Sverige tar emot hundratusentals främlingar varje år. Morgan Johansson, Sveriges rikes regerings migrationsminister kallar detta en litet problem. Det är bara en procent av Sveriges befolkning. Det betyder att cirka en procent av Sveriges befolkning byts ut mot främlingar per år. Tjugo procent av befolkningen på bara tjugo år.

Det är dags att fly eller hitta en egen planet - eller bli andra klassens medborgare i sitt eget land. Ni som har varit modiga att fly det sjunkande skeppet, hur har det varit? Hur har omställelsen varit? Saknar ni Svea Rike? Har saknaden efter Kalle Anka på Julafton, skatterna och tryggheten och det vackra svenska språket var outhärdliga?

Kort sagt - rekommenderar ni att fly till annat land? Berätta om era upplevelser. Funderar själv på att sticka till Tyskland eller Italien. Är det rätt?

Reagerade också på hans uttalande om "bara en procent"

Tysklands situation är lika illa som vår, Italien må vara något bättre men det är bara en tidsfråga innan även de, likt all andra västerländska nationerna går sina öden till mötes. Detta är en världsomfattande utveckling, en systematisk utrotning av alla vita folkslag genom demografisk krigsföring. Bakom denna står den internationella finansen, massmediekoncernerna och andra anti-vita lobbygrupper.

Det dom har gemensamt är att de alla tjänar sionismens sak.

Mångkulturen i Europa - vem står bakom den? (klicka för youtube länk)

Vårt enda hopp av idag, för att säkra vårt folks framtida existens är att göra motstånd. Att fly fältet kommer inte stoppa utvecklingen, och en dag finns det ingenstans att fly.
Och den dagens kan komma snabbare än vad man tror (se Sveriges utveckling på en 50-års period)

Glöm aldrig att ett folk inte dör på slagfältet, utan det dör när det tappats sin försvarsförmåga.

Vill inte outa mig för mkt men.

Jag flyttade innan sommarn. Stormtrivs. Varje dag ser jag blonda barn leker och skrattar och när jag handlar mat behöver jag inte låsa cykeln, den står kvar när jag kommer ut igen.

Nåt som är ruskigt skönt att slippa är de stirrande babbarna på krogen. De det kryllade av dom i Stockholm som jag lämnade för mitt nya hemland.

Det förekommer muslimer zigenare och negrer här men de är väldigt få och man ser dem oftast själva och inte i gäng.

Broder,

Att säga att Tyskland situation är lika illa som vår är inte riktigt. Låt mig säga såhär. Besök Berlin i tre dagar. Besök sedan Stockholm i tre dagar - säg mig vad är skillnaden?

Annars, vad rekommenderar du broder?

Saknar du det älskade värnade svenska språket? Att tala ditt hemspråk och kommunicera obehindrat?

kort svar ja.

Men har lärt känna en serb på gymet som levt i sverige på 90-00 talet. Han pratar flytande så kan tugga lite med han.

Skriftförmågan upprätthåller man med chatt på facebook och flashback. läsförmågan genom tidningar på webben.

Känns väldigt långsökt att dra en parallell mellan den svenska mångkulturen vilken för det mesta består av antisemitiska muslimer och judiskt inflytande. Judarnas situation i Sverige är på sina håll väldigt svår, och kommer bli betydligt sämre med tiden ju fler muslimer som anländer. Mångkulturen i Sverige har med andra ord snarare underminerat ett gynnsamt klimat för judarna.

Förövrigt intressant att berättaren väljer att nämna Palestina-konflikten, och att Israel-vänner skulle utgöra ett hot mot den svenska välfärden genom att främja mångkultur. Det finns ett parti i riksdagen som motsäger sig erkännandet av Palestina, och det är SD (det enda riksdagspartiet som erkänner problemen med mångkulturen). Majoriteten av svenskarna är enormt pro-Palestina, samtidigt som minst 90% av svenska medier propagerar för samma sak.

Så vad överväger saknade av din jämlikar och att bo i Svea land? En serb om talar svenska känns som en klen tröst.

Jag flydde landet för en handfull år sedan och ångrar det ej.

Jag flyttade till Finland. Finland är mycket likt Sverige på många punkter förutom massinvandringen och allt PK-svammel. Finland är officiellt tvåspråkigt så även om du bor i ett finskspråkigt område så är det lag på att försäkringsbolag, banker, facket, o.s.v. skall kunna betjäna dig på svenska samt att du skall kunna få alla papper av dem på svenska så saker som att fixa bankkonton, försäkringar, köpa hus o.s.v. blir enkelt.

Jag måste säga att det känns bra mycket bättre att låta sina barn växa upp här än i Sverige då detta land påminner mer om det Sverige jag växte upp i än det Sverige som existerar idag.

Jo, Finland lockar.

Men ge oss lite mer detaljer. Är det svårt att hitta jobb? Vad tycker finnarna om att du kom dit? Hur behandlar finnarna invandrare, är det skillnad på hur du behandlas och hur de bemöter "blattar"? Hur är bostadsområdena? Finns det "no-go areas"? I Finland finns det ju mycket zigenare, är där också massa trams med DO om de inte tillåts gå in i affärer och "shoppa på zigge-vis"?

Vilket land?

Vad lokalbefolkningen måste reta sig på er då ni står och babblar på svenska och inte vill anpassa er.