett fruntimmer och fått henne att skratta hysteriskt i en dryg timme så säger jag: あまり進ませる気がなさそうもないね reser mig och går. Tror inte alltid att de förstår vad som hände.

[QUOTE=Kumabjorn|
あまり進ませる気がなさそうもないね reser mig och går. Tror inte alltid att de förstår vad som hände.[/QUOTE]



Blivit lite lat på ålderns höst? Nej, men jag kan sätta mig in lite i hur du känner dig. Kunde som yngre inleda konversationer på krogen med att säga något totalt irrelevant bara för att få en reaktion, typ en ice breaker men ofta slutade det i att jag blev förolämpad när jag bara försökte vara rolig. Men nej, antagligen fattar de föga om vad som just skett haha. Med all rätta kanske.

Låter som du har ett soft liv där nere bland spjuthaken och palmerna. Enda gångerna jag käkar kolgrillat är när det vankas かき小屋 osv som kommer förbi någon gång i månaden typ...Råkade tappa en musseljävel i grillen så den höll på att explodera, men ja, alltid lika gott och trevligt koncept när de slår upp sina tält.

Jo, våren verkar ha gett upp. Eller åtminstone idag har det varit regn här, om än bara dugg. Var ju bara någon vecka sen det kändes som att det var sommarväder, men så känner jag förvisso alltid varje vår. Dvs det börjar bra men sedan brakar skiten åt helvete med all fukt och man bara längtar till kallare breddgrader. Brukade ta mig till Okthotska havet då jag har en kompis därifrån precis på norrsidan av Hokkaido och bara njuta av det förhållandevis milda vädret, den rena luften och käka lite krabba. Fina grejer.

Jaså du kör med PAS. Måste man regga sådana eller? Brukar se morsor cykla omkring med dessa tillsammans med deras ungar (en där fram och en där bak) men har aldrig tänkt på att skaffa någon själv då jag både har bil och scooter, men funderat på att köpa en bara för mindre äventyr typ till livsmedelsbutiken men å andra sidan joggar jag ofta dit så det är bra träning för mig.

Jävla menlös tråd, jag sökte igenom dessa 470 sidor av kludder och inte ett ord om soapy massage.

Finns tre anledningar,

1) ''soapy massage'' existerar typ inte pa kartan. (Soap land har inget med massage o gora utan bara sex.)
2) for att de, till skillnad fran thailand ar dyra.
3) och i manga fall ouppskattar o nekar utlanningar pga brist (existerande elr ej) for sprak o seder.

Du e en noob, och du borde betala mig iaf 40 kr for dessa 6 minuter jag lagt pa dig nu. vilket inte vore sa farligt med tanke pa att precis tog del av 470 sidor och 10 ars information om japan gratis, eller hur, bruh?

Lättja skall inte underskattas. Hade den inte funnits hade vi inte heller haft fjärrkontroller.
Jag har också en tendens att kasta ur mig konstigheter och otidigheter för att jag vill mäta folks reaktioner. För min del bottnar det i språkinlärningen. När jag gick i High School i USA ett år slängde jag ur mig ett nigger till en svart kille på skolan bara för att jag var nyfiken på hur arg han skulle bli (svar; jävligt!), på den tiden fanns inte uttrycket afro-americans utan de kallades alltid blacks, så det ordet var aldrig ett problem, men kan tydligen vara det idag. När jag ser tillbaka på det idag kan jag onekligen tycka att det var dumt och barnsligt, men just den här viljan att testa var gränserna går lever kvar inom mig.

Åkte en gång Tokaido linjen från Hachioji till Osaka (närmare tio timmar) för att få uppleva stationerna. På Hamamtsu var det tågbyte, en halvtimmes väntan. Passade på att köpa en bento. Vid samma stånd stod en 土木おっさん som inte var överdrivet nykter (lunchtid) och började gapa och sluddra, det enda jag uppfattade var 外人めっ så jag närmade mig honom och sade おめぇうるせぇな、黙ってろ, han spärrade upp ögonen (mangastorlek) och hade jag inte varit 20 cm längre och vägt 30 kilo mer än honom hade han nog varit beredd att slå mig på käften. Tanten i ståndet tyckte det var omåttligt roligt, men hon stack ändå ut huvudet och sade åt honom att lugna ner sig, annars blev det ingen ramen imorgon. Samma sak där, jag var nyfiken på hur en berusad japan skulle reagera om jag talade om för honom att hålla truten.



Fördelen med att stiga av tåget, no rat race anymore. Också anledningen att jag valde denna ö. Tänker alltid på det som anti-Sverige. Dess raka motsats. Behaglig temperatur året om, havets närhet gör att den meteorologiska temperaturen sällan stiger över 31 grader på sommaren (luftfuktigheten gör dock sitt till) och sällan under 15 på vintern (sen natt kan bli kallare), bad från mars till december. En stor skillnad mot 内地 är att här tar folk med sig småbarnen ut på nomiya på kvällarna. Känns väldigt svenskt och alla japaner från huvudöarna skakar på huvudet och tycker Okinawaborna är efterblivna.



Spenderade två veckor däruppe sommaren 84 (tror jag det var, kan ha varit 85) först några dagar i 函館 som kändes väldigt annorlunda från resten av Japan. Bland annat gamla spårvagnar, från 40- och 50-tal tror jag. Därefter tio dagar med att mjölka kor på en bondgård utanför 名寄 blev en del grillaftnar med Djengis Khan på menyn. Vi var tre utländska studenter som hamnade i stan, de två andra var från Malaysia och Korea. En dag skulle vi besöka skolan och berätta om våra hemländer. De andra två stackarna fick inga frågor. Kändes väl inte tillräckligt exotiska.



Regga? Modern svensk slang är inte min styrka. Om du menar ladda så är svaret ja. Går mellan 5 och 6 mil på en laddning, så i realiteten var fjärde eller femte dag. Cyklat mycket i backar så blir det oftare. Jag använder den som transportmedel till fik, hak och butik. Har funderat på att dra in på den till 那覇 en dag. Precis öppnat en by-pass i havet utanför 浦添 så 58:an (国道５８&#21495 borde bli mindre belastad. Men ibland passeras man av jättelika amerikanska armétransporter och då känns det som om cykeln skulle skaka sönder.

haha jag uppskattar ditt svar.