Var ju det jag syftade på..?

Aldrig nämnt något om 'turister', jag pratade 'invandring' så får jag fråga varför du överhuvudtaget dumförklarar mig?

Hahaha! Den här tråden är otroligt underhållande, förutom frågor och en del svar får man ta del av lite action med jämna mellanrum, underligt ändå att ett sådant ämne kan uppröra så mycket... Jag frågade en gammal klasskompis från min skoltid i Japan om tatueringar och han sa, som så många andra, att det fortfarande är stigmatiserat, men att det håller på att ändra sig, han funderade också på att skaffa en.

Jag har en fundering angående det här med att västerlänningar känner sig orättvist behandlade och att de upplever det som nästan omöjligt att bli accepterad i det japanska samhället osv tänker bla på fransmannen som ingen ville jobba med osv.

Min teori kanske kan låta lite syrlig, men det är inte alls avsikten utan något jag funderat på ett tag sedan jag läst den här tråden, sen kanske den hör hemma i en annan tråd men det låter jag vara osagt.

Jag som halvjapan har inte upplevt det här hemska utanförskapet som så många andra säger sig ha upplevt, visst existerar det ett utanförskap och säkerligen för andra asiater, men jag själv har inte upplevt det så starkt som andra säger sig ha gjort, i alla fall inte om jag ska jämföra.

Som halvjapan är jag inte svensk i Sverige och inte japan i Japan och har därför upplevt det här med att vara annorlunda förut, visst kan det innebära en del svårigheter att komma från en annan kultur, men jag har upplevt de svårigheterna som svåra i båda fallen, eller lätta beroende på hur man ser på saken.

Kan det vara så att Japan är ett av de få länder där den vita mannen inte är normen och där BNP till stor del består av turism eller där den vita mannen är mannen med mer pengar från ett mer välutvecklat land. Kan det inte vara så att svårigheterna som många upplever är precis samma svårigheter som många upplever här? Jag menar, allt det som folk säger sig uppleva i Japan, det existerar faktiskt även här. Nu får de uppleva det själv, tror inte att det är så mycket värre för de som kommer dit än för de som kommer hit, min pappa bodde här i tio år, utbildad på två universitet, juristutbildning bla, men när han bodde här jobbade han på japansk restaurang. Han flyttade tillbaka och upplevde heller aldrig att han blev accepterad av Sverige.

Säger inte att det måste vara så, att det är svart eller vitt, men det kanske känns tufft när man upplever den situationen för första gången...

Kuso: Du är halvjapan-halvsvenne, eller vad sa? Menar du på att DNA från den vita föräldrern inte varit påtagligt starkare så att du ser mer vit ut än gul? Jag har massor av 'haafu'-vänner som växt upp i Japan, gått i skola i Japan hela sitt liv, aldrig ens varit utomlands och ja, kan bara japanska.

Detta ändrar dock absolut ingenting. För vad ser ögat? Jo, precis som blackrose säger också 'En viting som ingen förväntar sig kan snacka japanska'. Utanförskap - jo, tack.

Och om du nu är vit och kan ord som 'stigmatiserat' skulle jag fan i helvete kalla dig svenne. Vem har påstått motsatsen? Goes for me också, bara för att min pappa inte är svenne betyder det ju inte att jag inte är det, bara kolla på mitt pass?

Vi har en helt annan, mycket bredare invandring i Sverige som vi börjat få se i Japan på senaste år.

Därför, för att förstärka poängen, kolla på Zlatan, ingen har någonsin senaste 10 åren kallat honom bosnier. Han är svensk

Nej, tyvärr Kusse, tror du fått det där om bakfoten.

Tog detta inlägget som exempel men kunde även tagit rätt många andra. Må vara att japanerna kanske inte förväntar sig att utlänningar skall följa deras seder eller ens ha någon aning om dessa seder men jag tycker ändå att ni överdriver i era beskrivningar om hur de ser ner på oss.

Nu har jag visserligen bara varit i Japan fem veckor och har ju självklart inte råkat ut för så många siutationer där problem kunde uppstå men:
Jag blev otroligt bra behandlad av alla studenter, labbassistenter, professorer etc på det labbet jag var på. De blev jätteglada varje gång jag försökte mig på att snacka lite japanska ellelr sa att jag kände igen grejer i deras kultur (som för det mesta antingen läst om eller sett i animes). Jag bjöds in på fester och middagar. Två tjejer tog med mig på whiskyprovning på Suntory där den enes pappa jobbade. En annan gång fick jag plocka jordgubbar med mormorn till en av studenterna ute på landet. Jag sjöng karaoke i mörkaste kabukicho. Jag bjöds på Kobebiff privat av professorn. Labassistenterna tog med mig på yaki niku. Studenterna bjöd ut mig på både kaitensushi (gillar det upplägget starkt även om det inte är lika gott som "riktig" sushirestaurang) och yaki niku. När jag åkte iväg 60 mil norrut till en utomhusonsen var alla jätteglada att se mig där och frågade massor och visade hur jag skulle bära mig åt vid inom/utomhuskällorna samt var jag hämtade minihandduk osv. Jag fick flera presenter med hem och mailar med folk från universitetet och är bjuden till att hälsa på dem och gå ut och äta och festa när jag nu ska dit igen. När jag åkte grät några av studenterna, de hade gjort farväl affischer, jag fick en stor Gundammodell, näsdukar, inramade bilder från när vi var på Ghiblimuseet, gosedjur från deras samlingar, osv...

..osv osv... Allt jag vill säga är att jag kände mig otroligt väl omhändertagen, inte bara på ett hövligt falskt sätt som jag ofta upplevt i USA utan på ett äkta sätt av människor dom tyckte det var kul att jag var där och att jag var intresserad av deras kultur.

Det är säkert helt annorlunda om man är där som tekniker från Volvo för att jobba i nån lastbilsfabrik där eller om man är där för Ericssons räkning och skall styra upp komponentinköp men jag tycker ändå att man inte skall glömma bort hur snälla japanerna faktiskt är.

Det som jag i efterhand fått veta av andra japaner jag känner här i Sverige är att jag nog blev omtyckt både för att jag är så nyfiken på allt och kan lite om deras kultur men främst för att jag i stort sett alltid är på gott humör och ler. Människor som ler gillar japanerna tydligen extra mycket. Det låter vettigt tycker jag. Jag kanske ska tillägga att jag inte försökte härma deras kultur genom att buga och hålla på. Jag var mig själv och väldigt svensk när det gälelr vissa saker men försökte anpassa mig till dem ändå genom att vara snäll, trevlig, nyfiken och uppmärksam på hur jag tyckte de betedde sig i vissa situationer och anpassade då mig själv så gott det gick för att inte vara otrevlig.

Slutsat: Åk till Japan och le och var trevliga och nyfikna så blir ni nog väl bemötta. Bara en idiot förväntar sig att bli en Japan i Japan utan att vara född där. En ännu större idiot vägrar lära sig grunderna för hur en ny kultur fungerar.

ps. Inlägget skrevs alltså mest för att folk inte ska bli rädda och tro att de kommer känan sig utanför hela tiden i Japan, något som inte alls sker så länge man har något mellan pannbenen och inte förväntar sig något mer än en utländsk person i samma situation skulle kunna förvänta sig i Sverige.

Och som jag sa, det är inte så stor skillnad där heller. Jag har flera bekanta som är bosatta där sedan början av 90 talet och det är ingen skillnad för dem förutom undantaget att man faktiskt inte ska kliva upp klockan 12 och hälsa brevbäraren i morgonrock (detta anses vara en skymf att man kan sova så länge och inte sysselsätta sig).

Japaner ser inte invandrare som vi gör i Sverige så jämförelsen går inte. Vi i Sverige ser gärna att dom anpassar oss till våra seder (även om vi formellt inte kräver det) o vi skulle tycka det är jätteroligt när invandrare är med på sillbordet eller liknande. Japsar verkar däremot mer störa sig på att man försöker anamma deras seder då de anser att man inte har ett skit med dem att göra De VILL inte ha invandrare och det märks också på statistiken och restriktionerna dom har för invandrare.

Edit: Det är inte meningen att idiotförklara dig på något sätt. Jag håller dock inte med om att man behöver anpassa sig till sederna utan vad jag fått lära mig så är det snarare tvärtom. Jag säger inte att jag har rätt utan det är den uppfattningen jag fick efter ha bott där.

Jo absolut har du rätt i en hel del. Mitt inlägg syftar inte till att man ska vara orolig över hur man blir behandlad. Som jag skrev ska man inte känna någon press när man är där. Japaner är fortfarande väldigt artiga och som turist/student så blir man väldigt bra behandlad allt som oftast.

Det jag däremot lärde mig efter nästan ett år där samt samtal med flickvännen och hennes kompisar (japaner) var att mycket av deras sätta att uppföra sig på är väldigt packat med falskhet och lismande. Vad som finns i deras inre krets (där dom är ärliga) och vad som finns utanför deras krets (falskheten,artigt uppförande osv). Som västerlänning där så kommer man sällan tillhöra någons inre krets. De finns givetvis japaner som inte är så utan väldigt trevliga emot invandrare generellt och har inte några problem med detta (också något man lär sig är att Japan är fullt med motsägelser).

Att vara bosatt där för gott som västerlänning är däremot betydligt svårare för man gärna vill passa in i en grupp (som vi alla människor vill) och det är ett utanförskap man får vara beredd på.

Hahaha vad roligt att du tycker att jag är en "svenne" Jag skrattade faktiskt högt när jag läste det och jag har just vaknat!
Min poäng var inte att den ena DNAn var starkare än den andra, utan snarare att man som halv el. dubbel beroende på hur man vill se det, har upplevt båda sidor av myntet. Jag ser inte ut som en "svenne" och jag ser heller inte ut som en japan, faktum är att det är väldigt svårt om inte omöjligt att gissa sig till mitt ursprung därför menar jag att, precis som du säger, att det är vad de ser som spelar roll.
För mig är det samma sak här som där menar jag och jag upplever det som inte allt för stor skillnad på problemen som man kan få uppleva.

Om du nu är en riktig "svenne" hur kan du då veta vilka svårigheter man kan möta under livet i Sverige som en person med icke svenskt utseende? Det blir väl kanske lite väl OT här, men men, jag kan lova dig att man stöter på alla möjliga människor här, alla är inte lika positiva som du, än en gång jag beklagar mig inte, tycker bara inte att det är så jävla jobbigt som det kan låta i de olika inläggen och min fundering var, kan det inte vara så att om man upplever det där utanförskapet för första gången så kanske det kan kännas värre än vad det är?

Ännu mer OT...angående Japans invandringspolitik, varför är den rasistisk? Jag tycker snarare att den är sund. Att vara politisk korrekt betyder inte att man gör rätt.

Japans politik var sund fram till att McArthur fick närmast fria händer och körde landet och folksjälen till botten.
Givetvis är inte Japans invandringspolitik på något vis kränkande eller rasistisk, Japan är en suverän nation; inte en mänsklig rättighet.
Dessvärre lämnade San Francisco-projektet djupa spår och många man stöter på är framstegssökande globalister och med allt möjligt politiskt avskum från vänsterpartier och liberaler så lär det förr eller senare gå åt fel håll.

Är det någon som har koll på mobiltelefonerna i Japan?
Vilka modeller är bra osv, tänkte skaffa en rätt snart.

far val borja med att be om ursakt for pinsamheten med fel svar pa din flod. for ovrigt var kanji:n ocksa fel, om an bara lite.

vad du snart kommer att upptacka ar att varje modell ar knuten till en operator, dvs det ar ("var" kan ar ett battre tempus da det var ett tag sedan jag hade mobiltelefon i europa) inte som i europa dar modellerna kan anvandas oberoende av vilken operator man valjer.

utan att ga in pa vilken modell som ar bra eller dalig sa kan jag i alla fall saga nagra ord om operatorerna och deras samtalsplanerplaner. docomo och au ar relativt lika och ganska enkla att forsta resp fa sig en uppfattning om hur stor konstnaden kommer att bli varje manad. softbank ar daremot lite svarare att forsta och samtalskostnanden skiljer beroende pa vilken operator mottagaren av dig samtal har, resp aven ev. vid vilken tid pa dygnet du ringer. ringer du mycket samtal till softbank-telefoner sa sags det att softbank ar billigare.

du har aven willcom eller phs som systemet heter, jmf GSM resp NMT, som jag tror ar billigare, daremot ar det samre samtalskvalitet.

pre-paid ar inte alls lika vanligt som det ar i sverige. jag kanner ingen som har en pre-paid telefon. var beredd pa att du mycket val kommer fa kalla handen att kopa en mobiltelefon om du inte kan visa upp ett alien registration card.

Jo softbank har jag hört talas om och några av deras kostnader osv.
Får ta och kolla upp de andra operatörerna.
Jag ansökte faktiskt om ett alien registration card idag.

Om du inte gjort det redan och du vill slippa vänta en månad på att få köpa telefon, gå tillbaka till stadsdelkontoret och be om ett 外国人登録原票記載事項証明書　(gaikokujin touroku genpyou kisai jikou shoumeisho). Helt enkelt ett registerutdrag som visar att du är registrerad och vilka uppgifter som är registrerade för dig.

Se till att förklara att du ska ha det till telefonköp så att du får rätt uppgifter utskrivna (standardmallen utelämnar många uppgifter), samt rätt stämplar. Jag var tvungen att gå och hämta nytt eftersom det saknades en del.

Med detta papper och ditt pass i näven går det alldeles utmärkt att skaffa telefon.