Planerat att åka till Indien inom ett par veckor och känner mig taggad inför det. Dock det enda som oroar mig är fattigdomen. Att en tredjedel lever runt 1,25 $ / dag och att kontrasten från det svenska samhället är enorm. Är det något någon har upplevt? I så fall hur tog ni det?

Ja, du kommer att få se folk som är SJUKT fattiga. Du kommer också märka att många av de som tigger är ganska så lika zigenarna som tigger i Sverige. Jobbiga jävlar.

Klarar man inte av att se barn lida, skadas osv, så finns det bättre länder att besöka än Indien. Och kom ihåg att det verkligen är sjukt mycket folk i Indien.

Jo, jag har upplevt det. Hur tar man det..? Precis som man vill.

Antingen kan man ta det som en ögonöppnare kring resursfördelningen i världen, och minnas detta i upp till en vecka efter hemkomsten, eller så kan man försöka göra något åt det. Samt allt däremellan.

De flesta upplevelserna sker genom ögonen, man ser vilken låg standard det är på det mesta, hur primitivt mycket är och vilka saker som används.

Men visst vill många ha pengar av en, där gör du som du vill. En del tigger rätt upp och ner, men de flesta vill ha betalt för någon tjänst, beställd eller ej. Det visas vägar, hängs blomstergirlanger, öppnas kokosnötter och putsas skor.

Personligen ger jag aldrig eller mycket sällan till tiggare, men det kan hända till de som säljer något. De saffransgula blommorna på snöre kan du gott kosta på dig några rupies för om du ser.

Tyvärr finns det många barn som tigger, detta är ett stort jävla NEJ, att ge dem pengar. SKolan är gratis i Indien, även om undermålig och med av förklarliga skäl stora klasser. Det har hänt att jag köpt bröd till barn som jag bedömt haft det riktigt illa och det har också hänt att de fnyser åt mig.

Detta pga att inte sällan är det far i huset som behöver pengar för att försörja sitt alkoholmissbruk. Därför tvingas barnen ut för att tigga. Om det blir till lite fenny så får ungen en klapp på kinden. Blir det en sketen limpa vitt bröd så blir det en smäll på kinden.

Se filmen Slumdog Millionaire och avgör sen om du fortfarande vill betala en halv månadslön för att åka till ett av världens fattigaste länder.

Urbota fattigt är det på många håll. Men det kan väl vara bra att se för oss i Sverige, där folk kränks till höger och vänster för petitesser.

1,25 $ om dagen behöver inte nödvändigtvis betyda misär men det är klart, om du jämför din egna existens med deras så kommer kultur-krocken vara betydligt större än om du åker dit med öppet sinne. Jag vill inte trivialisera deras fattigdom men det går faktiskt att överleva på summor som vi svenskar anser vara ofantligt små. Jag ger inte pengar till tiggare men brukar ge mat eller vatten om jag råkar ha på mig en extra eller.

Fattigdomen stör mig inte, jag har sett massor av miserabla människor med dyra bilar och flashiga lägenheter i västvärlden. Fattigdom handlar (för mig) inte om pengar och indierna har gott om annan sorts rikedom. Lycka till!

Folk verkar få en hyfsad chock första Indien-resan. Så ja, du kommer få nya perspektiv.

Tack för alla svar! Bestämt mig för att åka ända, men börjar i Goa gör att få lite mjukstart!

Det gör du nog rätt i. Att landa i någon av Indiens största städer, såsom New Delhi och Mumbai, kan vara lite omtumlande minst sagt om du aldrig har varit i Indien. Goa är dock väldigt olikt Indien på flera sätt, och kontrasten är oerhört stor i jämförelse med resten av landet, så var redo

Sedan är det frågan hur nära in på fattigdomen du kommer. Detta beror på vilka platser i Indien du väljer att besöka, och i vilka områden. Nu kommer detta låta sjukt, men i de turistiga/välbärgade ställena i Indien så kommer du möta färre tiggare än om du går runt i "storstad" i Sverige - troligen är tiggeri förbjudet på många platser. I Goa tror jag inte jag stötte på en enda tiggare faktiskt, dock många försäljare av krimskrams.. Med det sagt så kan de tiggare du stöter på vara mera påstridiga, och i vissa fall bara barn.

Min feting...

Är inte det lite av charmen?
Att känna hur paniken börjar krypa i kroppen, svetten börjar rinna från pannan, hjärtat börjar slå hårdare och hårdare. Allt är kaos. Överallt du tittar är det kaos! Sen kommer tankarna: "Fan... Fan! Vad har jag gett mig in på? Vad gör jag är?! Fan! Idiot! Varför åkte jag inte till Thailand istället?!"

En sak som gäller i ex Mumbai är att det inte nödvändigtvis innebär fattigdom eller utanförskap att bo i slummen, de riktigt fattiga är hemlösa. Mumbai, delstatens och landets ekonomiska centrum, ligger på en extremt tätbefolkad halvö, vilket gör det svårt för staden att växa till ytan. Samtidigt är det där det finns jobb, alltså flyttar folk dit. Det resulterar i att om det finns en tom plats så bosätter sig folk där = mer slum. Jag har läst att runt hälften av stadens befolkning bor i slum, men vet inte om det stämmer.
Personligen ignorerade jag tiggarna i Indien och jag skulle definitivt inte ge någon tiggare pengar när andra tiggare kan se det.

Haha, undertecknad gjorde faktiskt ovannämnda "misstag" och talade således av egen erfarenhet. Det är, åtminstone efteråt, charmigt. Samma kan sägas om första gången när man övernattade i Sleeper-klassen på en 20 h tågresa, och av rädsla för att bli bestulen sover med väskan som kudden, för att tidigt på morgonen bli väckt av försäljare som skriker "CHAI, GARAM, CHAI!" i örat på en. Det är ju detta man kommer att komma ihåg Indien för, och ligga grunden för den hatkärleken man kände under resans gång - med betoning på kärlek.

Med det sagt, så beror det på hur TS är som person. Har läst flertalet "recensioner" här på Flashback som tyckte att sina erfarenheter i Indiens storstäder var hemska, vilket jag inte kan hålla med om, och det beror väl helt enkelt på förväntningar och preferenser.