Ah, verkar nice det där! Vilket land började du med att åka till? Och vart mer har du varit? Vilka ställen var bäst? Och vad för slags jobb har du haft? Jag är nyfiken! Och vad jobbar du med för tillfället?



Vore schysst det där faktiskt.. vet en kompis som också vill iväg, i höst är för tidigt för mig tror jag dock.. har hoppat av skolan nyligen och ska antagligen läsa 1œ år på Komvux, med start i höst.. bara för att få en utbildning (valde helt fel linje, insåg jag efter 2 år, men men). Annars är det jävligt lockande faktiskt.. måste finnas skönare länder än Sverige.. o schysstar befolkning..

Det här är ett aktuellt ämne för mig. Jag har kört skolan så många gånger att tanken på att börja gymnasiet igen (4e gången) känns pinsam. Jag är trött på skiten, bor i en fosterfamilj jag inte känner någon större samhörighet med. Har 10 000+ på banken, samt tv och dator som jag kan sälja.

Har funderat flera gånger men alltid tänkt "det fixar sig". Men nu har jag kommit över det stadiumet. Vill bara iväg från smeten. Känns som om jag målat in mig i ett hörn, och bästa sättet att frigöra mig är att ta ett radikalt hopp och hoppas på det bästa.

Hur långt tror ni man kan komma om man nästa väcka packar sin väska, tar sina pengar, köper en biljet till Köpenhamn och därefter bestämmer sig för att aldrig återvända? Jag skyr inga medel! Drar man iväg drar man iväg, inga halvmesyrer.

Problemet är bara att jag inte har ett pass. Men förvisso är det bra, då man inte kan bli identifierad av polisen om ens familj vill efterlysa en.

För det första, borde du nog skaffa ett pass, för det andra är du över 18 så vad spelar det för större roll om "familjen vill efterlysa en" självklart får du säga till dem som så att nu åker jag, och jag vet inte om jag kommer hem om 2 veckor, 2 månader, eller 2 år, eller aldrig? Det är ju inget mer med det.. du kan ju inte bara åka utan o säga något, tycker iaf jag är väldigt taskigt. Sen är det ju bara som du säger.. köpa en biljett till någon stad.. sen fortsätta/stanna om du trivs.. Håll oss uppdaterade IFALL du drar bara!

"Travel is a fool's paradise."

– Ralph Waldo Emerson

Ingen som känner för att bli en bergskurd i Chile/Argentina? Jag har tankar på att åka dit och åka skidor i några år, lära sig spanska och resa runt lite när vintersäsongen är slut. Är sugen på att verkligen anpassa mig ordentliget till deras liv, gå omkring i deras kläder, äta deras mat, följad deras seder osv. Har dock ingen aning om hur det funkar med arbetsvisum och liknande.

Haft detta i tankarna många ggr men aldrig fått tummen ur.
Var SÅ nära att jag drog iväg, hadde t.o.m fixat biljetter o all men det var vinter så höll mig kvar lite längre och returenrade biljetterna.

Just nu går jag o väntar på boende men känns måttligt kul endå att bli fast i Sverige o leva på soc bidrag. För plugget kommer jag iaf inte klara av o jobb verkar jag ju vara jävligt svårt utan kontakter o gymnasie utbildningen har jag redan försökt ett antal gånger men klarar det bara inte.

Så tanken att resa iväg nån gång efter sommarn har såklart vart uppe. Grejjen är bra...

* Hur klarar man sig med enkel grundskole engelska? D.v.s lite taskig Svengelska om man ska ha jobb.

* Hur gör man när man ska söka jobb utomlands? Måste man jobba svart? Hur fungerar det om man inte ska söka jobb svart.

* Hur gör man med boende?

* Vilka länder är det hög channs att få jobb i innom Europa?

Kan rekomendera dig att titta på The Beach, en kanonfilm som nog kan motivera dig rejält

Underskatta inte kinesiskans utbredning i världen. Om man håller sig till storstäder så klarar man sig med kinesiska i större delen av världen, Västeuropa, Nordamerika, Sydostasien, stora delar av Sydamerika och så klart Kina. Nog för att man i viss mån blir begränsad till de kinesiska kvarteren, men man klarar sig ändå i så skilda städer som Buenos Aires, Paris, Bangkok, Lima, Toronto, Calcutta och Dallas.

Jag drar om tre veckor... men man kan nog reda saga att jag dragit pa satt och vis. ar i frankrike nu, har sagt upp huset, salt bilen och det mesta annat. och om tre veckor drar jag till filippinerna och aterkommer forhoppningsvis aldrig, forutom for att halsa pa vanner och familj. ett beslut jag inte angrar

Får man fråga vad för reskassa du reser med och hur du har planerat att leva o så där?

Jag ska ner till polishuset på måndagen och införskaffa mig ett pass. Enligt uppgift tar det 7 dagar att få sitt nya pass, så då har man tid att så smått börja planera - och förbereda familjen på vad man har tänkt göra. Självklart hade jag inte tänkt att bara försvinna en natt, åtminstone får man ju skriva ett brev. Ohyfsat att inte säga något. Hade en diskussion med dem för någon månad sedan då jag var trött på skiten och hade tänkt sticka iväg; men då ringde de soc som mer eller mindre lyckades övertala mig att inte flytta hemifrån / "skita i allt".

Just nu finns det faktiskt inte mycket som håller mig kvar i Sverige. Finner min situation varken rolig, underhållande eller ett dugg nyttig för mig själv. Känner mig uppbunden och vill bara iväg. Om jag får mitt pass inom 14 dagar är det mycket rimligt att jag även sticker iväg då. Måste bara kolla upp hur stora chanserna är att få svart-jobb i väst-europa. Har inga större krav på lön och framgång. Sålänge jag har råd att uppehålla mig utomlands och slippa återvända.

Skall hålla er uppdaterade om min plan.

Berlin skulle vara väldigt intressant att slå sig ner i ett tag.
Verkar som om dom har intressant electronic o techno scen där.
Fast där går ju inte o få jobb tydligen.