Jag skulle definitivt välja Kina. Dels har jag uppfattningen att det är billigare som är en av frågorna som trådstartaren tar upp.
Men så verkar Kina vara ett enklare land att leva i map kultur, sociala mönster osv.
Ang språk så har jag också en känsla av att det är lättare att lära sig kinesiska, oberoende om vi pratar mandarin eller kantonesiska, än vad det är att lära sig japanska. Japanskan kräver mer av talaren beroende på vem man talar med, vissa talar man inte med utan att bli tilltalad. Kinesiskan har inte alls samma problematik, där räcker det med ett "nin" istället för "ni" för att markera artighet, inte helt sant men nästan. Ett exempel på att det kan vara svårt att bli accepterad har en av mina lärare i kinesiska som även talar flytande japanska berättat. Som nybörjare i japanska så är man en uppskattad gäst i landet, det är trevligt med en som stapplande försöker prata. Men när man kan det så bra att man är lika bra, eller kanske tom bättre, än dem så bemöts man med misstänksamhet. En misstänksamhet om vem är det för "viting" som kommer här, vad har han/hon för baktanke med sin japanska.....