Håller med TS om att det inte är glädje varken laget eller tyskar i gemen utstrålar i framgångens stund.
Man kan se det på de tyska målgesterna, som är en knuten näve som slår i luften och armar som sträcks krampaktigt, allt på ett väldigt "grabbigt" sätt, medan andra lag hoppar, jublar och dansar i gemensam yra. (Och då förstår jag förstås att man inte firar 5-0 och 6-0, utan tänker på de två första målen igår och tidigare matchers betydelsefulla mål.)
Eftersom jag bott i Tyskland och känner en slags hatkärlek till folket och människorna, så kan jag väl säga att det stämmer i allmänhet också. Det tyska kynnet är en sällsynt dålig blandning av sydeuropeisk brist på självdistans, självinsikt och självreflektion, och nordeuropeisk brist på utlevande av känslor.
Engelsmän och skandinaver är ofta roliga att umgås med p g a att de förstår ironi och inte tar sig själva på så stort allvar och av det skälet är avslappnade. Sydeuropeer är ofta trevliga att umgås med för att de har känslorna på utsidan, även om jag själv har rätt svårt för den attityden i längden.
Tyskarna tar som sagt sig själva på alltför stort allvar och har svårt att förstå ironi. De uppskattar ofta slapstick-humor men har svårt att förstå det geniala i Monty Python. De blir ytliga, tomma, stela och trista. Det sämsta av både norr och söder.