När jag gick i gymnasiet drömde många (de flesta tjejer faktiskt) om att resa i Indien. Många gjorde det sen. Jag har förra året jobbat i Indien i 7 veckor och måste säga att detta utan tvekan är Världens rövhål.

Det är smutsigt. På alla sätt. Man blir glad när städerna börjar lukta avgaser eftersom de annars bara luktar avfall och avföring. Många av-lukter. Allt är smutsigt. Trots att jag lyssnat på mitt företags råd om alla möjliga vacciner innan jag åkte gick det åt liter av handsprit åt mig. Jag gick ner jättemycket i vikt, jag vågade knappt äta något.

Jag har spenderat veckor på alla möjliga rövhål i världen. Industrizoner Kina, ställen där brasilianska favellabor jobbar på osv. men INGENTING var lika vidrigt som Indien. Hade jag haft en kamera hade en tråd på Mondo & Bizzare nått toppen på Aktuella ämnen.

Befolkningen är trevlig men fucked up. Ingen organisation i något, de bajsade och pissade lite överallt och de få kvinnliga västerlänningar jag jobbade med blev sexualiserade på ett pinsamt sätt. De blev tafsade hela tiden.

Varför vill många svenskar resa runt i Indien? Varför!?? Är det den brittiska idealiseringen med Fred Mercury i spetsen kombinerat med tredje världen som attraherar?

Finns en romantisering kring Indien, ofta en felaktig bild, samma sak som japaner i Paris. Japanerna har en väldigt romantiserad bild av staden, och finns till och med hjälplinje som japaner kunde ringa och få prata om sin krossade bild bearbeta den. Men många får en enorm chock när de kommer till Indien, och ser att deras bild spricker. Men jag gillade verkligen Indien, du var säkert på något tråkigt ställe. Men om man tar det för vad det är och är intresserad av andra kulturer så är det ju gött land. Det är svårt att ha en behaglig vistelse i Indien.
Och på tal om vikt, jag gick ner 8 kg på 6 veckor, och då var jag inte ens magsjuk.

Förstår det inte heller. Själv vill man resa runt i Finland, Island, Grönland, Japan och Korea.

En romantisering råder kring landet sedan hippieeran med fantastisk miljö, god mat, billigt leverne, spirituella krafter och det faktum att så många "hittade sig själva" på en indienresa för 30 år sen gör att många unga dras dit då dessa stackars vilsna själar inte vet vad de vill med sina liv. Och vad är då bättre än att luffa runt i ett land så stort att ett sexmånadersvisum inte räcker, spendera en månad i ett ashram, ta hallucinogena droger och diskutera världens problem med andra likasinnade?

Jag har själv varit i Indien och hade en fantastisk resa där jag träffade många trevliga människor, men det är verkligen inte ett land för alla och stundtals blev jag själv jävligt trött på landet, dess sluga invånare som försöker mjölka dig på pengar hela tiden. Men sen träffar man en trevlig indier som hjälper dig att hitta rätt på tåget trots att ni inte talar samma språk, lägg till en massiv tallrik med god mat för 10kr och ett fint landskap så är man på gott humör och älskar landet i några veckor till.

Men det är så stort och säreget att det finns nåt för alla, vill man ha fina naturupplevelser med trekking och billigt boende är det norra för dig, vill du ha femstjärniga hotell och trottoarer kanske du hör hemma i Mumbai medan charterresenären kan hänga i Vagator tillsammans med ryssar på MDMA.
Jag tror bara du var på fel ställe och hade skeva förväntningar.

Sen är ju SOA väldigt populärt bland svenska ungdomar, och då är Indien ett fint stopp på vägen dit/hem när man tröttnat på buckets och full moon party.

Håller med om att Indien är väldigt smutsigt, speciellt större städer. Har själv rest runt i Indien och gillade det skarpt men storstäderna var inget vidare. Håller man sig till mindre städer och byar så är det dock fint för det mesta. Tycker överlag att Indien är ett bra land att backpacka i. Bra kommunikationer och många talar bra engelska. Enormt mycket att se och många riktigt fina platser, men som sagt, storstäderna är skit. Undvik dem!

Mumbai var jag i.





Alltså, jag hade inga förväntningar alls. Jobbar som tekniker och besöker alla möjliga rövhål så det är inte precis jag väntar mig vita stränder och drinkar. Till skillnad från avarege backpackern behövde jag dock inte trängas i för små väntrum på flygplatsen, äta på billiga restauranger, bo med råttor på vandrarhem, tjafsa med taxichaffisar och andra niceguys indier som lever på att lura turister osv.

Men mitt intryck var det värsta jag varit med om. Allt var väldigt smutsigt. Favelabor från Rio är i jämförelse med stadsindier väldigt rena. Någon organisation fanns inte alls, allt var allmänt kaos. Indierna var väldigt rasistiska, de ignorerade de kastlösa som om de vore kackerlackor och ju mörkare man var desto mer såg man ner på en. De såg upp till mig bara för jag var vit... Behöver jag säga att de alltid armbågade sig fram? Slicka uppåt sparka neråt (och i sidled) har aldrig varit så tydligt för mig.

Nej, usch måste jag säga. Naturen var väldigt vacker och jag önskar att jag hade en vecka för att utforska den. Samhället var dock vidrigt. Jag förstår inte vad svenskar ser i det landet? Imo. är det ett skitland i klass med Pakistan.

Besökte du några mindre orter? Jag trivdes mycket bättre i t ex. Manali, Dharamsala, Jaisalmer, Pushkar än i någon av de få stora städer jag besökte eftersom det är renare, trevligare stämning och mindre folk där.

Jag håller dock med att det är besvärande att se hur de behandlar andra indier från en lägre kast!

Smaken är ju som baken.
Givetvis är det smutsigt och jävligt på många ställen i Indien, och det är något man lär sig att leva med, och efter ett tag lägger man inte ens märke till snubben som sitter och skiter mitt på öppen gata.

Själv älskade jag Mumbai. Skulle nog säga att det är en av mina absoluta favoritstäder här på vår jord. Höll du dig bara inne på ditt rum för att slippa misären utanför? Eller tog du dig till sevärdheterna? För om du gjorde det måste du väl hålla med om att The Taj, Centralstationen, Gateway of India, alla koloniala byggnader osv. är ganska maffiga?

Sen kan du inte heller riktigt bygga dig en uppfattning av resten av Indien enbart på en vistelse i Mumbai. Indien är otroligt stort, och dess olika områden skiljer sig åt på väldigt många sätt. Norra Indien är majestätisk natur och rena omgivningar, likaså i många hill-stations runt om i landet (exempelvis Munnar, Kodaikanal, Darjeeling). Sen har du ju stränderna: slappstränderna i Kerala och Andamanerna eller partystränderna i Goa har nog något för alla (förutsatt att du gillar stränder då. Listan på sevärdheter som inte är överfyllda städer med mycket smuts kan göras lång.

Så jo, jag förstår absolut varför många unga svenskar vill resa runt i Indien.

Min syster kände lite folk där och fick nya, sen handla hon som fan och skicka hem.
Allt möjligt krimskrams är redan sålt med minst 300% i vinst. Över 10 000 kr handlar det om.

Det är skillnad på att bo och jobba i Indien, eller resa i Indien. Att resa där är ett äventyr och det bästa med indien hittar du inte i skitiga städer. Utan på landsbyggden.

Fy fan för barrskog.


Mumbai tycker jag är en härlig stad, men jag håller med dig om att det inte är rent där. Jag skulle dock säkert också hata staden om jag varit där i 7 veckor. Allt beror ju på hur mycket pengar du har, du kan slippa se skiten (avgaserna blir du nog inte av med).
Jag personligen gillar kontrasterna.

Det var synd att du åkte dit för att jobba, om du bara skulle rest dit för nöjes skull så skulle du nog ha fått en helt annan upplevelse. Fast i och för sig så är nog Indien inte den bästa platsen att åka till om man har svårt att hantera stress, men personligen tycker jag att Indien har ett av de absolut finaste kulturerna i världen och om man åker dit så borde man inte gå och gnälla på hur "skitig" en plats är. Sen så är det ju självklart att vi svenskar är kräsna som fan när det gäller hygien eftersom vi kommer från ett så utvecklat land.