Jag har själv sysslat en del med långfärdcykling, och då började jag cykla successivt. Första långa sträckan fick bli drygt 6 mil. Då var jag helt otränad och inte särskilt van vid att cykla (även om jag cyklade korta sträckor då och då
. Detta var då varierad terräng (asfalterade vägar, skogsvägar/grusvägar, kuperad terräng etc). Det kändes en hel del i kroppen dagen därpå. Just då var jag glad över att jag bara träningscyklade inför den första långfärdscyklingen (på betydligt fler mil än bara 6).
Eftersom trådskaparen har en del tid på sig att träna, så skulle jag verkligen rekommendera detta. Gärna i varierad terräng om det är möjligt. När man har cyklat en del (gärna i etapper om 5-10 mil) så bör man cykla med packning också. För det är garanterat skillnad på att cykla med packning. Egentligen är det inte bra kondition som behövs. Det som behövs är att man blir van vid sittställningen (så som man sitter på cykeln). Annars får man väldigt lätt ont i rumpan, med bland annat skavsår som följd. Då tappar man väldigt lätt lusten att cykla, speciellt längre sträckor. Det må jag lova.
För övrigt bör man inte fokusera på antalet mil som man bör avklara varje dag när det väl är dags att cykla 69 mil. Det kan finnas regniga dagar där motivationen att cykla i stort sett ligger på noll. Man håller inte samma hastighet hela tiden (man kan ligga på 20-25 km/h emellanåt, men knappast hela tiden som man cyklar). Sedan finns det andra faktorer som kan påverka.
Sedan bör man inte underskatta vikten av sömn, pauser och bra/ordentlig mat! Vatten är också värt att nämna. En vanlig människa behöver ju cirka 1 œ-3 liter vatten per dag. Under varma dagar samt dagar då man är aktiv så kan det krävas mer vatten än så. Vilket gör att man bör planera det hela lite. Man kan inte alltid förlita sig på att folk är hemma samt snälla och gärna ger en påfyllning (om man har vattenflaska). Man har inte alltid en livsmedelsbutik eller liknande runt hörnet. Har man kunskaper om hur man finner drickbart vatten i naturen, samt hur man renar det så är det en stor fördel. Att drabbas av vätskebrist när man ska cyklar längre sträckor, det är ingen hit. Speciellt inte om man cyklar mitt ute på vischan.