Detta är ett uppriktigt inlägg för att förstå mig på det jag ser som merparten av mina medmänniskors besatthet av resor i stort, oavsett om det är i nöjessyfte, i tjänst eller boenderelaterat. Jag upplever att det råder en ytterst stark dragningskraft och glans runt resor, i synnerhet bland kvinnor. Inlägget kommer därför att resultera i diskussionsfrågan:

Vad är den sanna och evolutionära anledningen till detta stora intresse av resor?

Självfallet kommer många att svara "det är spännande att upptäcka nya kulturer", men jag är inte helt säker på att ni verkligen intresserar er för Indonesiens arkitektoniska arv, Muslimska syn på ränteekonomi och Mexicos språkliga relation till Esperanton.

Jag personligen är en sådan typ som känner ingen eller ytterst liten längtan till resor till avlägsna platser som Asien, Sydamerika och Afrika. Jag är dock väldigt intresserad av kultur, nya maträtter och har ett brinnande historieintresse. Jag skulle säga att jag har en grundläggande kunskap om de flesta folks historiska kamper och bedrifter samt vad som gör de olika folkgrupperna unika till sitt utseende och beteende. Men för att förstå vad som är en kines känner jag inte att jag nödvändigtvis måste besöka Kina eller ens ha en kines som nära vän. Nu vet jag förvisso inte helt vad ni pysslar med i utlandet, men jag har svårt att tänka mig att ni besöker museer och kulturföreningar i någon större utsträckning.

Igår på tåget överhörde jag exempelvis två tanter som frenetiskt försökte bräcka den andre om vem som hade gjort den mest spektakulära resan och man behöver inte sitta länge på Facebook för att förstå vad som är vår tids nya religion baserat på hur mycket resor som lyfts fram. Min erfarenhet är att 90% av alla kvinnor jag träffat betraktar resandet som sitt största eller näst största intresse i livet. Varför?

En teori är att kvinnan får evolutionära fördelar av att byta miljö och främja variation. Dels som någon form av test för att se om hennes man är stark nog att hålla henne kvar hos sig, men även då en kvinna som byter miljö ökar sina sannolikheter att exponera sig mot starkare män än den hon lever med. Båda dessa beteenden torde öka hennes sannolikhet till en stark avkomma.

Detta inlägg är riktat till er med god förståelse för samhällets/era egna drifter och motiv så att jag får kvalificerade förklaringar på ert beteende och kan lära mig hur ni fungerar.

Jag tror mycket ligger i att folk får känna på det grönare gräset på andra sidan om ens för en vecka - utan att behöva flytta dit och inse problemen som finns på resmålet.
Sverige är i grund och botten ett väldigt bra land att bo i och de flesta vet nog om detta, om än kanske på en undermedveten nivå. De vill ändå känna på andra kulturer och inte minst ett bättre klimat.

Hur många har inte kommit hem efter en semester i Spanien/Thailand/Turkiet och sagt "dit skulle jag vilja flytta"? De allra flesta håller sig ju kvar här och det är knappast av ekonomiska skäl.

Som svar på din fråga: jag tror att det är behovet av tillfällig förnyelse och kanske en smula känslan av att vara fri som får oss att resa så mycket. De allra flesta av oss har mer kläder än vad vi behöver men vi köper ändå den där nya skjortan för att den är såå snygg, på samma sätt vill vi komma iväg från Sverige lite då och då. Kanske en konstig analogi men jag tror att det ligger lite i det.

Det finns nog ingen djupare evolutionär orsak. Det är naturligt att vara nyfiken vilket har gjort att människor har rest. Förr reste man för att idka handel, kriga eller finna nya betesmarker.

Idag reser människor inte på grund av nyfikenhet i lika stor uträckning. De reser av dessa anledningar.
1. För att de vill se och göra saker som inte går att se eller göra i Sverige.
2. För att de får högre status i samhället.
3. För att de försöker komma bort från verkligheten.

Oftast handlar det ju om att man vill få möjligheten till att göra och uppleva saker som man inte kan göra hemma. Världen är en mångfacetterad plats och möjligheterna är oändliga. Varför inte se sig om några gånger om året?'

Däremot håller jag med om att finns en hel del "posers" som reser till typ Vietnam och gör samma saker där som de hade kunnat göra på Kanarieöarna (sola, bada och supa) men ändå väljer Vietnam bara för att kunna skryta om det.

Det finns många fina resmål i Sverige och Nordvästeuropa också. En fäbod i Hälsingland eller ett vinplantage i sydvästra Tyskland kan vara precis lika givande att resa till som diverse exotiska platser i Asien eller Amerika. Men det ena utesluter inte det andra!

Jag tror det myckna resandet beror mestadels på att många vill "komma bort" ett tag. Att man sedan upplever och njuter av det man reser till är en bonus mer än huvudorsaken.

Att man säger reser "bort" säger ju en del om hela resandet. Det är iaf min anledning att resa. Jag är antagligen dock väldigt annorlunda sett till den överväldigande majoritet som reser ty jag föredrar att resa till ett oerhört lugnt ställe, helst nån åtminstone relativt enslig plats.
T.ex. gillar jag mestadels att resa till öar här på västkusten på vintern då inga sommargäster är där och lugnet är otroligt påtagligt.
Jag ser helt enkelt resandet som ren och skär avkoppling och även om jag besökt flera världsstäder så föredrar jag lugnet. Att resa till lite mer öde, tystare platser är en oerhörd kontrast till det liv jag lever mitt i city annars.

Det är oerhört synd att fler inte upptäcker vårt eget lands fördelar givetvis men det blir ju en fördel för mig som får ha mina pärlor mer orörda!

Jag reser till sol och värme helst, sommaren är trevlig i Sverige men snöslask och mörker sätter sina spår i humöret.

Hur fiffigt det är evolutionärt får du fråga flyttfåglarna om, har du sett många vintersvalor i kiruna tex.

Nyfikenheten är väl en annan pådrivande faktor, kan ibland välja resmål bara pga att jag inte varit där. Att testa maten (museum och sånt bryr jag mig inte om) i landet är ganska roligt.

Att se en massa tempel (har av oförklarliga orsaker sett en del i Thailand förra året) ger mig dock en liten funderare kring hur fattigt/rikt landet egentligen är.

Även om jag inte fattar så mycket av att kuta omkring och trumma på jättelika gongonger eller bränna rökelse, vandra tre varv runt ett tempel med brinnande ljus som en munk tänt efter en halvtimmes mässande eller yran som uppstår då unga pojkar skall sändas iväg för att bli munkar så har jag varit med om det åxå.

Det är upplevelser som jag inte skulle ha fått om jag satt hemma i lägenheten och kollade på TV. Men alla får väl göra som dom vill. Chips, öl och OS på TVn kanske är det optimala för vissa. Jag är nog lite mer av en svala som vill flytta på mig när det blir lite för mörkt och kallt.

Att kunna resa skickar signaler om att man dels är frisk samt att man har en ekonomi som tillåter resor. En längre resa ger mer "status" än en kortare. Exakt varför det är så vet jag inte. Jag gissar på att längre resor innebär att man spenderat mer pengar? Det är ju i sådant fall rätt patetiskt eftersom det är syftet med resan som borde ge "status", inte reslängden.

För min del handlar det om miljöombyte, plain and simple. Om det sedan är England, Skottland eller något land i södra Afrika spelar ingen roll. Det beror på vad jag vill göra. Under vintermånaderna så lockar givetvis ljus och värme och då blir det av nödvändigt ont en längre resa för att hitta sådant.

Jag tror inte att det har något med evolution eller att kvinnan får vissa fördelar av att resa. Det är för övrigt inte bara ett stort intresse hos kvinnor. Men om trådskaparen vill tro det – fine.

Nu behöver man inte resa utomlands. En del reser inom Sverige också. Bara det har olika orsaker. Man kanske har ett favoritlag inom en viss sport och vill gå på bortamatcherna. Eller så är man riktigt förtjust i ett visst band eller en artist, och när den personen kommer till Sverige så vill man se konserten. Det kan också gälla en svensk artist som gör få eller enstaka konserter i Sverige. Det brukar handla om Stockholm eller Göteborg, men ibland har det varit spelningar i Malmö och vissa utländska artister har uppträtt i bland annat Karlstad. Oavsett ort så åker man dit, kanske stannar en helg och åker sedan hem.

Andra har stugor i Sverige, hälsar på släktingar/vänner, åker på spaweekend och gör andra typer av resor i Sverige. Denna typ av resa handlar oftast om att få träffa/umgås med folk eller att komma bort från vardagen.

Det finns två olika faktorer som gör att vi reser bort. Antingen gör vi det för att det finns något som lockar. Till exempel att vi absolut vill se en viss konsert som bara kommer att finnas där, tex Friends Arena och inte i någonstans i lilla Svedala). Eller så gör vi det för att vi vill komma bort. Kanske är et jobbigt hemma eller att man bara behöver komma bort ett tag. Där resmålet nästan alltid kommer i andra hand. Att det kvittar vart man åker, man man åker någonstans.

TS har svårt att tänka sig att vi besöker museer och kulturföreningar i någon större utsträckning. Jag personligen kan ärligt talat säga att jag älskar att besöka museum under resan. Det gör jag i princip på varje utlandsresa, och det har hänt att jag har besökt minst 10-15 olika museum på en enda resa. Har även besökt museum i Sverige, men visa städer besöker jag ofta och jag går inte till samma museum gång på gång. Kulturföreningar brukar vara till för lokalbefolkningen på en viss ort och inte turister. Men jag har ändå gått på teater och annat. Sedan har jag besökt Edinburgh under festivalperioden (det brukar vara många olika festivaler, och det är inriktat på olika sorters kultur). Helt fantastiskt.

Håller delvis med TS, resande är allmänt överskattat. Själva resandet (transporterandet av sig själv) är ju oftast ett smärre helvete. Dessutom blir allt man ska företa sig när man väl kommit fram oerhört besvärligt (eller onödigt dyrt) eftersom man inte vet hur saker och ting fungerar där man hamnat.

Men vissa saker man tycker om finns kanske inte där man bor. Gillar man exempelvis att åka skidor utför berg och bor i Skåne måste man ju resa för att kunna utöva sin hobby.

Man kan ju inte heller veta hur det känns att knalla runt på Kinesiska muren om man inte gjort just detta. Min egen erfarenhet av dylika upptåg är dock att de sällan är värda besväret. Å andra sidan har ju Svensson ofta pengar över efter att maten är betald, och vad skulle de annars göra för pengarna? Köpa en större TV? Byta bil var tredje år istället för var fjärde?

Och visst fan är det en statusgrej. Det anses, i alla samhällsklasser, beundransvärt att vara berest. Vilka resmål som ger cred torde dock skilja sig en hel del mellan olika socialgrupper.

Det är en svår sak att sätta en direkt anledning till varför folk älskar att resa. Det kan dels vara en naturlig aspekt av människorasen som en vandrande art sätter sina spår, eller mer popkulturella delar som glorifierar resandet i form av musik, litteratur osv.

För många handlar resandet om avkoppling. Att ligga på en strand i 30 gradig sol, samtidigt som man tar sig tid att läsa en bok, eller varför inte festa med sina bästa vänner i en plats långt från hemmets ensliga och enformiga tillvaro. Att koppla av från vardagen, inte tänka på det där arbetet som ska in, den där bilen som behöver lagas, utan bara koppla av och ta dagen som den kommer. Att släppa allting, om så bara för en vecka är något som många, om inte alla uppskattar något kopiöst i ett samhälle där tidspress och diverse krav blir ett mer och mer ständigt stadium av livet.

För mig och andra tokar som fastnat lite extra för livets goda i form av resandet handlar det dock om andra faktorer, även fast detta även också spelar in. Att upptäcka världen, att lära sig om världen. Jag vill veta hur världen ser ut, jag vill veta hur folket i olika länder tänker, jag vill veta hur maten smakar och jag vill veta om historien som lett fram till hur det ser ut idag. Jag vill vara fri. Jag vill inte ha några krav att jag ska vara redo för uppställning varje måndag morgon, för att sedan få permission i två dagar till karusellen börjar om. Jag vill ha friheten och känslan att göra vad mina impulser säger mig. Jag vill kunna gå upp på morgonen, oinformerad över vad som väntar nästa dag, vilken stad jag är i om en vecka, vilka vänner jag har om en månad och var jag ska äta frukost om en timma. Jag vill forma vardagen som jag för dagen vill, om så bara för den månad semestern tillåter vid anställning. En dyrbar månad med dyrbar tid som låter en att verkligen leva. Som låter mig leva som jag vill.
Känslan att kunna peka på en karta och få minnesbilder hur det ser ut, vilka du känner och vad stället betyder för dig. Känslan att vid en nyhetssändning kunna relatera till området som diskuteras, att sätta sig in i deras situation på ett helt nytt sätt och att kunna se världen i helt nya ögon.

Resandet är helt fantastiskt på så många sätt. Jag måste ta mig ut på vägen igen...

Man vill göra saker som man inte vågar hemma, är det enkla svaret.
Lägger inget genus i det hela heller.

Det har blivit status i vårt samhälle. En hel del folk reser inte primärt för sin egen del utan de söker bekräftelse på sociala medier och av bekanta, men betyder dock inte att dom inte tycker om att resa. De flesta människor tycker det är nice att se saker med egna ögon och inte som TS, som gillar att läsa andras åsikter och fakta istället för att bilda sig något eget.