Hejsan Nippon!

Jag har några frågor till Er som bor och lever i Japan eftersom jag själv funderar på att flytta dit.

Jag är en rutinerad rese-räv och har rest jorden runt och besökt de allra flesta länder/städer i Sydostasien.

Besökte Japan några gånger 2018-2019 och fascinerades av hur välordnat, rent och effektivt allt är. Visst är kulturen helt annorlunda jämfört med Sverige och språkproblemen gör ju saker lite knöligt och besvärligt emellanåt, men fördelarna känns klart lockande nu när Sverige inte längre är det trygga land som det har varit.

Jag älskade Yaeyama-öarna och speciellt Ishigaki som var helt suveränt.
Klimatet där passar mig alldeles perfekt, så ett lugnt liv och en behaglig framtid där skulle vara helt underbart!😎

Jag har fyllt 60 bast och är singel.
Arbetar inte längre då jag är förtidspensionerad, men jag är vid god vigör och hälsa.

Japan har ju 30 olika sorters visum om jag fattat rätt, men jag undrar om det ens är möjligt att hitta ett "pensionärsvisum" för att bosätta sig i Japan.

Vad tror Ni som bor där?

Är det ens möjligt att få ett visum om man inte studerar/arbetar och inte har någon Japansk partner men har en ekonomi som skulle kunna göra det möjligt?

Måste man ha ett permanent uppehållstillstånd för att köpa mark/hus/lägenhet i Japan?

Tacksam för konkret information och några kloka råd!

PS.. Jag är fullt införstådd med Corona-situationen och att det inte är möjligt den närmaste tiden, men jag tänker mer på framtiden, då ett vaccin finns eller alla restriktioner har hävts både i Japan och resten av världen.

Funderar på att boka en resa till Tokyo i maj. Vad tror ni, är det rimligt att hoppas på att Corona restriktionerna är borta då?

Känns risky. men har du en försäkring som du vet täcker det så kör på.
Tror dock de flesta resebolag nu har en klausul som säger att du tar eget ansvar om du reser under koronatider

Jag köper ombokningsbar biljett, funkar det inte till våren är plan B att åka om ett år ungefär. Grejen är väl att när det kommer ett vaccin så förändras läget drastiskt väldigt snabbt.

Pengar, geld, money, okane och det löser sig. Kan du uppvisa att du har resurser för att klara dig är ett visum inget oöverkomligt problem. Det finns dessutom en annan möjlighet som kanske är lite lättare när det gäller Ishigaki och det är ifall du kan tänka dig att arbeta som språklärare. Det råder brist på ön och det behöver inte bli överdrivet betungande. Dessutom blir det en bra inkörsport in i samhället. En variant runt detta är att börja plugga japanska, sanshin, eisa eller liknande ifall möjligheten erbjuda på Yaejima.

Skall du äga din bostad behöver du PUT och det tar nog minst fem år, kanske mer innan du kan erhålla detta.

どうもありがとうございました

Tusen tack för bra och värdefull information!

Jo, att lära sig japanska är nog en förutsättning för även om det gick att hyra bil, köpa biljetter, handla mat och andra saker utan att kunna språket när jag var i Japan sist, så finns det ju mycket viktigare situationer i livet där man måste kunna prata med folk för att förstå och göra sig förstådd.

Så ditt tips om bristen på språklärare där kan ju innebära två flugor i en smäll eller t o m tre om någon av mammorna är singel...😉

Nu vet jag visserligen inte vad du får i pension eller så, men du behöver även tänka på att hälsoförsäkringen kan bli ganska betungande. Generellt sett är levnadskostnaderna relativt dyra i Japan, om än lägre än i Sverige.

Jag är fullt medveten om kostnadsläget i Japan, men också att jag kommer att behöva en hälsoförsäkring, men de ekonomiska spörsmålen kommer jag att klara av utan bekymmer.

Det kommer dock att finnas tusentals andra saker att vänja sig vid och kunna hantera, då skillnaderna är väldigt stora, men det är spännande, lockande och intressant.

Tid, tålamod och en vilja att lära och anpassa mig har jag.😃

PS... Många väljer ju på ålderns höst att flytta till Thailand, Bali eller Vietnam, men det lockar inte mig ett smack eftersom det inte är någon utmaning överhuvudtaget + att man alltid kommer att vara en vandrande plånbok där.

Är Japan värt att ha som en drömresa senare i livet eller alternativt att flytta dit?

Frågor som:
1. Finns det så mycket bilkultur som många säger eller framstår det bara såhär genom filmer?

2. Är allting anpassat för korta personer eller är det ett normalt samhälle?

3. Finns det något sätt att ta sig in i kultur, språk osv för att kunna etablera en livsstil där?

Gillar du yakuzas tatueringar? Visste du att de sällan själva kan välja motiv? En horishi ser sig som konstnär, inte tatuerare, och signerar därför sina mästerverk. Små figuriner från Jomon perioden har ofta utsmyckningar i ansiktet, arkeologerna tror därför att tatueringskonsten har sisådär tio, tolv milennias historia. Här kan du lära dig mer om japanska tatueringar.

1. Det beror nog mest på var du befinner dig i Japan. Det är ju en skillnad på Tokyo och landsbygden.

2. Det beror på. Är du över 180cm, så kan du få problem vid vissa tillfällen.

3. Det handlar om din vilja och din förmåga att lära dig språket.

Man kan väl inte få visum bara för att man har mycket pengar? Finns väl investeringsvisum och så men ja, då ska du ju också investera i någon affärsverksamhet, inte bara ha pengar? Men kan man som ekonomiskt oberoende visa att man har 5 miljoner på banken (eller vad nu som krävs) som bevis för att man utan problem kan betala för sitt uppehälle i Japan i nått år, utan jobb eller annan sysselsättning?

En annan fråga - hur svårt är det för icke-engelskanatives att bli engelsklärare? Som svensk och kan liksom "flytande engelska" på den nivå som de flesta med högre utbildning har. Är man i så fall hänvisad till landsbygden, då jag antar att de flesta vill till typ Tokyo så där är marknaden mättad med amerikaner och britter.

Om man vill ta sig dit och söka jobb på plats, hur bär man sig bäst åt? Då menar jag hyfsat kvalificerade jobb som om man får dem kan räknas som "specialist" - inte typ jobba på familymart alltså. Man får väl egentligen inte söka jobb på turistvisum eller kanske ens olika studentvisum, men i praktiken är det väl det folk gör? Chansen att landa ett jobb genom att typ sitta hemma i sverige och söka via linkedin lär ju inte vara hög?

De lösa planer jag har är att endera köra på turistvisum och hoppas på att man kan köra minst 2st 90 dagarsperioder och hoppas på att få nått där inom. Ett annat alternativ är att köra något studievisum, men då man är långt över universitetsålder numer vet jag inte om man då ska söka till universitet, eller om det är enklare och bättre att bara gå på nån privat språkskola som kan hjälpa en med visum. Jag ligger väl runt JLTP N3 ungefär nu och skulle kunna tänka mig ta ett halvår eller år att komma upp till N2 samtidigt som jag söker jobb. (ge gärna tips på sådan skola om du känner till)