har faktiskt inte tänkte på om masken räcker ner till den positionen men det är väldigt onödigt att använda den iallafall då du kan andas på den höjden flygplanet kommer att befinna sig på.

hur vet du att man kan andas? det beror väl på?

Beror på vadå ? brand i kabinen ? den kommer förmodligen inte vara så stor så den inte går att släcka fort med en släckare.

Syrgasen som är i maskerna räcker bara i ca 10-12 minuter om det är en syrgasgenerator vilket det oftast är.

För 4 år sedan åkte jag mellan LA och London. Mitt ute i atlanten drabbades vi plötsligt av den värsta turbulensen i mitt liv. I 10 min skakar det som fan i planet, lyset gick och drickvagnen ramlade ner på golvet. I det ögonblicket kände jag på mig att vi skulle dö och jag upplevde en känsla jag aldrig upplevt tidigare. När jag insåg att jag skulle komma att dö kändes det som om jag höll på att sugas ut ur min kropp. Låter så idiotiskt och jag vet inte hur jag ska förklara det bättre men det kändes som om jag höll på att försvinna ur min egen kropp. Jag kanske spände mig för mkt eller nåt, men jag upplevde inga svimmningskänslor eller fick black out. Det var bara en mkt märklig känsla jag aldrig känt tidigare.

Jag hade iallafall skrivit ett sista inlägg på facebook om jag hunnits ta upp mobil. Satt på mig musik i hörlurarna och inväntat döden. Kanske också dansat lite breakdance inför alla på planet.

Skulle få panikångest. Men jag hoppas att jag kan förbereda mig inför krashen och hur jag ska aggera om jag är vid medvetande efter krashen (vart är nödutgångarna, vem kan jag tränga mig före, sätta på mig flytvästen osv).

Måste nog vara bland de värsta sätten att dö på. Den kollektiva paniken, vetskapen att man ska dö.... Skulle nog försöka svimma så fort det bara gick....

Verkar iaf som att sitta näst längst bak i planet kan vara det bästa... fast beror väl kanske på hur man kraschar? men om vi säger som i denna film så ser det iaf ut som en bit bakom vingarna längst ut mot mittgången är "säkrast"?

Varning kanske. Se inte dessa länkar om du kanske nu ska ut å flyga i sommar

Krocktest/dockor/inside boeing 727. https://www.youtube.com/watch?v=EN10RuZ4Bwg


Mindre plan i vatten verkar vara lindrigast. men då lär ju hajarna äta upp en istället om man crashar i havet
Creds till att alla som kan hålla sig så lugna https://www.youtube.com/watch?v=WWzGZ0PvnfU

(Obs ingen styckeindelning ingen stavningskontroll ingen riktig meningsuppbyggnad, sitter på jobbet).

Det här är ju ett intressant ämne, speciellt med tanke på senaste crashen hos Lufthansa/Germanwings. Jag skulle vara ganska lugn och beräknande. Som person är jag känslosam, intelligent, ifrågasättande och öppen för alla tankar. Men det är inte någonting jag brukar visa utåt.

Låt oss säga att jag flyger ensam på en vanlig 2-4 timmars flight påväg till Långtbortistan.
"Turbulensen" ökar, lamporna släcks och tänds hastigt och cockpit meddelar att vi håller på att krascha i 45 gradig vinkel mot marken. Folk börjar skrika i panik, en del gråter redan och kramar om sina familjemedlemmar. Här börjar det för mig.

Jag ser ut genom fönstret. Hur högt upp är vi uppskattningsvis? Hur lång tid till impact? Var finns nödutgångarna? Jag ger mig själv att jag har mellan 2 och 3 minuter. Okej. Prioriteringar? Kolla att plånboken sitter i fickan som den ska. Alla viktiga ägodelar bör finnas på sin plats, då har jag inombords ett lugn och det ingiver kontrollkänsla. Jag placerar mig bakom vingarna, men inte allra längst bak - där verkar det vara helt fullsatt. Sannolikheten att hitta en fallskärm eller att ta mig ut ur planet får antas vara försvinnande liten.
Om tillfälle finns, skicka ett sms till mor, far och syster som lyder ungefär: "Kraschar. Känner lugn. Jag älskar er oändligt."
Hjälper eventuellt äldre eller kvinnor kring mig, men prioriterar min egen säkerhet och position för största möjliga överlevnadsprocent. Samlar på mig alla mjuka föremål jag kan hitta, tröjor, sovkuddar, mjukt baggage, och försöker fylla tomrummen runt mig så mycket det går med dessa föremål som stöd. Spänner fast säkerhetsbältet, hårt. Om tid finns - sätt på Hotel California av The Eagles i hörlurarna. Eventuellt bara i en hörlur för att höra eventuella meddelanden från cockpit. Inte prioriterat. Skydda huvud och ögon efter bästa förmåga, riva av en bit tröja och stoppa i munnen för att inte bita sönder någonting vid impact. Luta ner och fylla på med flera av mina mjuka föremål. Händerna kring huvudet. Och avvakta.

Krasch sker. Jag blundar ca 5 sekunder till, öppnar försiktigt ögonen. Brinner det någonstans? Hur länge tills elden når bränsletanken? Jag har 30 sekunder. Antal flyktvägar? Närmast - säkrast - lättast. I den prio-ordningen. Säkrast är väl så långt från bränslet som möjligt, även om det innebär att hoppa några meter genom eld. Vill ju inte ha klarat mig såhär långt bara för att explodera i en molotovkocktail storlek XL. Tanken på att hjälpa andra är tyvärr avlägsen. Jag känner ingen på planet och jag agerar bara på ryggrad. Överlev, sprid din egen säd vidare. Utgång X ligger 13 meter fram, och i närheten tornar sig elden upp. Andra människors skrik, folk som brinner, är blott ett avlägset eko i min verklighet. Jag riktar några sista tankar till familjen, i hopp om att de hör min kärlek, och börjar rusa mot utgången. Vevar vilt omkring mig om någon kommer i vägen, i det här läget är det bara jag jag jag. Jag har inte brutit något vid kraschen, men jag blöder näsblod och känner mig givetvis tung i huvudet. Jag resonerar till att det är dels chock och lindriga yttre skador samt tryckfallet som påverkar. Såna faktorer avslås - jag tillåter mig inte att svimma på grund av hjärnans försök att skydda mig. Den förstår inte att hela helvetet snart kommer att slungas 50 meter upp i luften med mig i, om jag inte tar mig ut. Skönt att ha instinkter vid tillfällen som detta. Ett fyra meters hopp med elden svidande i tröja och hud är inget att tveka över, ner på marken, nåt knakar till med det är fan obetydligt just nu. Rulla rulla runt, släcka lilla elden, inte bränna mig aj nej den svider bort med den. Tur att vi landade i sand. Jag hör små explosioner och reser mig upp, omedveten om smärtan i benen, och börjar springa utav bara fan mot horisonten. Det finns ingen tanke, allt som inte är mot planet funkar. 120 meter senare exploderar fanskapet och jag lägger mig utmattad ner och bevittnar fyrverkeriet. Gick ju rätt bra ändå. Vad som följer här efter är väl ganska logiska handlingar, som att börja hjälpa de skadade i närheten (om några), titta om man kan ringa larmnummer, söka skydd och vatten och sedan klappa mig själv lite på huvudet. Duktig pojke.