Därför skrev jag nästan aldrig. Vore tacksam om du gav några konkreta exempel på när så skett. I alla de tusentals sidor av japansk historia (på japanska) som jag plöjt igenom de senaste 20 åren har jag kommit i kontakt med intern exil, seppuku och exakt fem avrättningar, samtliga med svärd. Men före 1000-talet förekom det hängningar, å andra sidan fanns det då inga samurajer.

Jag undrar om du inte blandar ihop begreppet skarprättare med kaishakunin på japanska 解釈人 som var assistent till den som begick seppuku och högg huvudet av vederbörande när magsnittet genomförts.

Nej, kaishakunin kan definitivt inte ses som skarprättare. Hans uppgift var att hjälpa samurajen att behålla hedern. Det var snarare en sekundant och ett hedersuppdrag. Han användes inte till avrättningar.

Bland annat Iemitsu Tokugawa ska ha gått hårt åt en del samurajer i efterspelet av Shimabaraupproret med offentliga avrättningar bl.a. i avskräckningssyfte. Det är faktiskt den enda gången under Edo-preioden en daimyo blev halshuggen.

Nu förstår jag bättre vad du syftar på. Känner du till skillnaden på seppuku och jiketsu (自&#27770? Om de stod inför risken att dömas till döden så lät som regel någon viska i deras öra att de riskerade att förnedras så att de själva kunde föregå en eventuell bödel, då hedern var viktigare än livet för en bushi.

Shimabara handlade om att få slut på de sista kristna överlevarna (sett ur Edos perspektiv). Nyfiken på om du kan ange vem denne daimyo var?

Om du intresserar dig för samurajer så rekommenderar jag varmt att du läser den här boken.

Jag kommer inte ihåg dennes namn tyvärr. Är urkass på namn. Det stämmer bra det med Shimabara, och det var många ronin som blev avrättade efter upprorer. Även om de var ronin hade de en samurajs status och förmåner.

Har själv studerat i en koryu-skola i ca 20 år, så man har fått lära sig en hel del historia.