Hej alla glada!

Ny medlem, som skulle vilja höra andras tankar, erfarenhet och åsikter.

Mitt 'problem' är att jag inte riktigt har någon att resa med. Jag är 34 år, dvs en ålder då alla i ens närhet största mission in life är att producera bajsmaskiner, gifta sig, köpa hus osv. Inga problem med att människor har olika mål och ambitioner i livet men känns som att jag inte har någon kvar som är på samma planet som mig.

Jag har absolut inga problem att resa själv men det hade ju varit trevligt att kunna resa med någon.

Så det jag skulle vilja höra är hur ni andra gör som inte har tonvis med vänner som vill hänga på era adventures?!

P&k

Vi berättar kön och hemort, så blir det lite smidigare.

Förklara gärna varför det skulle bli smidigare?

Jag har fått skära ner och anpassa mitt resande efter när jag kan få med mig någon, jag har ännu inte vågat ta steget att resa själv.

Kön är viktigt för vissa, inte för andra. Som ensam kvinna vill man kanske inte
åka med tre män. Eller så vill man...

Hemort påverkar ofta avreseort, Sundsvall och Malmö synkar sällan det t.ex.

Tycker det är riktigt tråkigt att behöva göra det. för min del när det kommer till att resa ensam handlar mer om kostnaden än något annat. Priset skiljer sig jätte mycket.

Får man fråga varför du inte vågat ta steget att resa själv?

Okej jag förstår men det har ju inte riktigt med mitt inlägg att göra då jag inte söker utan mer frågar.

Men för att vara tillmötesgående så är jag kvinna bosatt i Malmö.

Det har väl att göra med att jag är lite introvert, och då att kasta sig ut i det okända och riskera att spendera all tid på resan själv skrämmer.

Har sneglat på lite gruppresor men ännu inte vågat ta steget.

Ahh okej, förstår! Vad är det för gruppresor? Jag är tvärtom, väldigt självständig och spontan.

Typ rosa bussarna och så, jag är inte den som vill ligga och jäsa på stranden.
Självständig är jag, men att spendera en hel resa själv tror jag inte skulle vara så roligt.

LittleMonki, jag känner igen mig i det du besktiver om att vara mitt i livet när alla andra prioriterar ''vardag och vuxenliv''. Jag är själv snart 31 och har de senaste åren rest väldigt mycket på egen hand inom Europa, Kina och ett flertal gånger till USA. Och det är faktiskt först nu på senare tid som jag har börjat inse att det skulle vara skönt att hitta någon att resa med. Men jag har väldigt få personer i min umgängeskrets som passar in i min resefilosofi. Som är väldigt svår att beskriva mer än att jag är väldigt individuell och gillar frihet. Att hänga på en strand eller i en bar hela resan är inte min melodi. Jag är en sån person som kan köra 200 mil och bara göra korta stopp och notera att jag ska åka tillbaka en annan gång. Och det är väl just det som börjar komma ikapp kanske? Sen är det som du skriver en fördel att resa med sällskap för att få ner priserna på hotell, hyrbil etc.

Men jag är en sån person som vill bo på bra hotell och resa med bekväma flyg. Men samtidigt så är jag en medveten resenär som har rest (jobb och privat) ihop status inom flera hotellkedjor, flygbolag så jag kan resa både billigt och bekvämt. Men att uppgraderas till en svit på Hilton är rätt meningslöst när man är ensam. Även om man alltid hittar någon att snacka med någonstans så är det ändå ganska tråkigt vissa kvällar när man ska lägga sig och kolla på TV istället för att gå ut och ta en öl. Även om det så klart händer att jag sitter vid bardisken och småsnackar med nya människor i samma sits.

Om jag ska vara helt ärlig så är det inte mycket som slår en vacker strand i min värld! Men det betyder inte att jag vill ligga pall i 2 veckor och inte göra ett skit.

Jag älskar hela resan, från att man packar väskan till att man åter packar upp den hemma igen. Känner som dig att det är svårt att hitta dugligt resesällskap, och då är jag inte speciellt kräsen av mig.

Vad gör man i ett sånt här läge? Känner mig lite lätt frustrerad över situationen.