Finns det något bra gym i Bangkok som kör gruppträningspass, typ crossfit, tabata eller intervallpass?
Vad kostar ett månadskort?

Ett riktigt skitställe för svenska män med urusel självkänsla,sitta med småtjejer i famnen som kan vara lika gamla som sin egen dotter och inbilla sig att dom är (kära) i gubben, jamen kom igen va helt ärlig hur stor chans är det att du själv skulle sitta med en illaluktande kärring som är 30 år äldre än du själv ehh.

Såg att Muscel factory höll på att bygga gym i pattaya

Äldre män är attraktiva. Äldre kvinnor är inte attraktiva. Allt handlar om reproduktion. Äldre kvinnor kan inte reproducera sig. Äldre "tjejer" får genetiskt sjuka barn redan efter 33 års ålder.
Äldre män not so much, de kan få friska barn och har oftast väldigt mycket livserfarenhet och självfallet kapital som är sexigt bägge två. Svenska män är långa, blonda, vackra och typ intelligentast och snällast på jorden av alla kategorier (män / kvinnor / djur etc). För en primat där nere blir det en klar vinstlott. För svenska män som har släppt lös idioter i maktpositioner är det också en vinstlott.

Är det någon som var i pattaya på song kran?
Fett med ös och vattenkrig?

Ja, och ja.

Någon som varit och käkat på Mantra senaste tiden?
Håller dom stilen?

Ett riktigt skitställe för svenska män med urusel självkänsla,sitta med småtjejer i famnen som kan vara lika gamla som sin egen dotter och inbilla sig att dom är (kära) i gubben, jamen kom igen va helt ärlig hur stor chans är det att du själv skulle sitta med en illaluktande kärring som är 30 år äldre än du själv ehh.

Får väl citera detta med, själva frågan kan man ställa till migrant barnen i Sverige på MVH hemmen, där äldre svenska kvinnor jobbar och utnyttjar sexuellt småpojkarna.

Men just nu är det väl lugnt med det mesta i och med nya Kungens kröning, eller märks den inte av i Pattaya?

Sen en fråga till er som har kunskapen (ej lågpostare), var tycker ni har förändrats i "paradiset för män" från ert första besök till idag, och är det fortfarande ett paradis eller är det en urvattnat paradis vi ser idag? Är en seriös fråga om tidens förändring i olika personers upplevelse.

Kära forum!

Det finns en uppsjö av trådar på detta forum som berör Pattaya. De flesta verkar handla om hur dåligt det är, hur mycket horor som finns, och att du blir smittat med HIV så fort du passerar stadsgränsen. Nu vill jag därför ge er min berättelse.

Jag har besökt Thailand vid en rad tillfällen. Har rest runt en hel del i landet, och prövat på allt mellan storstäder till mindre landsortshålor. Min första resa gjorde jag för ca 10 år sedan och då endast under en månad då jag passade på att besöka BKK och Pattaya.

Naturligtvis har jag varit till alla de andra svenne-banan ställen också såsom Spanien, Grekland, Italien, Ullared osv...

Thailand har dock blivit lite av mitt andra hem, och då framförallt Pattaya. Skälen till det är flera, men att min första Thailandsresa var till denna stad kan säkert vara en del av sanningen men jag ska nu försöka förklara varför jag ser denna stad med helt andra ögon än vad som ofta görs på detta forum, i svensk media, och bland vanligt folk.

Att besöka Pattaya för första gången blir för många en moralisk krock. Inte på något sätt unikt för just denna stad, men säkerligen blir upplevelsen extra stark då staden faktiskt kryllar av kvinnor som säljer sig. För de "moderna" svenska männen som kommer från det lilla extremistlandet Sverige där det är någon fint och vackert att förorda tvångskvoterad föräldraförsäkring, feminism, fördelarna med mångkultur och café latte farsor blir denna stad och dess moraliska kompass ett rätt hårt slag i magen som vänder hela ens världsbild uppochned.

På min första resa gjorde jag nog som många andra Pattaya-turister. Bokade ett hotellrum nära Walking Street som för enkelhetens skull kan beskrivas som ett Pattaya på steroider. En gågata där festen i praktiken aldrig slutar och där kvinnor står och skriker "Hadsome sexy man!" så mycket de bara orkar och försöker locka in dig till just deras GoGo-klubb.

Naturligtvis var det på just Walking Street som jag spenderade en stor del av min första semester. Besökte strippklubbarna och massagesalongerna. Det var där jag trodde mig ha blivit förälskad i staden för första gången. Men det var också där, på Walking Street som jag för första gången sade till mig själv: "Aldrig med Pattaya".

När endast någon vecka återstod av min första semester träffade jag en barbrud som jag lärde känna lite djupare. Hon hade arbetat några år i Pattaya och visade mig också andra sidor av staden och dess befolkning. Sidor jag knappast kunde se genom att bara besöka stadens största festgata. Det var också hon som fick mig att förstå att jag skulle komma tillbaka och uppleva vad staden mer hade att erbjuda.

Hem till Sverige igen och tillbaka till vardagslivet. Karriär, stress och parmiddagar om vartannat. Längtan tillbaka var minst sagt stark. Nu, flera resor senare kan jag inte annat säga än att Pattaya verkligen blivit den platsen på jorden som jag älskar mest av allt. Platsen där du själv bestämmer hur du vill leva utan att bry dig som mycket om vad andra tycker.

Låt mig för tydlighetens skull säga såhär. Möjligheten att ligga med horor till en överkomlig peng är knappast det som gör Pattaya så fantastiskt för mig. Den möjligheten finns i de flesta delar av Asiens pärla.

Numera besöker jag i princip aldrig Walking Street. Brukar som regel ta in på något guest house i en av de lugnare delarna av staden där turisterna inte hunnit få greppet ännu i så stor omfattning och där thaimaten fortfarande kostar 30-50 baht (6-10 kr) för en måltid.

Svenskars semestervanor är säkert till stor del avgörande av hur deras liv här hemma ser ut. Har de ett stressat liv med karriär och familj är de säkert glada om de får spendera någon vecka i en solstol och bli serverade paraplydrinkar, medan ungdomarna hellre söker sig till ställen där technomusiken aldrig ligger under 500db och där vodkan är billigare än sockerdrickan. Ni förstår säkert vad jag menar.

Pattaya och dess närområde har allt det där, plus så mycket mer, men för mig handlar min ledighet och semester om ren avkoppling, där tiden inte längre är viktig, och där det inte finns några deadlines som måste hållas, eller några viktiga beslut som måste fattas. Det handlar helt enkelt om att leva för dagen och göra precis det jag känner för att göra. Timme för timme.

En dag i paradiset
En dag i Pattaya för mig kan se ut på följande sätt. Jag vaknar upp vid åtta-tiden på morgonen. Gör mig i ordning och går ner till något ställe och käkar frukost och dricker kaffe. Tar en promenad bort till Mikes shoppingmall och tar hissen upp till poolen där jag plaskar runt någon timme och lägger mig sedan vid polen för att slösurfa och läsa Pattaya-nyheterna om vad som hänt och vad som ska hända. Därefter ringer jag polarna och kollar av deras planer, möter upp dem på någon bar eller café och avnjuter dagens första iskalla öl. Käkar lunch och sticker sedan iväg och tar en runda golf/kör gocart eller helt enkelt bara sitter och slappar med dem. När kvällen närmar sig tar vi oss en promenad genom stadens gator och slinker in på nått ställe vi inte varit på tidigare. Finns 1000-tals att välja på så även om du bor här stadigt så kommer du alltid upptäcka något nytt. Trivs vi stannar vi kanske hela kvällen och långt in på småtimmarna, om inte drar vi bara vidare. Ibland till någon GoGo-bar men som regel något mer laidback-ställe. Som avslutning på kvällen och på väg hem igen händer det att jag besöker något av Thailands alla massageställen där jag kostar på mig en fotmassage eller helkroppsmassage där priset vanligtvis ligger mellan 30 och 60 kr beroende på vilken behandling man väljer. Vill jag ha något "extra" får jag slanta upp 60 kr ytterligare eller mer beroende på vad jag anser mig behöva. Väl tillbaka på sitt guest house somnar man naturligtvis gott igen. Ibland med sällskap, men oftast frivilligt utan.

Vad kostar det att leva i Pattaya?
Som regel kan en månad i detta paradis med allt inkluderad undantaget flygbiljetten landa på ca 10 000 kr. Då bor jag helt okej, med AC och internet samt äter alla måltider ute. Dricker kanske två-tre öl per dag och kostar på mig någon dam då och då. Spelar golf, gör utflykter och handlar vad jag anser mig behöva. Kostnaden för motsvarande liv i Sverige eller någon annanstans i något av Europas turiststäder skulle med säkerhet kosta en hel del mer, även helt borträknat damerna. Att thaimaten dessutom enligt mig och många andra tillhör en av de absolut bästa i världen gör inte saken sämre. Det skall dock nämnas att kostnaden för att leva och bo här naturligtvis är betydligt lägre än att semestra här en eller ett par månader.

Vad gör då Pattaya så otroligt speciellt?
För det första är priserna betydligt lägre än på många andra turistställen i Thailand. Utbudet av aktiviteter är enormt och du behöver inte dras med andra svenne-banan turister i samma utsträckning. Chansen att bli överfallen av svensktalande försäljare är inte heller speciellt stor. Väljer du att bo 15-30 minuters promenadväg från Walking Street (gärna på andra sidan motorvägen) är det dessutom inte speciellt mycket turister (nåja). Stranden är dock ingen succé, men en tur med färjan från kajen tar dig på mycket kort tid ut till öar som påminner om de där du ser i turistkatalogerna.
Utöver detta är matutbudet utöver vanlig thaimat enormt. Ryskt, Italienskt eller svenskt. Blir man sugen på rysk rödbetssoppa eller svenska koldolmar går det som regel att hitta inom en radie av 500 meter. Atmosfären är riktigt skön, speciellt utanför centrala Pattaya där du kan hitta de riktiga guldkornen.

Själv tänker jag gå i pension innan jag fyllt 40. De mesta pengar är redan undanstoppade för detta. Några år till av stress och vardagsliv här hemma i kalla norden innan jag packar min ryggsäck för sista gången på svensk mark, eller åtminstone på mycket mycket länge. Sedan bär det av till staden få vanliga svenskar har besökt, men som de flesta tycks ha en uppfattning om. Kanske den stad på jorden som den moderna svensken hatar som mest, men som älskas av mig.

Så det var lite om mina åsikter om Pattaya. Ge mig nu era.