Hej flashbackers, här kommer en liten historia om mina intensiva första vecka i Filippinerna.
Bakgrund; började min Asienresa i oktober, har hunnit med Thailand, Laos, Kambodja och nu Filippinerna. Jag har haft en extremt bra tid aldrig råkat ut för några större problem eller dylikt... Lite jargong här och där men aldrig behövt kontakta polis trots mordhot från en ryss och en påtänd italienare som tyckte att en halshuggning skulle passa mig...
För drygt en vecka sedan anlände jag i Manila, Filippinernas huvudstad. Jag har på förhand blivit varnad om den organiserade brottslighet som existerar här, men naiv som man är åkte jag ändå dit.
Dag två i huvudstaden möter jag två filippinare, ett par som jag själv tar kontakt med, det är en man och en kvinna. Enligt dem är även de på semester då de säger sig komma från de norra delarna av landet. Vi slår följe och de visar mig kyrkor som påven kommer till att besöka nu på fredag (16/01) och slutar på en karaokebar för ett par järn och bira.
Väl där dricker vi öl och sjunger så gott vi förmår i Ca två timmar. En annan filippinsk tjej kommer och deltar.
Jag får telefonnumret till mannen och vi bestämmer att vi tillsammans ska besöka andra turistorter i närheten de kommande dagarna. Jag frågar om deras Facebook så att vi enklare kan hålla kontakten men får inte denna informationen pga. någon simpel ursäkt, kommer inte ihåg vad det var..
Efter detta bestämmer vi oss för att ta oss vidare till ett disco, här slutar mina minnen.
Det nästa jag minns är att jag befinner mig i en minivan med 4-5 filippinare, jag får panik och i all hast smäller jag till den kille som står över mig (jag ligger i mittgången) och lyckas rusa ut ur bilen. Vi befinner oss nu precis utanför mitt guesthouse ( jag måste ha berättat för dem om mitt boende under påverkan av drogen) och jag fumlar mig upp till receptionen. Jag blir direkt omhändertagen av personalen som ser att något är fel och när jag berättar vad jag minns blir jag omtalad att kolla mina bankkonton.
Totalt saknar jag 10 000 norska kronor ( har norsk bank). Jag kommer till polisen följande dag och skriver en rapport, de visar mig bilder och jag lyckas registrera två av de fem förövarnafrån polisens databas. Problemet är att polisen bara har bilder och inga namn. Numret jag fick av killen fungerar första gången jag ringer, nästa gång är det cancelerat. Drogtester visar att jag blivit utsatt för 'scopolamin'. Har gjort lite research om denna drog och den verkar förfärlig. Man blir i stort sett en zombie och förlorar totalt den egna viljan. Ni rutinerade flashbackers kan säkert mer om detta.
Idag, tre dagar senare vaknar jag upp med en snilleblixt, jag har ju fått numret till en av männen och trots att det kanske inte går att ringa numret så kan det fortsatt vara aktivt på Facebook. Det tar inte mer än 10 sekunder att finna snubben och 30 sekunder att finna kvinnan. Nu har jag deras riktiga namn och adress till vart de bor.
Jag har ju avtalat tid med polisen imorgon men jag är orolig över att polisen kan vara korrupt och att jag har att göra med ett gäng. Har planerat att resa i mer än ett år till och vill inte direkt sluta med att bli avrättad i en gränd i manila...
Bör jag lämna staden så fort som möjligt, byta guesthouse, eller upplysa polisen om all info och be dem om support och info om vad jag bör göra?
Denna historia är helt sann och jag kan ladda upp polisrapporten för att bekräfta detta.
Pengarna är borta och varken bank eller försäkringsbolaget vägrar betala tillbaka summan jag förlorat. Ett tips still andra som reser är att faktiskt ta en reseförsäkring som täcker förslust av pengar och baggage.
Vad har ni att säga kära flashvänner, vad bör jag göra? Svenska ambassden?
/ quicksy