Halloj!
Inne på mitt andra år i Japan nu, ska försöka summera mina erfarenheter so far. Blir naturligtvis mycket generaliserande och svepande, men det här är min bild:
Kärlek:
Ja, om du är vit och Skandinav, Amerikan, Fransman, Italienare eller liknande är MYCKET vunnet med japanska brudar. Däremot är One-night-stand ett okänt begrepp för de flesta här borta och normalt tar det ett tag innan man får komma till. Japaner har en helt annan syn på kärleksrelationer och är INTE lössläppta som svenskar. De är oftast seriösa i sitt intresse och att knulla runt finns inte i deras värld (man kan inte ens hålla sin flickväns hand offentligt). När man insett detta blir man faktiskt lite äcklad av alla västerlänningar som åker hit bara för att få fitta. Om detta är ditt mål (ett ligg för natten) så sikta in dig på 30-plus tjejer som är brännmärkta bland japanska killar (just eftersom de är över 30) men vars skick fortfarande är likvärdigt med en svensk 20-plus-tjej. Ställer mig även lite frågande till vad japanska tjejer har att erbjuda, då ovanligt många framstår som mer än lovligt pantade och ytliga om man skrapar lite på ytan. Japaner är också ett mycket perverst folk och killarna är åtminstone jämfört med svenska killar riktiga svin mot tjejerna. Japanska tjejer skriker Aj! och Sluta! istället för Ja! och Åh! när de har sex vilket såklart är mycket förvirrande.
För övrigt tycker jag Sydkoreanska eller varför inte Taiwanesiska tjejer är tre gånger hetare (och normalare).
Boende:
Japan är som påpekats billigare än sketna skatte-Sverige (70% av sveriges prisnivå är en rätt bra gissning). Boende kan vara extremt dyrt om du tvunget vill bo i Tokyo, men i normala områden är det billigare eller samma nivå som Sverige. Lägenhet kan man som jag fixa på två timmar, bara att gå till den lokala fastighetsförmedlaren. Personligen hade jag undvikit Tokyo för längre vistelser, visst det är snorcoolt första gången, men sanningen är att det inte finns så mycket där. Eller rättare sagt, där finns oerhört mycket, men allting är i princip likadant. Att bo där är också omotiverat dyrt, stressigt och asocialt (mycket kalla invånare). Västra Japan (Osaka, Kyoto, Kobe etc.) är mer avslappnat och folket inte lika inskränkta och kalla.
Nöjen:
Nattliv och nöje är också helt annorlunda än Sverige. Att gå på klubb är inte den normala ungängesformen utan undantaget (och ett mycket bra sådant, vafan är vi svenskar så förtjusta i uteställen för?) och därför finns det inte så mycket bra klubbar. Dessutom slutar tunnelbanan att gå kl. 12, så det får antingen bli en lång taxifärd hem eller en all-nighter. Japanska kids brukar spendera den tiden sovande på karaokeställen eller restauranger. Istället hänger folk på lokala, mindre pubar (Izakayor) eller andra barer/restauranger. Mycket trevlig umgängesform för övrigt. Japansk mat är värd ett foruminlägg för sig självt och är så mycket mer och bättre än sushi. För det första ÄLSKAR Japaner all form av mat. Vartenda TV-program som sänds måste ha ett inslag om eller med mat vilket inte sällan innebär att man får se en kändis sitta och äta någon rätt samtidigt som de intervjuas. Detta gör att man kan hitta all mat i världen här och till överkomliga priser. Så skippa sushin när ni kommer hit (jag lovar, den smakar inte annorlunda eller bättre här) och testa Yakiniku, Shabu-Shabu, Okonomiyaki eller något liknande istället. Hitta ett ställe som har Tabe-nomi-houdai (allt du kan äta och dricka) vilket du får för ca. 200 spänn och kvällen är som gjord! Fan vad man kommer sakna alla bra och billiga restauranger när man åker tillbaka till Sverige...
Arbete:
Vad du än gör, kom inte hit för att arbeta, punkt. Att japaner skulle vara ett effektivt folk är en stor missuppfattning, för maken till opragmatiskt och oflexibelt folk får man leta efter. Däremot är de otroligt flitiga och arbetsmoralen extremt god. En normal arbetsdag är ca 12 timmar plus obligatorisk barrunda med kollergorna ett par, tre gånger i veckan för att bygga laganda. Glöm också att ha rättigheter som anställd och annat sådant trams, pallar du inte finns det alltid någon annan som kan göra ditt arbete bättre. Kort och gott, i Japan är du ditt arbete, varken mer eller mindre (vilket också leder till att många japanska ungar överhuvudtaget inte känner sina fädrar). Ni kanske har hört uttrycket Karoushi
(http://en.wikipedia.org/wiki/Kar%C5%8Dshi), vilket kort och gott innebär att man jobbar ihjäl sig. Hände senast häromveckan för en anställd på Toyota.
Detta gäller naturligtvis inte om du jobbar på ett utländskt företag eller på ett med mer västerländsk arbetskultur. Så om att jobba i Japan är ditt mål, se till att bli hitskickad av ett svenskt företag.
Japaner:
- Rasisitiska som få, speciellt mot kineser och sydkoreaner, men egentligen mot allt som inte är japanskt. Detta vägs dock upp av fascinationen för allt västerländskt (läs: amerikanskt eller nordeuropeiskt) vilket gör att du kommer bli väl bemött så länge du inte frestar på för mycket.
- Mycket artiga, ärliga och väluppfostrade. Japan är otroligt säkert jämfört med Sverige och håller du dig bara borta från negerställena i Kabukicho och Roppongi så kan du vara kolugn. Sverige har en hel del att lära i konsten att bete sig civiliserat. Bli absolut inte arresterad av Japansk polis (som finns överallt) då mänskliga rättigheter inte gäller för kriminella här borta, speciellt inte utlänningar.
Det var allt jag kunde komma på för tillfället, bli inte avskräckta av allt negativt, men någon måste föra fram det också. Ångrar definitivt inte min tid här och kommer förhoppningsvis komma tillbaka många gånger, i jobb eller privat. Allt som allt är det en sjukt trevlig upplevelse att vara här.