Ursprungligen postat av BaconMedBacon
Nej, vi strävar såklart inte efter att uppfattas som fisförnäma storstadsbor, vilket vi heller inte är och förmodligen(förhoppningsvis) kommer ingen att se oss som sådana, men jag vet inte riktigt om jag känner för att ljuga om min religiösa status. Visst har jag varit medlem i Svenska Kyrkan men jag är inte på något sätt troende.
Jag kan ta ett annat exempel:
Inför affärsmöten händer det att man frågar folk vilken religion de har eller vilken kyrka de tillhör.
Avsikten är att man sen sitter tillsammans, tar en drink och diskuterar med jämlikar. Lite sånt där socialt smörjemedel som skapar god stämning och brukar underlätta vid affärsförhandlingar. Ytterst sällan om ens någonsin handlar det om att diskutera teologiska spörsmål, det kan t.o.m. vara ganska mycket alkohol inblandat och samtalen blir därefter.
Svarar du att du inte har någon religion blir det liksom svårt att placera in folk efter det schemat. Även om kanske just "Lutherans" inte är vanliga där på ort och ställe så tänker värden att du isf närmast tillhör metodist/baptist/pingst/protestant-familjen och då får du ingå i den gruppen även om du så är den ende i sällskapet som är det (samma sak om du varit/är jude eller katolik - Även om folk kanske inte har så höga tankar om dem så vet man åtminstone att man har med någon som kan de sociala umgängesreglerna och som kanske även är starkt engagerade lokalt i sin egen församling).
En "atheist" "non-religious" riskerar att placeras ensam, utan någon att samtala med för då går det inte att placera in dig någonstans med de andra. Är du inte med i någon kyrka, vad gör du då för dina medmänniskor och din omgivning som gör dig pålitlig och trovärdig, är du en sån där man inte kan lita på ställer upp när det verkligen gäller? Med andra ord, du har just skrivit under ditt egna sociala misslyckande när alla andra runtomkring dig sitter och har trevligt - Utan att ha diskuterat ett ord om kyrkan och Gud.
Du måste ha i åtanke att kyrkan är ett värn mot den världsliga råheten just eftersom det inte finns något motsvarande offentligt socialt skyddsnät som i Europa. Blir du av med jobbet och du har ett hus och en familj att betala för är steget inte långt till "food stamps". Det kan ingen överleva på för det är inga pengar utan kuponger som växlas in mot (billig och usel) mat. Samma sak om du behöver en större summa pengar till en operation och inte vill ruinera dig på ockerräntor.
Då kommer kyrkan och dina kyrkgängande grannar in i bilden. De ordnar en fundraising, uppmärksammar och ber för dig under gudstjänsten. Hur glädjande är inte det att dina vänner och grannar sitter där och lyckönskar dig och stöttar dig med medel för detta? Sen när du är på fötter igen, fått ett nytt jobb eller efter att operationen betalats tackar du för allt stöd och skänker pengar nästa gång när det är någon annans tur och kanske lite extra till underhållet av kyrkan om det går riktigt bra för dig efteråt.
Med allt detta sagt så har ni visserligen ett visst mått av "fool's license" som utlänningar. Men det riskerar att bli väldigt långa haranger och utläggningar ni får göra för att förklara er och hur det ligger till jämfört med de 5-10 sekunderna där ni förklarat att ni är luteraner (ingen förväntar sig att ni därefter ska komma med långa utläggningar om vad ni gör lokalt för er församling, däremot vet de om att ni verkar vara killar man kan lita på
.