Hitta diskussioner med liknande innehåll

Dina märkliga möten med japanskor

#25 2015-04-08, 20:59
bjornebarn
Ursprungligen postat av Bagarns

Helt olika studieerfarenheter ja. Men jag jobbar nära högt uppsatta chefer på ett multinationellt företag och där är det inte så att man kan märka stor skillnad på dessa och gemene man. Vad man betalar för har inget med kärlek att göra. Jag tror inte man kan dra en linje utan att verkligen göra en stor studie mellan olika samhällsskikt och säga att dessa är si och dessa är så.


Nej, precis, och det var därför jag var tydlig med att jag endast generaliserade utifrån mina erfarenheter, men sedan kom du och menade att jag har fel...

Skall jag spekulera vidare så skulle jag säga att det generellt inte ses som så allvarligt om man går till bordeller.
#26 2015-04-14, 19:17
Bagarns
Ursprungligen postat av bjornebarn
Nej, precis, och det var därför jag var tydlig med att jag endast generaliserade utifrån mina erfarenheter, men sedan kom du och menade att jag har fel...

Skall jag spekulera vidare så skulle jag säga att det generellt inte ses som så allvarligt om man går till bordeller.


Nu talar vi samma språk. Det är helt och hållet dessa inrättningar i olika varierande former som jag syftar på.
#27 2015-04-20, 17:36
A_Chisaki
Angående otrohet så tror jag att det är lätt att generalisera och dra alla över en kant. Japan har en befolkning på 126 miljoner människor som uppgörs av en mångfalld av socioekonomiska och kulturella grupper, och utöver det är givetvis alla individer olika.

Jämfört med Sverige finns inte på samma sätt den judeo-kristna traditionen vad beträffar moral och syn på förhållanden, och man kan väl säga att det finns ett mer praktiskt synsätt på olika sorters relationer, inklusive relationer av lust och av nytta, om man kontrasterar dem så. Med det sagt så tror jag det är vanligt i Japan att se sig själv och sin omvärld på ett kollektivistiskt sätt, vilket gör relationer och ens sociala plats viktigare jämfört med svensk kultur, som ofta är mer individualistisk. Jag tror, om man jämför, att Sverige är ett mer förlåtande samhälle för dem som varit otrogna. Samtidigt har Japan, som världen i allmänhet, präglats enormt av västerländska influenser vad beträffar förhållanden och allt annat, och det är svårt att isolera Japan i den här bemärkelsen.

Otrohet är sannerligen inte kulturellt sanktionerat i Japan, utan det kanske snarare är så att det finns ett bredare sätt att se på förhållanden jämfört med i Sverige.
#28 2015-04-22, 01:13
MarcoBolan
Träffade ett tag en snygg japansk student på 26 år som aldrig hade haft en pojkvän och inte sa att hon tyckte relationer verkade jobbigt.
Tyckte det va väldigt udda, motsvarande tjej i Europa hade säkert gått igenom dussintals pojkvänner sen de var 16 men hon hade aldrig haft nån riktig menade hon, och ville det heller inte.

På senare år har jag hört lite mer om hur det funkar i Japan och det är tydligen rätt vanligt.
Relationer i Japan verkar överlag väldigt märkliga. Speciellt biten med att det sägs att kärleken alltid dör i långlivade äktenskap, att man i princip ser på varandra mer som släktingar än make och fru efter man fått barn.
Verkar nu gå en av unga inte är intresserade av att ha seriösa relationer eftersom de tycker det verkar "jobbigt" och som inte heller tror på äktenskapet då de väl är luttrade att se föräldragenerationens relationer dö ut.
Flera som pratar om det i detta Vice-reportage om kärlek och sexindustrin i japan
https://www.youtube.com/watch?v=qpZbu7J7UL4
#29 2015-06-21, 10:44
mikael2
Finns liknande i koreanskor också?
#30 2015-08-28, 14:02
AschbergersSyndrom
Ursprungligen postat av A_Chisaki
Otrohet är sannerligen inte kulturellt sanktionerat i Japan, utan det kanske snarare är så att det finns ett bredare sätt att se på förhållanden jämfört med i Sverige.

"Otrogen, jag? Nej gumman, jag har bara ett bredare sätt att se på förhållanden"
#31 2015-09-21, 05:10
Ursprungligen postat av remixutoheaven
    Som i Kina-forumet så finns det en tråd om märkliga möten med kinesiska tjejer, tänkte kanske om det vore passande med en tråd om japanskorna. Precis som där främst inom dating, beteende och konstiga sammanhang där vi, svenskar, förbryllat undrat vad som har hänt.

    I vanlig ordning så skall ju TS börjar. Innan jag berättar så måste jag påpeka att jag faktist aldrig har varit i Japan men mött en hel del utomlands i olika tillfällen.

    ----

    Första dagen på ett utländsk universitet så kom jag in i klassrummet, själva universitet kryllar av asiater, och jag är den enda vita i rummet. Bör påpekas att detta är på nordamerikanska marker.

    Lektioner rullar på, allt är frid och fröjd. När det sedan är dags gå till nästa lektion och jag är ute i korridoren, känner jag någon rycker i mina tröja. Vänder mig så klart om och undrar vem denne filur är, framför mig står en typisk japansk tjej och fnittrigt sträcker fram handen.

    Som vänlig svensk man jag är strör jag på ett brett leende och hälsar. Vi småpratar lite och hon undrar var jag kommer ifrån osv. Säger att jag är från Sverige och att jag läser det ämnet. Givetvis vill hon veta mitt schema, och undrar om jag behöver hjälp eftersom jag är ny där.

    Visar mitt schema och tackar ja till en liten rundvandring, när hon ser schemat lyser hon upp som en glödande lampa och nästintill skriker "we have the same schedule", tar mig i armen och leder genom hela skolan till nästan lektion. Samtidigt som hon möller på allt om skolan i en rasande takt.

    Sen den dagen har hon liksom varit fast vid mig, varje gång hon ser mig skiner hon upp som en sol och springer rakt in i min famn. Hon skall alltid presentera mig för hennes vänner, sitter bredvid mig på lektionerna och även om jag inte behöver hjälp ser hon alltid till att kolla igenom om jag har gjort allt rätt.

    Precis som de flesta unga asiatiska tjejer så är hon väldigt omogen tjugoåring och har en mognad som en 12-14 åring. Fnittrar och skall alltid klänga på en samt om man säger någon komplimang, om vad som helst, blir hon illröd i ansiktet och hävdar att det inte alls är så. Ja, ni fattar.

    Ställer det mest underliga frågor såsom hur mina alkoholvanor ser ut m.m. När hon hörde att jag var svensk hade hon tydligen googlat om Sverige och svenskar. Ställde en massa frågor om det som hur ofta vi bär nationaldräkten till hur köttbullar smakar och varför det står att svenskar är så "tysta" och "introverta" när jag inte alls är det.

    Jag är liksom som en liten gud i hennes ögon, vilket kan vara jobbigt ibland dock är hon väldigt snäll och vänlig.

    Det är ett av mina möten, hur har era varit?

    Trevligt att bli uppskattad. Vi är överlag ganska dåliga på det här i Sverige. Var glad istället.
    #32 2015-09-22, 04:46
    Pletheneis
    Kollat på en del koreanska filmer. Tjejerna i dessa filmer beter sig nästan identiskt som TS japanska tjej. De "avgudar" killen, är väldigt "barnsliga", ständigt skuttandes, fnittrades, blyga och omogna som en 12-13 åring. Vet inte vad detta beror på.

    Personligen föredrar jag den här typen av tjejer snarare än vissa "maskuliniserade" svenskor, som på något sätt fått för sig att de måste klä sig, bete sig, gå och prata som en man, för att bli behandlad jämlikt.
    #33 2015-09-28, 04:01
    Ursprungligen postat av Aktien


    Jag frågar då en förbipasserande person var Kotama Hotel ligger. Personen pekar på just det hotellet jag kom ut från. Jag går in igen och är lite småtvär. "KOTAMA HOTEL?!". Personen visar mig ut igen. Jag frågar ytterligare en person, som återigen pekar på samma hotell. Då går jag in en tredje gång. Denna gång plockar jag upp min dator och visar min online-bekräftelse, och visst fan är det rätt ställe. Sedan denna incident har jag undrat varför receptionisten inte reagerade på namnet. Hotellet har det namnet på Tripadvisor och på andra sidor (jag lade betoningen på det sista a:et) :|


    Japanskan är ett ljudfattigt språk, vilket innebär att det finns många ord som i en svensks öron låter i princip identiska men som kan ha vitt skilda betydelser. Dessutom betonas i princip aldrig enskilda stavelser och varje vokal (finns bara fem: a, i, u, e och o) kan bara ha ett uttal. Så när vi säger Yamaha med svenskt uttal så blir det två fel då vi dels betonar sista stavelsen och dels då ändrar uttalet på a:et). För en japan så blir det ett för honom/henne ett helt nytt uttal och därmed ett helt nytt ord som de inte förstår.
    #34 2018-01-16, 01:58
    Kumabjorn
    Min dåvarande flickvän och jag skulle gå på bio i Shibuya. Stor biograf med större lobby. Vi anlände tidigt, köpte biljetter och det var en halvtimme kvar innan insläpp. Lite för kort tid att gå någon annanstans, lite för lång för att bara sitta och hänga i en lobby. Istället för snack bar med korv, popcorn, läsk och liknande fanns det en uppsjö automater (japanerna älskar sina automater) bl.a. en där man kunde köpa olika hamburger varianter. Ett stort plåtschabrak. Flickvännen, som då var 21, undrade hur i all världen en automat kunde fixa hamburgare. Istället för att säga att det antagligen fanns en mikrougn där bakom lade jag ut texten om att det fanns kinesiska dvärgar bakom plåten. Då de inte behärskar japanska var man tvungen att sätta upp det som en automat, dessutom var kinesiska dvärgar från södra Kina synnerligen värmetåliga så de var nog två stycken där bakom för att hålla varandra sällskap.

    Hon slukade detta med hull och hår. Själv kunde jag inte hålla mig för skratt. Men det lärde mig också att de är starkt auktoritetstroende samt att humor fungerar lite annorlunda i våra olika kulturer.
    #35 2018-01-16, 09:44
    bjornebarn
    Ursprungligen postat av Kumabjorn
    Min dåvarande flickvän och jag skulle gå på bio i Shibuya...


    Haha Visserligen finns det lite i det du säger, tex tror japaner på ALLT de ser på TV eller hör på nyheterna, ingen form av kritiskt tänkande alls, men no offense, just hon kan inte ha varit speciellt smart...
    #36 2018-01-16, 10:36
    Kumabjorn
    Ursprungligen postat av bjornebarn
    Haha Visserligen finns det lite i det du säger, tex tror japaner på ALLT de ser på TV eller hör på nyheterna, ingen form av kritiskt tänkande alls, men no offense, just hon kan inte ha varit speciellt smart...


    Hon var musikelev, spelade piano. Faktiskt inte dum, men väldigt okritisk till auktoriteter. Som skapligt flytande västerlänning hamnade man lite på piedestal på den tiden. Var med i TV ett flertal gånger endast av den anledningen. Numera vimlar det av folk som kan japanska, på den tiden (tidigt 80-tal) var det ganska unikt.