Sörjer en gnutta över just det där. Har rest extremt mycket genom åren. Säkert närmare hundratalet utlandsresor. Peking kan va coolt, en lång jävla mur, ett stort torg och nån svart marknad, shanghai har massa neonljus, manhattan bränner man av det mesta på ett par dagar, i amsterdam hinner man se både kanaler och upplysta skyltfönster inom loppet av en kvart och manila vill man helst bara lämna.
Men rom har fan i mig allt. Ingen ens måttligt historie- och kulturintresserad människa i världen kan påstå rom inte är världens största och mest imponerande museum. Visst kan man bli trött på trafiken och köerna till sixtinska kapellet men ska man se en enda stad i sitt liv så är det ändå rom.
Ändå åker man till paris och london, eller ligger förslappad på en strand i thailand eller på nån kanarieö. Kan för mitt liv inte begripa det. Kommer aldrig kunna begripa det. Som storstad spöar rom både paris och london by f..cking far.
Och vill man åt stränderna så kan ingen kanarieö i världen mäta sig med det bästa i italien.
Men likförbannat så förbises italien av för många. Som sagt, kommer aldrig begripa varför.
Svammel nu. Timmen är sen. Go natt.