Nej, jag skulle snarare säga tvärtom...
Har varit ute och rest en hel del själv och då haft skitkul, träffat massor med intressant folk, varit tvungen att ta kontakt med okända, lösa diverse dilemman som uppstått utan att ta hjälp av andra och så vidare. Att resa själv har fått mig att växa som person och bli betydligt mer ansvarstagande än vad jag var innan jag började resa.
Två gånger har jag gett mig ut på långresor tillsammans med någon annan och båda gångerna har jag gett upp hoppet om den jag rest med (Tröttnat på att vara barnvakt och styra upp allting åt någon annan vuxen som mest fungerat som dödvikt utan egen initiativförmåga.) och till splittrats för att ändå resa vidare själv.
Om man reser med någon annan måste man nästan ge sig in i onödiga kompromisser och annat som gärna förstör mycket av nöjet med att rea.
Ska jag resa med någon annan så gör jag det gärna med min flickvän eller själv, brorsan och min ena syster funkar också, men inte med andra vänner eller bekanta.
Kortare resor (Typ en vecka eller två.) spelar det nog ingen större roll om man reser själv eller i sällskap beroende på vart det är man ska och vad man vill göra. En vecka själv med en trave böcker kan ju vara hur trevlig som helst...