Ändå sjukt hur det kunde se ut sådär i ett I-land. Verkligen tusetanls junkies längst gatorna som bor i skräp/sitter i skräphögar. Inte ens skumma kretsar i kapstaden gav av mig samma känsla av misär när jag var där en sväng.

Hemlosheten ar valdigt "koncentrerad" i storre stader i USA, i synnerhet i de varmare omradena (av forklarliga skal), darfor ser det ut som att USA har valdigt mycket hemlosa. Jamfor du statistik over antal hemlosa med andra lander i varlden sa ligger USA inte ens i narheten av toppen pa den listan. Tror t.o.m Sverige per capita har en mycket hogre hemloshet an USA, men man ser inte folk pa gatorna pa samma satt iom klimatet ar helt annorlunda och i Sverige betalar man hoga skatter for att kommunerna ska rensa upp och kasta skrap. Tror aven att couch surfing och ta droger ar mer av en "inomhussport" i Sverige, ingen vill talta i sadant klimat.

Om du kanner till USAs politik sa vet du aven att det ar typiskt liberala stader som har de absolut varsta problemen.

Om man har en drom om USA, varfor skulle man bosatta sig i ett getto nar det finns sa otroligt mycket battre, trevligare och finare omraden att valja mellan? Precis som i Sverige alltsa.

Inte alltid i varmare områden. Bor just nu i Seattle efter att ha bott 2.5 år i San Diego och det är MYCKET mer hemlösa här och vädret här är allt annat än camping vänligt. Iallafall vad jag observerat.

jo det stämmer. Men det beror ocksa pa att man har ett helt annat liv harborta. Det finns rejalt mer att gora. Och att man har en hel del extra pengar att rora sig med jamfort med svensson innebar att man far ett mycket mer aktivt liv. Med roliga upplevelser som slar sig lite hogre an vad jag nagonsin sag i sverige.

Forra helgen akte vi ett gang (8) familjer ut I en nationalpark som ar ungefar lika stor som skåne. I detta ekipage med att antal campers, Toy haulers, och RV's kom ett antal 4 hjulingar, motorcyklar, tva batar. kajaker etc. och lite annat roligt. Dessutom de for de svenska sa svarforstaeliga vapnen.

sen tillbringar man tva dagar med att ha en massa roligt. Da bensin NORMALT inte kostar sa mycket (lets go brandon) sa blir det en hel del aka. Skjuta, och ha roligt med barnen.

Da ska det sta helt klart att de flesta av de har familjerna klassas som medelklass. Familjeinkomster mellan 60k och kanske 85k Per ar. Sa "rika" ar de inte. Ett par ligger rejalt over det snittet, med det marks inte pa nagot vis. (ev att en av dem har ett monster till fiskebat)

Mat ol vin och sprit ar inte heller speciellt dyrt. Det blir forstass mycket grillat. SAg precis att Entrecote Kostar 710kr /kg pa ICA Faltoversten, kostade mig lite under halften. Allt annat ocksa lite eller mycket billigare i jamforelse. Sa man ater och dricker gott. Har en massa trevligt folk med liknande intressen att umgas med, och har tillgang till saker som man bara kanske kan gora I sverige... Under semestern, Om man har sparat rejalt...


Sana har utflykter sker en eller ett par ganger i manaden. Langre helger blir det ocksa oftast storre fester eller utflykter.

Sa de dar 5 veckornas semester skiter jag ganska friskt i. (eller sket eftersom jag tar hur mycket jag vill nu for tiden) Jag har mini semestrar hela tiden som slar det mesta man kan hitta pa nan charterresa till nan turistfalla.

USA ar inte latt, man maste jobba hacken av sig for att komma upp, men mer eller mindre alla som inte ar helt vardelosa KAN gora det. Och nar man val kommit upp blir det rejalt mycket lattare, och avsevart mycket lattare / roligare an sverige nagonsin blir for medelsvensson.

Ar man nan vekling som helst vill att andra ska ta hand om en och man ska minsan ha 5 veckors semester fast man suttit pa en samling utvecklingsgaranti jobb och slappat I aratal. Da ar sverige helt klart overlagset. Sen kan man aka till kanarieoarna i en vecka och dricka svenskt kaffe pa grisfesten medans man gottar sig over hur overlagset sverige ar. Nej tack.

Men tack for ditt inlagg, alltid roligt att se hur fel svenskar i genomsnitt har om hur livet ser ut I USA.

Jo, jag håller med om att det finns mycket självgodhet från svenskar om att det skulle vara så mycket bättre här. Min upplevelse av USA är att även om folk jobbar mer så är vardagen ändå lättare på nåt vis. Exempelvis att man har råd att gå ut och äta lite oftare istället för att laga mat hemma. Det är inte samma grå känsla som här i svedala när man i regn och rusk i november ska cykla till dagis och hämta ungarna för att sedan åka hem och steka fiskpinnar.

Har emellanåt funderat på att flytta till USA, men är lite kluven. Just nu är största abret att jag börjar känna mig gammal. Närmar mig 40 och känner mig tveksam till om det är värt besväret att bryta upp och börja om någon annanstans. Hur gamla var ni som nu bor i USA när ni flyttade? Håller ni med om att det är lättare att bryta upp när man är ung? Upplever att det ändå är lättare att skaffa vänner i USA. Stämmer det eller är det kanske en falsk föreställning baserat på att amerikaner vid första anblicken är lättsammare och trevligare att ha att göra med?

Min största erfarenhet av USA var när jag var utbytesstudent på high school i Kansas för drygt 20 år sedan. Har efter det blivit ett par kortare besök bara. Ska ärligt säga att jag inte trivdes jättebra på high school. Beror delvis på att jag var lite av en looser på den tiden och hade svårt att anpassa mig till high school livet och skaffa vänner. Upplevde att det var ganska hård stämning och konkurrens emellanåt. Samtidigt var min upplevelse att man som tonåring i USA blev behandlad lite som en 5-åring i Sverige. Var så skönt att komma hem till Sverige igen och uppleva en betydligt större frihet faktiskt. Med det sagt så tror jag ändå att livet som vuxen är bättre i USA än i Sverige. I alla fall om man är någorlunda skötsam och klarar av att gå upp på morgonen och åka till jobbet i tid. Dels att man har mer pengar över att röra sig med. Men jag uppskattar också att amerikaner överlag är lättsammare, trevligare och artigare än svensken.

tror att det ar lite skillnad pa utbytes studenter och vanliga amerikaner. Har man en utbytesstudent i familjen far man nog hantera dem lite som 5aringar. Speciellt om de kommer fran ett land som sverige. Jag ar aldre an dig, nar jag var i skolaldern drack vi visserligen, men nagon som rokte marijuana eller hash klassades som en riktig sopa, tyngre droger an sa var det inte ens tal om. Sa det var inget storre problem. Har I usa daremot finns det inte manga i min alder som inte rokte pa i skolan. Sa jag tror att utbytesfamiljer nog var lite extra varsamma med ungdomar fran skyddade verkstader som sverige. Sex a andra sidan ar ju precis tvartom.

Jag flyttade nar jag var i ovre 20 ars aldern Klart att det ar enklare nar man ar ung, Jag provade Australien I tva ar innan dess sa jag visste att jag inte ville bo I sverige, aven om jag inte kande att australien var ratt.

I 40 ars aldern ar det lite "brattom" om du ska starta fran noll. Men a andra sidan, om du har lite kapital och dessutom en utbildning eller erfarenhet som kan ge bra lon sa gar det ganska fort att komma i fatt och sedan springa om det liv du har i sverige. Nagot som ska kommas Ihag, ar att sverige inte betalar ut pension till folk som bor i USA. Och Amerikansk Allmanpension (social security) kraver att du har jobbat i minst 10ar. men det ar inget att bygga en framtid pa. Kan du tjana over 60k, (genomsnitts inkomst per familj) och dessutom startar med installningen att du ska arbeta smart med pengarna kan du ganska fort komma upp dig.

Det ar forvanande hur manga som springer och koper hus och bil till maxvardet de kan lana> och sen sitter och sliter ihop varje manad bara for att betala av.

Jag kom som Student (aven fast jag ver 30). Och det gav mig ratten att jobba 20tim i veckan. Jag borjade som bilforsaljare. Och eftersom det handlade om provision kunde man tjana rejalt mycket mer an de flesta svenskar som kom hit och tog nagott skitjobb i skolan eller nagon butik. Efter det gick jag over till bostadsmarknaden. Gick att salja hus som bara fan och man tjanade rejala pengar. (innan 2008). Dessutom skaffade jag mig ett "Andrajobb" som jag kunde betala rakningarna med. Med andra ord. jag tjanade ganska stora pengar pa mitt vanliga jobb. Men min livsstil grundade sig pa en sidoinkomst.
Pa det viset gick det ruskigt fort att jobba ihop ett kapital som kunde borja generera inkomster sjalvt.

Hade jag gjort som de flesta andra. Spenderat pengar pa dyra bilar, stora hus och allt mojligt hade jag inte haft det sa enkelt. Nu har jag ett efter svenska matt stort hus, (400kvm) som ar betalt fullt ut och jag kor fortfarande inga mercedes osv. Men jag jobbar precis sa mycket som jag vill. Och kan gora mer eller mindre vad jag vill, nar jag vill.

Sa det hela beror helt pa din installning. I USA jobbar man hacken av sig, men ar man smart sa betalar det sig flerfaldigt gentemot sverige. Ar man korkad, sa svider det mycket mer harborta.

Ok, jo det underlättar ju om man kan komma in och få ett hyggligt jobb rätt fort. Jag är visserligen ingenjör, men inte inom IT. Har senaste åren jobbat mest med administration och personalfrågor. Varit gruppchef för konsulter mm. Och konsult själv innan dess. Känns ju spontant som att det kanske inte smäller jättehögt om jag skulle flytta? Blir lite som att börja om från början, vilket är lite drygt. Men jag håller med dig om synen på pengar. Har varit lite emot att ta stora lån bara för att jag kan, men ska ärligt säga att jag varit lite dålig på att lägga undan. Har lite sparpengar, men inte jättemycket.

För att förtydliga så trivdes jag ganska bra med den familj som jag bodde hos som utbytesstudent. Det var mer livet i skolan och med kompisar som jag upplevde inte var nån höjdare. Umgicks mest med ett par tyska utbytesstudenter som jag tyckte jag hade mer gemensamt med, men de bodde i en annan stad så det blev ju inte att man träffades varje dag direkt.

Jag var lite av en outsider i Sverige också, men hemma tyckte jag faktiskt det var lättare att skaffa vänner i skolan. I alla fall sådana som jag kunde göra grupparbeten med och käka lunch ihop med mm, även om jag inte hade så mycket kompisar utanför skolan i Sverige heller. I USA däremot var jag rätt ensam om jag ska vara ärlig. I high school var det väldigt uppdelat i olika grupperingar vilka som umgicks. Det var de coola och populära kidsen (killar som höll på med sport och cheerleadertjejer mm). Det var även dessa som var duktiga i skolan och hade bra betyg. Sedan var det typ WT som var lite av strulputtar och som hade ganska svårt för sig och ibland hamnade i trubbel. En mindre grupp var typ cowboys som bodde på landet och de höll sig rätt mycket för sig själva och körde stora pick-ups. Jag passade inte in i någon av dessa grupperingar och kände mig ganska utanför.

Och tyckte nog att detta med att bli behandlad som en småunge var något som skolans personal stod mest för. Bara en sån sak som att man inte fick lämna skolan under skoltid, vilket jag vid det laget hade kunnat göra i flera år i Sverige. Åtminstone sedan högstadiet. Och att inte ens få gå på toa utan ett skriftligt tillstånd från läraren. Många såna skitsaker gjorde att jag mest upplevde skolan som ett fängelse. Men de flesta lärarna var trots allt väldigt bra och trevliga, så det var inget fel på dem på det viset

Ja da ar jag med, jo de dar grupperingarna ar klassiska i Highschool. Inte for att jag sag dem personligen men jag har ju gott om vanner.

I vuxen alder ar det lite enklare tror jag, man hittar folk som man har nagot gemensamt med och det gar MYCKET lattare att skaffa nya vanner.

Bra exempel, traffade en kille haromdagen som ar pappa till en pa min sons fotbollslag. Vi pratade om lite allt mojligt, efter en stund kom vi in pa att vi bada gillar att laga mat. Och nu ska min familj till deras I helgen och grilla. Om man ar oppen, lite allmant trevlig och glad sa gar det ganska smartfritt att traffa trevligt folk. Och i allmanhet sa ar folk trevligare har. (som du sag pa lararna kanske)

Och ingengorer med konsulterfarenhet finns det gott om mojligheter for. Borja titta efter jobb ska du se. att starta "Fran borjan" blir det verkligen inte med den bakgrunden. vet ju inte vad du har for inriktning som ingengor, men jag har aldrig hort talas om en ingengor som inte hittat jobb. Att kunna jobba som konsult for foretag som arbetar mot europa eller till och med sverige borde bli ganska latt att hitta nagot.

Snabb koll visar att en ingengor ligger i snitt pa 114000 dollar om aret, med intervallen 66k -163k. Sa hamnar du bara i narheten av genomisnittet sa kommer det ga ganska fort att komma pa fotter.

Ja, men det känns ju uppmuntrande. Tack för feedback. Kanske inte ska ge upp tankarna på emigration ändå. Som jag lite antyder så låg nog en del av orsaken till mina sociala svårigheter under mitt highschoolår hos mig själv. Dels tror jag det generellt livet är lättare som vuxen, men jag har också utvecklats som person och är inte lika socialt inkompetent som jag var förut

Tror ändå att USA är relativt lätt att anpassa sig till som utlänning jämfört med många andra länder. I amerika är de ändå vana vid en stor invandring och har generellt en välkomnande attityd. Dessutom anser jag mig kunna språket nästintill flytande, vilket såklart är en fördel. Kanske att våra nordiska grannländer skulle vara relativt enkla att flytta till för en svensk också.

Tycker helt klart att du ska lagga lite tid pa att forska i saken.

Det ar mycket mindre "inrutat" vad for jobb du kan ha. Jag vet inte hur det ar i sverige nufortiden, men det brukade vara att man holl sig till sin specialitet ganska mycket. Harborta handlar det mest om vad du har gjort och vilka kunskaper det gett. Med dina kunskaper kan jag se projektledare som en kanon position. Contstruction project management t.ex. nagot som jag kanner en kille som jobbar med, han ar INTE ingengor, men har genom erfarenhet i omradet byggt upp sig i Branchen, och klassas nu ganska hogt. Kan du dessutom skrapa ihop en PMI certifiering sa ar det ju inget som skadar. https://www.pmi.org/

Inte for att det ger automatisk framgang, men det skulle kunna ge dig en mer lattigenkand kvalificering for en amerikansk anstallning.

Kom ihag att har skapar man sina egna framgangar mycket mer an vad som nagonsin vart mojligt i sverige.

Har en "granne"... (samma stad intilliggande omraden). Som kom hit fran Bulgarien pa Green Card Lottery. Kom som 28aring 1995. Jobbade som rormokare, efter ett par ar skaffade han sig certifieringar som kravdes och borjade pa egen hand. Ligger och tjanar langt over 200k om aret nu. Vill man sa gar det.

Personligen sa jobbade jag som en vettvilling i borjan, men jag hade ocksa en djavla tur ett par ganger. hamnade I ratt branch vid ratt tid osv. Da ska man inte glomma att jag ocksa hade ett par rejala klavertramp som kunde ha kostat allt. Sa det kan kannas mer som en berg och dalbana. Om man i sadana lagen vill ha tryggheten med akassa och sitta och grina hemma sa passar nog sverige battre.

Tror du på det själv? Sverige har en befolkning på 10 miljoner, av dessa var 0,34% hemlösa förra gången det mättes.
Har ingen statistik över USA men kan verkligen inte tänka mig att det är mildare där.

https://endhomelessness.org/homelessness-in-america/homelessness-statist...

580466/331449281 (US population 2020) = 0,175%

Så det är hälften så stor andel som i Sverige ungefär