År 2008 blev jag inbjuden av en vän från Norge att följa med ner till Ghana. Jag funderade några sekunder, ryckte på axlarna och sa, visst, varför inte?
Nu har jag just kommit hem från mitt 8e besök. Akkumulerat 2 år och 3 månader livstid spenderat i Ghana. Detta trots att jag nu är rullstolsburen och väldigt svag.
Första resan dit ner fick man lära sig ganska snabbt att solen där är farligt stark. Mitt på dagen, utan solskydd, blir du solbränd på 3 minuter. Det tar dock 15 minuter för huden att bli röd... Jag blev till och med solbränd av att sitta i skuggan en längre tid.
Första gången man gick ut ur planet var som att gå in i en bastu. Men nu har jag blivit väldigt van vid det. Normalt skulle jag väl säga att det tar ca 1 vecka att sluta dygnet-runt-svettas. Efter en månad känns det som en normal svensk sommardag. Men sista gången jag var nere så tok-svettades jag inte mer än ett dygn eller två.
Folket där nere går inte alls att lita på. Jag hade tur den första gången jag åkte ner. Då träffade jag "chefen", den enda personen hittils som verkar vettig i huvudet. Alla andra verkar bara vara intresserade av att lura dig på pengar. Ett av de vanligare sätten är "affärer" som skall ge vinst. Visst ger det vinst, men inte för dig. Du satsar X kronor och får noll i vinst. Din lokala "vän" satsar 0 kronor och får X i vinst...
Någon som lovar att göra något för dig är vanligt. Det betyder dock att han inte kan eller vill göra det, men han behöver bara lite pengar först för att lösa något litet problem innan du får det du vill ha...
Låna pengar... Det finns ingen i hela Ghana som frivilligt skulle betala tillbaka ett lån om dom hade pengar över. Om du inte har tid och ork att ringa, jaga och trakassera låntagaren i veckor eller månader så kan du glömma att någonsin få pengarna tillbaka.
I snitt kan det gå på kanske 10,000kr i månaden för en längre vistelse där nere. Så är det för mig i alla fall. Innan jag åkte ner sist hade jag ca 60,000 på banken. Vid hemresan 6 månader senare var kontot på bara ett par tusen.
Jag har till och med börjat lära mig språket lite. Än så länge bara enkla fraser men mer än bara "hej" och "hej då". Ett stort problem är mängden språk där nere. Och alla vill lära dig just deras språk, eller dialekt. Och naturligtvis är dom inte utbildade lärare och kan inte det exakta språket själva. Ofta handlar det om "är det ett ord eller flera?". De säger att det är ett ord men oftast är det ett sammanslaget ord, eller många ord tillsammans.
Problemet jag har nu är finansieringen för framtida resor. Som handikappad sjukpensionär så är det inte så lätt att skrapa ihop pengar. Jag önskar att det funnes något jag kunde göra för att tjäna lite extra pengar. Både här i sverige och när jag vistas där nere...
/Joonicks